Visst är det roligt att fightas ibland. Det kan ge lite syre när saker blir tråkiga. Fast fighter och debatter tröttar mig numera, tar min energi.
I morse kände jag mig upplyft efter lektionen på Linnéuniversitetet, där vi diskuterade den tyska boken om olika platser i Tyskland, skriven av en rysk invandrare. Det gav mig intellektuell stimulans och dessutom nya kunskaper i tyskan.
Några av guiderna och jag, vi är numera fem, startade efter fjolårets guidekurser en grupp som vi kallar "Ronnebyguiderna". Tillsammans har vi utarbetat en folder som vi distribuerar till olika intressenter. Just nu håller vi på att omarbeta den inför den nya säsongen. Detta lyfter också.
Och den här veckan har vi ett seminarium om Torgny Lindgren och Tranströmer i en av de skrivarklubbar jag är med i. Som jag tidigare har skrivit sysslar jag just nu med de här författarna och dagen idag planerar jag att ägna helt åt dem. (Ja, jag ska lämna in lottot också.)
Sedan har vi musiken. Denna har, som jag har skrivit, en mycket stor betydelse i mitt liv.
Är det åldern som gör att de stora frågorna i världen känns mindre och mindre viktiga? Kanske är det känslan av att gå mot slutet och behovet att orka vidare som gör att jag mer och mer vill koncentrera mig på det som lyfter. Lyfter mig i min själ, högt upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar