Läs en artikel här!
I motsats till vad många nog tror är psykopati inte någon sinnessjukdom. Det rör sig om en brist i personligheten, en karaktärsavvikelse.
Oenigheten bland expertisen är stor om vad psykopati egentligen är. Genom tiderna har diagnosen haft olika namn, till exempel ”galenskap utan vanföreställningar” och ”moraliskt vanvett”. I dag säger man i USA ”sociopat” i stället för psykopat, och inom den amerikanska psykiatrin används diagnosen ”antisocial personlighetsstörning”. Inom den europeiska psykiatrin kallas diagnosen ”antisocial personlighetsstruktur”. Att det har kommit fram nya termer beror dels på att ordet ”psykopat” ofta används som skällsord och dels på att definitionen på psykopaten hittills felaktigt har fokuserat på individen och inte har innefattat psykopatens problematiska förhållande till sin omgivning.
Trots oenigheten kring definitionen är experterna i mångt och mycket eniga om flera saker som karakteriserar den antisociala personlighetsstrukturen. Psykopaten är charmerande, har lätt för att prata med andra, gestikulerar ofta och förefaller väldigt målinriktad. Han eller hon har emellertid ingen som helst empati, saknar alltså förmåga att leva sig in i vad andra människor tänker och känner. Psykopater övervärderar sig själva, utnyttjar andra människor, manipulerar dem och känner ingen skuld, när någon lider på grund av dem. De är ofta opålitliga och lögnaktiga. De kan inte överblicka konsekvenserna av sina handlingar. De kan strunta i en utbildning eller säga upp sig från sitt jobb, om något eller någon lägger hinder i vägen för dem. De skuldsätter sig – även å andras vägnar – och återfinns inte sällan bland våldsamma äkta män. Psykopater kan inte ens medge att de har ett problem, vilket gör det väldigt svårt att behandla dem. De bakomliggande orsakerna till ett sådant här asocialt beteende är sannolikt en kombination av arv och miljö, där bristande omsorg i barndomen anses vara en avgörande faktor.
Den traditionella synen på psykopaten som en skrupelfri brottsling håller inte. Forskarna har på senare åren framhållit att det finns många psykopater ute i samhället, som lever ett vanligt liv. Deras antal anses dessutom öka snabbt.
3 kommentarer:
Varför ska de erkänna att de har problem, om de inte har några problem? För det har de ju inte, om de klarar sig, och det gör de ju som regel. Det gör man om man är bra på att ljuga och manipulera.
Psykopaterna är kanske de mest välanpassade? Och då undrar man ju om inte "psykopat" är en etikett, som de verkliga psykopaterna sätter på dem som inte är det. Ljuga och manipulera, var det ju. Hur kan någon annan veta att en viss person överskattar sig själv, om den som sägs göra detta är expert på att ljuga och manipulera?
Jag har inte skrivit något om att att någon ska erkänna att han/hon har problem.
När någon överskattar sig själv är det nog ganska tydligt för omgivningen!
Resten kommenteras inte!
Nej, du har inte skrivit det själv. Det var ju ett citat ur en artikel.
Att kalla förslagna brottslingar för "psykopater" kan vara ett sätt av karriärsugna forskare att "medikalisera" kriminaliteten. Enligt senaste medicinska modetrenden är "psykopaterna" inte längre några primitiva våldsbrottslingar utan välanpassade manchettbrottslingar. De kan säkert botas med "mediciner" som sätter ner deras intellektuella prestationsförmåga.
Skicka en kommentar