Den senaste tiden har jag funderat en hel del över mina känslor, det vill säga vilka män jag har blivit förälskad i.
Helt klart har de senaste männen i mitt liv varit personer vars stil, åsikter och tro inte alls är något som jag uppskattar eller högaktar. Tvärtom, så tycker jag egentligen att dessa män är fruktansvärt osympatiska. Och när förälskelsen har gått över är de ju enbart osympatiska och inget annat.
Men varför blev jag förälskad i dem? Undrar om inte de där flicktidningarna, där männen ofta framställdes som osympatiska machotyper har en del i skulden. Annars sitter det djupare.
Hade jag trott på terapeuter borde jag kanske ha sökt terapi.
Men nu är det som det är, och jag tror inte på dem. Jag får betrakta fenomenet som en sorts snedtändning och se upp - om man nu kan bli förälskad igen i min ålder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar