Journalistkursen, som jag gick i början av 1990-talet, förändrade min syn på samhället. Läraren tog fram en telefonkatalog, strök under ett namn och gav oss till uppgift att kolla upp så mycket vi kunde om personen till nästa gång.
Nu handlade det inte alls om att fråga grannar eller liknande, utan vi skulle bara gå på det som är offentlig handling. Lektionen efter blev en mycket chockerande upplevelse.Chockerande och lärorik.
När människor till exempel på någon kurs nekar att skriva ut de sista siffrorna i personnumret kan man ju upplysa om att dessa är offentlig handling på personregistret. Vem som helst kan alltså få ditt personnummer. Man behöver inte alls uppge skäl när man söker det som är tillåtet att ta del av.
Domar från tingsrätt, hovrätt och HD, kammarrätt etcetera kan man få ut, om inte vissa delar är sekretessbelagda. Inkomster hos folk kan man få veta, när de gifte sig, om de har bil, båt eller företag, skulder hos Kronofogden, specificerade! Ja, och beslut hos myndigheter brukar man ju till och med komma åt via nätet, där ju så mycket annat finns att söka också. Med mera, med mera.
Detta är inte på något sätt olagligt. Journalister som skriver vad någon har blivit dömd för gör ingen olaglighet, så är det i vårt samhälle. Man kan därför inte komma och påstå att journalister är brottslingar för att de gör sitt jobb.
Men kanske borde man fundera över offentlighetsprincipen ibland. Det skulle nog inte skada.
I vart fall borde detta samhälles rättshaverister ta sig en rejäl funderare på vad de sätter igång och vad som ligger synligt efteråt, åtkomligt för vem som helst . Vissa saker vill folk kanske bara glömma, tror jag.
2 kommentarer:
Hu vale! Och jag som suttit och oroat mig över att någon kan läsa det jag skriver på nätet.
Jo du, så är det! Och värre har det ju blivit med internet!
Skicka en kommentar