För några timmar sedan fick jag ett intressant samtal. Det var en släktforskare som ringde och frågade om vår farmor. Detta var i och för sig välkommet, för jag har undrat om släkten, inte minst för att jag bor i grannsocknen till den socken där hon föddes och växte upp. Men sedan flyttade hon till Skåne, och hon dog när jag var tre år gammal så mina minnen är suddiga, men de finns.
Jag fick höra en del spännande saker, inte minst vårt släktskap med en av den svenska litteraturens giganter.
Men sedan tänkte jag, bara ingen forskar på mig när jag är död.För när jag är död, då vill jag vara död.
Och så tänkte jag på brev som bevarats av någon, som hade lovat att riva dem, för att de kunde vara intressanta för eftervärlden. Usch, hoppas de är rivna nu. Är de det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar