Vad/vem är Gud?

Min Gud är inte alltid så nådig, utan kan vara ytterst krävande och även straffande. Min Gud kräver lydnad och är en kraft som söker redskap. Ungefär så skulle jag nog beskriva den Gudsbild jag har. Jag förstår inte alls den där duttiduttande guden som alltid älskar folk och som förlåter allt. Den Gud jag har är också en vedergällningens Gud. Sedan får folk kalla detta vad de vill.
Och Kristus eller Gud har definitivt inte enbart placerat sig i gudstjänstfirande à  1950-talet. Ja, min Gud är överhuvudtaget inte i första hand instängd i några kyrkor eller i något nattvardsfirande. Dessa idéer ser jag enbart som prästerlig maktutövning, som ett sätt att sätta sig själva i unik position. Skulle jag kalla detta något så är det för mig vidskepelse och hybris.

Ann Heberlein är en klok kvinna, anser jag. Dessutom är hon härligt rak och dessutom skånska.
Idag har hon en krönika i Kyrkans tidning apropå Svenska kyrkans kampanj om att man tror på en Gud som inte gör skillnad på människor. Jag vill här citera det som Ann Heberlein skriver och instämma i det.
"Jag hoppas att Gud är god", skriver hon," Jag hoppas att Gud älskar sina barn lika mycket. Det finns skäl att anta att Gud är sådan. Det finns å andra sidan en hel del som talar för att Gud inte är så kärleksfull och rättvis alltid. Jag kan alltså inte vara säker på Guds exakta karaktär. Framförallt kan jag inte bestämma vem Gud är- jag kan inte villkora Guds existens och hävda att Gud blott finns om Gud uppfyller samtliga mina kriterier för hur Gud bör vara. Gud är mer än en projektionsyta för mina förhoppningar. Gud är inte blott en mänsklig konstruktion, en snuttefilt. Gud är."
Tack för de kloka orden, Ann Heberlein!