Att leva i morgon

Trots att jag är mycket trött lyckas ibland någon få iväg mig, som idag till en guideträff i Blekinge Guideförening på Lokstallarna i Karlshamn. Det var ett bra och givande möte, det tror jag att vi alla tyckte, och då kände jag mig lite piggare.

Annars var ju dagen en sorts minnesdag som jag skrev tidigare då min gamle, nu avlidne, vän skulle ha fyllt 75 år idag.

Många av mina vänner är borta. Flera av dem som jag hade tät kontakt med. Och de var inte så gamla. Mina äldre släktingar var äldre när de gick bort, i vart fall åttio till nittiofem år gamla, men flera vänner och gamla pojkvänner har dött före sextio års ålder, eller åtminstone innan de fyllde sjuttio år. Flera saknar jag. Väninnor som jag hade stort utbyte av i många år, och vars röster jag aldrig mer kommer att höra.

 På något sätt har jag kanske ibland i kontakter, både med vänner och framförallt med släkten, tänkt mig en framtid i umgänget. Vi har bott långt ifrån varandra, och jag har på något löst sätt planerat för ett "sedan". Ett sedan som aldrig kom.

I morgon är en ny dag, och veckorna, månaderna och åren rullar på mot våra livs slut.