I nya sammanhang

Det passar mig bättre att jobba med turism än det gjorde att jobba som lärare i skolan, även om jag gillade eleverna.(och de mig, tror jag)
Skolan var av nödvändighet utklassande. Man kan inte ha ett betygssystem utan att det klassar ut. Det där med morötter för dem som har svårt för sig, kan vi bara glömma.Skolan var också så otroligt fyrkantig.
Turism är kul! Där ska man sprida kunskaper för att sprida glädje och upplevelser.
Igår var vi som guidar på stadsvandringarna i vår kommun kallade att vara med på en presskonferens eftersom det nu ska bli lite dramatiseringar med skådespelare under guidningarna. Det blir säkert trevligt och uppskattat.
Jag tycker om att känna att jag är i sammanhang. Dock gillar jag inte att vara bunden av ett kollektiv. Utan egen rätt till åsikter är det förkvävande.
Efter min pensionering har jag faktiskt skaffat mig ett nytt yrke som guide. Jag har ju också utbildat mig till det på tre olika kurser och i mitt bagage har jag gammal utbildning som reseledare och mångårig erfarenhet av det jobbet.
Turistfolk är urtrevliga! Det måste man vara.
Vad jag inte visste för två år sedan var hur många ringar på vattnet denna utbildning skulle ge. Det är ofta intressanta kurser och konferenser som man kallas till, ibland får man betala för dem, och ibland är de gratis. Till höjdpunkterna förra året hörde en konferens på Eriksberg i december på temat hur man möter utländska gäster och deras syn på oss svenskar. Både intressant och roande.
Och inte blev det hela sämre av ett utsökt julbord och andra delikatesser.