När jag som 19-åring första gången började arbeta som vikarierande mentalskötare var kontrasten mellan ett borgerligt liv i Limhamns församling och villakvarter och den instängda, illaluktande tillvaron på ett sjukhus chockerande. Det var en helt ny värld.
Under några år som följde arbetade jag sedan som student då och då på sjukhuset, och senare, som nygift, inom långvård och åldringsvård.
Detta var arbeten som jag har mycket starka i mitt minne, och speciellt kommer jag ihåg vissa patienter.
Jag minns hur jag en dag satt och pratade med en gammal kvinna. Hon föreföll helt okey och klar och redig i det hon samtalade om. Tills plötsligt något oväntat dök upp.
De där uppe i ventilationsluckan mådde inte bra, sade hon.Det var därifrån hon hörde röster.
Det har senare i livet hänt mig att jag har råkat på liknande saker. Någon säger eller skriver något, som verkar hur klokt och bra som helst, men så dyker det upp konstiga tankar och något som verkar som ren paranoia och vantolkningar.
I sådana fall tänker jag på tanten med rösterna i ventilationsluckan i en svunnen tid för länge, länge sedan. Den lilla tanten lärde mig en del nyttiga saker för framtiden.
6 kommentarer:
Under 90-talet hölls en stor internationell konferens för "rösthörare" i Sverige. Jag läste dokumenten, och förstod hur fruktansvärt lögnaktiga läkarbeskrivningarna av dessa personer var. De kan inte jämföras med våldsbenägna missbrukare, som styrs av "röster", eller skyller på att de styrs av "röster". (Kan vara ett sätt att slippa fängelse.)
Vad har detta med den lilla tanten att göra?
Vem har jämfört henne med "våldsbenägna missbrukare"?
Att inte klassa sjuka människor som sjuka är väl ingen barmhärtighet.
Ju fler sjukdomar man staplar på sjuka människor, desto större barmhärtighet? Och det är förstås höjden av barmhärtighet att stämpla dem som "farliga" och låsa in dem och spänna fast dem i sängarna, så att de inte ger sig på de snälla vårdarna?
Men som somliga resonerar bevisar det, att detta är vanligt bland fängelsekunder (särskilt förr, innan det fanns fönster på fängelserna) att "rösterna" är orsaken till att de sitter i fängelse. För det kan väl inte vara tvärtom?
Tror du att de fängelseliknande mentalsjukhusen på något sätt var sjukdomsförebyggande? "Vården" var kanske orsaken till symtomen, alternativt till att symtomen inte försvann?
Jag tror inte att man botade så många i den gamla sortens mentalsjukhus, som jag jobbade på. Men patienterna var ju inte där utan orsak. De kom ju dit för att de var sjuka! För varför skulle de annars vara där?
Har du förläst dig på Paulus? För det var väl han som skrev "Överheten bär icke svärdet förgäves", om många teologer uttolkat så att det alltid finns en god tanke bakom det som staten gör.
Jag förstår överhuvudtaget inte vad Paulus har med mina minnen från tiden som vårdare att göra!
Skicka en kommentar