Vi ser nu följderna i ett familjedrama, med säkert många kulturkrockar i sig, utspelas i media. En man, som har visat sig våldsam och kriminell, har skjutits ihjäl av poliser. Ännu ett polisdödande i vårt land!
Men mannen var inte bara en sambomisshandlare och kriminell.
Han var också son, svärson, bror och pappa.
Hur blir de barn som ska leva med att deras far sköts ihjäl av polisen? Hur kommer de att se på samhället och samhällets skydd? Hur stor är risken att de redan från början känner sig icke-tillhöriga?
Jag har många gånger funderat över Fadime - historien. Naturligtvis var det fruktansvärt att hennes far mördade henne.
Men samtidigt har jag inte förstått varför hon så uppenbart provocerade i en kultur där hon visste reglerna. Var det nödvändigt att driva sin frigörelse på ett sätt så att hennes föräldrar blev bortgjorda i det sammanhang de levde? Varför var det så nödvändigt?
Och hur känner sig sedan familjen när hon hyllas som ett föredöme medan de själva har upplevt en stor kränkthet genom hennes sätt att leva?
Allting har faktiskt två sidor!
Mona Sahlin förvånar mig ibland! Man kan inte värna mångkulturen utan att försöka förstå andra kulturers uppförandekoder.
Vi behöver inte gå mer än några generationer tillbaka i tiden för att finna att det var en stor skandal att få barn ogift. De som blev gravida i min ungdom fick illa kvickt gifta sig!
Hur känner sig nu den skjutne mannens mor när hennes man sitter i fängelse för att ha dödat sin dotter, men de poliser som har dödat hennes son kommer med all sannolikhet att gå fria? Om inte annat så kan man ju inte veta vems kulor som dödade. Det har ju redan framgått att alla säger sig ha skjutit samtidigt. Tre polisers skott mot en enda mans knivar!!! Det är tydligen så som samhällets skydd fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar