Jag fick en lång kommentar på mitt inlägg om männen som jag blev förälskad i, men kommentaren hade inte riktigt med saken att göra och var dessutom skriven under ett andra namn, som jag visserligen känner, men förmodligen inte andra läsare.
Min avsikt var inte att nedvärdera männen, utan bara att skriva att det är märkligt om man blir förälskad i någon som absolut inte är i samklang med ens egen livshållning.
Vi kan ta ett exempel. När Åke Greens vedervärdiga predikan för ett antal år sedan plågade många av oss genom att upprepas gång på gång i media, var jag en av dem som hårt kritiserade honom och ansåg att han borde straffas.
Hur kan man sedan bli förälskad i någon som har kämpat hårt för att påverka att Åke Green blev frikänd?
Visst är detta märkligt!
Och hur kan man bli förälskad i någon som hela tiden nedvärderar ens politiska uppfattning och kämpar med näbbar och klor i bloggvärlden för att oppositionen ska vinna, samtidigt som han gör ner det parti du själv tillhör?
Eller i någon som inte kan ta nattvarden med en för att vinet inte har alkohol i sig.
Nej, man måste inse när ens relationer är sneda och inte friska och försöka bli lite klar i knoppen inför dem!
Det handlar ju inte om vem som har rätt eller fel, utan om hur man egentligen passar samman och om det är en relation som man växer i eller krymper i.
När man börjar krympa ska man ge sig av innan man har försvunnit!
2 kommentarer:
Det handlar naturligtvis inte om vem som har rätt eller fel. De handlar om tolerans, att vara älskad och respekterad som den man är.
Visst, men detta betyder inte att alla passar alla.
Skicka en kommentar