Som hastigast ögnade jag igenom bloggen som den man som jag senast, olyckligtvis, råkade dra in i mitt liv skriver.
Egentligen borde jag inte bemöta dumheterna, men bara kort.
Nej, personen är inte i onåd. Däremot vill han inte acceptera att jag inte längre vill umgås. Skälen till detta är inte några fånerier om att man ska avskaffa borgerliga vigslar, utan en lång rad av händelser under fyra år bakåt. Det är nog nu för min del, helt enkelt!
Jag har aldrig tyckt att man ska avskaffa kyrkliga vigslar. Varför skulle jag tycka det? Jag gifte mig själv i kyrkan en gång. Men däremot borde man kanske fundera över hur många gånger samme person kan gifta sig i kyrkan med tidigare äkta hälfter ännu i livet.
Jag har heller aldrig ansett att man ska förbjuda välsignelser i skolan. Däremot har man naturligtvis att följa de regler som gäller i skolan om man medverkar i en skolavslutning. Nu har man ju från regeringens sida dessutom lättat på de reglerna.
Och slutligen var har jag bedrivit "bloggkampanjer mot präster som inte vill viga samkönat"?
Egentligen borde man bara tiga inför den här sortens dravel, men någon kan ju tro på tramset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar