Det är ganska märkligt att skriva skönlitterärt, eller vad man ska kalla det, nuförtiden, för många människor verkar tro att allt som skrivs av en författare i jag-form är sant!
Som medlem i två skrivarklubbar skriver jag en hel del dikter och berättelser eller kortnoveller. Ibland har det hänt att jag har förstått att en läsare tar för givet att det är autentiska historier. Men har dikten helt försvunnit ur vår litterära bild? Ska det som produceras och ter sig vardagligt och som inte är helt fantastiska historier i fiktion vara sant? En märklig utveckling.
Och så såg jag också filmen "Flickan som lekte med elden" och blev inte det minsta mera imponerad. Jag konstaterar bara att världen är ur led om sådan dynga får försäljningsframgångar över världen. Inser inte de som hyllar detta hur löjligt det är!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar