Att åka tillbaka i tiden

Det känns lite konstigt att på något sätt plötsligt förflyttas femton år tillbaka i sitt liv.
Först den präst, som var vice ordförande i styrelsen på folkhögskolan i Oskarshamn, och ytterst involverad i mitt entledigande därifrån, på TV i samband med pedofilhistorien i Högsby, där han vikarierar som kyrkoherde - 70 år gammal! Sedan hela pedofilhistorien som påminner mig om de bekymmer jag hade med en dömd pedofil som lärare, och så idag den präst, som var skolpräst hos oss,  på radiogudstjänsten. Han ville gärna ha rektorstjänsten, sökte den efter mig, fick den inte och slutade då på skolan för att bli komminister i en av församlingarna i staden. Nu är han sedan många år kyrkoherde- och tydligen prost- i Jönköping.
Igår tittade jag på och läste en del av artiklarna i samband med konflikten på skolan. Vad hände? Ja, det kan man fråga sig, för värre röra får man nog leta efter. I tidningarna var jag uppsagd långt innan det var fattat några beslut om detta.
Styrelsen varslade alltså om avskedande (omedelbar verkan) efter en tidningsartikel i Expressen, samtidigt lovade de mig lön tills konflikten var löst, och sedan fick jag en bra fallskärm. Mitt fackliga ombud suckade och undrade om de visste vad de gjorde egentligen! Varken styrelsen eller tidningarna hade någon ordning på förloppet.
Samtidigt måste jag skratta åt mig själv när jag helt oskyldigt uttalade mig i tidningen om att jag väl inte hade gjort något fel, för jag hade ju bara sagt i media att hela styrelsen var inkompetent!
Det var den, enligt min uppfattning, också! Med råge!
Jag minns en replik den sista dagen jag arbetade på skolan - men det visste jag inte då. Kyrkoherden och ordföranden (en ingenjör från Oskarshamn) stod på min expedition. Kyrkoherden sade att jag hade sagt att styrelsen var inkompetent varvid jag svarade
- Det värsta är väl inte att jag har SAGT att styrelsen är inkompetent, det värsta är väl att den ÄR inkompetent!
Så oförskämt sant! Kyrkoherden är död sedan flera år nu.


Vad som till slut blev den stora anledningen till mitt entledigande var reaktionerna på det drev jag utsattes för.
Jag skrev alltså 2002 ett häfte om händelserna med spridda minnesbilder från tiden på skolan. Frågan är om det inte skulle vara värt att göra historien känd i större sammanhang och försöka få ut historien på ett stort förlag. Det är den nog värd!
Den är ju en mycket god illustration på total inkompetens i kyrkliga sammanhang. Och biskopen i Växjö stift blev sedan ärkebiskop. Men då fick han visst också bort en hel hög av människor ifrån Kyrkokansliet i Uppsala.
Snart ska jag dricka champagne, när han byts ut som ärkebiskop!