måndag 14 mars 2011

Lemlästad kanin och ledsen pojke

Idag kan vi i vår lokaltidning läsa en förfärlig historia om hur pojken, som i många år önskat sig en kanin, en morgon hittar sin älskade kanin strypt och med en örat och delar av pälsen bortskurna. Den som gjorde det tyckte förmodligen att det var en häftig gärning, för sådant ser ju vårt samhälle ut. Vi hyllar våldet! Vi hyllar Djävulens verk! Vi frossar i otäckheter och ägnar vår fritid åt att läsa om dem. De som i sina sjuka (?) aggressioner och fantasier har producerat dem blir miljonärer, ja kanske många gånger om.
I stället för att gynna den underhållningsbransch, som vi igår tydligt kunde se exempel på i tv med filmen byggd på Stig Larssons aggressionsproduktion "Män som hatar kvinnor", borde vi bojkotta sådan smörja. Den kan ju inspirera människor som bär på svåra frustrationer i sina egna liv.
Jag mår illa när jag tänker på hur hyllat sådant blir! Och jag undrar hur de människor som frossar i sådan läsning egentligen mår. Är det inte dags för terapeuter på många håll? Då skulle  kanske kaniner slippa att dödas och få öronen borskurna. Men visst en och annan deckarförfattare skulle kanske inte längre vräka sig i pengar. Detta gäller även arvtagarna.

2 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

Filmen är inte lika bra som böckerna. Budskapet blir trots allt ,att brott inte lönar sig.
Men vi har väl lärt oss att marknade styr.
Svaret från marknaden blev ju att det lönar sig att skriva deckare. Intäkterna blev ju mer än Moderata - men jag är det i alla fall.

nya tant lila sa...

Bra? Detta är våldsporr av värsta sort! Nej, det budskapet kan jag inte se, enär det fanns massor av kvinnor som var mördade. Räknas inte de?