Jag måste fråga mig vad man har för sig i mitt gamla parti. Nu borde vågorna ha lagt sig fram till kongresssen. Och varför tillsätter man partiledare inför öppen ridå med bloggar öppna för alla partibeteckningar som där kan komma med synpunkter?
Igår fanns det en lördagsintervju på radion med Lena Sommestad som stenhårt har gått in för att lansera sig själv till partitoppen. Det verkar vara lätt att dupera en del inom partiet, för att inte tala om icke-partianslutna som till och med finns på en Facebook-lista. Andra i partiet hade nekat att ställa upp. Det var klokt, tycker jag. Själv ser jag, som f d medlem i nästan 30 år inget som helst nytt i det Lena S. säger, men man kan kanske komma fram på att rapa gammal skåpmat i alla fal bland ungdomar, som aldrig har hört tongångarna förr, eller bland nya medlemmar.
Igår kom hon med ett avslöjande. Hon påstod att hon hade sagt upp sig från sitt arbete (hon var visst professor???) för att helt satsa på politiken och en riksdagsplats. Men det var väl väldigt dumt gjort när man inte hade medlemmarnas förtroende för en sådan. Hon borde väl åtminstone först sett till att bli vald, kan man tycka!
Nej, det som sker nu är ytterst osmakligt. Borta tycks laganda, lojalitet, det gemensamma arbetet och den gemensamma strävan vara. Ett parti som S kan inte vara ett parti för strebrar! Då har det helt förlorat sin karaktär och har troligen ingen som helst möjlighet till framgång längre. Det har ju varit de mångas gemensamma kamp som har byggt partiet, och den ideologin kan man nog inte lämna, inte om man vill vara trovärdig, hur många karriärsugna personer som än framträder! Och hur mycket de än lyckas dupera en del människor. Socialdemokratisk ideologi är inte ideologibabbel av individcentrerade personer, utan något helt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar