Jag kan känna ett visst vemod när jag ser bilder från s-kongressen. Ett sådant vemod som man kan känna när något som man har trott på har gått förlorat. Det fanns en glöd på 1970/1980 - talen då jag stod där tillsammans med andra och trodde på socialismen som den enda sanningen. Sedan dess har jag sett och förlorat många sanningar. Nu känns det mera likgiltigt. Världen sköter sig utan min medverkan.
Det är bara då och då som jag känner att jag måste ge hals i den allmänna debatten. Men det är inte ofta numera.
Kanske är det förvissningen om att jag nu definitivt spelar på livets sista planhalva - och är en bra bit in på den matchen- som gör att mycket blir oväsentligt.
I stället för de stora svepen har de små och näraliggande sakerna blivit viktiga.
Från att ha varit reseledare ute i Europa och svept över de stora städerna som vi passerade på autobahn är jag nu i det absolut närliggande som guide i mitt hemortslän.
Hemortslän förresten, när slutade jag vara skånska? Har då Blekinge nu, efter 32 år, blivit hemma? Nyinlyttad sedan 30 år brukar jag säga när jag ska presentera mig. Men nu har nog farmors blekingska ådra slagit igenom. Tror jag.
2 kommentarer:
Nej,för mig finns ingen nostalgi, ingen tillbakalängtan till det socialistiska träsk som den forna arbetarrörelsen utveckliades till under 1970- och 1980-talen. Det var ju då jag gick ur. Jag hörde just en imitatör härma den småländska hulken: "Förs härdades vi i 50 år, sedan vittrade vi i 50 år." Det började redan under 60-talet, då många trodde att reformverket var fullbordat och det perfekta samhället var här. Och att det bara fanns små, marginella grupper kvar att kämpa för. En annan fraktion ville förverkliga "den ekonomiska demokratin". En massa sossepampar gick omkring med dollartecken i ögonen och drömde om att nu skulle de bli kapitalister. Nota bene: inte med sina egna pengar utan med skattebetalarnas.
Men nu har ju hulken faktiskt sagt att "partiet" inte ska vara "en intresseorganisation intresseorganisation för kommunalt och regionalt förtroendevalda, och inte heller var någon facklig organisation för offentliganställda."
Vad betyder detta - ska sossarna bli något slags folkparti, kanske en nutida variant av det arbetarparti som man var under de första 50 åren?
Så tråkigt för "Fler redan gjorda.." att ha så ledsamma erfarenheter.
Mina minnen från socialdemokratin på 1970-80 talen är ljusa och varma!
Skicka en kommentar