I TV-programmet "Sverige" var ju igår Hanne- Vibeke Holst intervjuad. Hon talade om sin släktkrönika "Förlåtelsen" och om kvinnor i äldre generationer som inte kunde lämna besvärande förhållanden i sina äktenskap för att de inte kunde försörja sig själva. Författaren menade att vi bär vår släkthistoria med oss i generationer. Finns det lik i garderoberna påverkar detta senare generationer också.
Jag tänkte på mitt eget liv och på hur mycket jag satsade på att kunna försörja mig själv. När jag kom in på den enda lärarhögskola jag med min kombination av svenska och konsthistoria kunde gå på, kunde jag inte tacka nej, trots att skolan låg 40 mil bort och mina barn var jättesmå.
Med facit i hand var detta tur trots att det var jobbigt att veckopendla och vara borta hemifrån under ett helt år.
Men vad hade jag annars gjort vid skilsmässan eller när jag förlorade ett jobb vid 56 års ålder? Min lärarexamen räddade mig ju! Och mina heltidsjobb har gett mig en bra pension.
Vad fanns i min bakgrund som gjorde att jag så starkt kände att jag måste kunna vara självständig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar