När tron blir till vatten

I Sverige kan vi i alla fall inte beskylla kristendomen för att var jordens salt! När man hävdar att man är rädd för religionen för att man inte vill ha skolavslutningar i kyrkan så bedrar man sig rejält. Skolavslutningar i kyrkan har ingenting med tro att göra för de allra flesta. Det är just det som är felet.
I Sverige börjar Svenska kyrkan bli rädd för tron.
Konfirmationerna har på många håll (de flesta?) förvandlats till upplevelseläger, och ibland kan man väl höra att konfirmationen var så bra, för den var inte särskilt religiös, utan mera allmänt medmänskligt-snällinriktad.
Hur seriösa är barndopen och bröllopen? De halvnakna, vitklädda brudarna med avkomman som brudnäbbar? Har vigseln någon religiös innebörd?
Jag läste för en stund sedan en kommentar från i höstas om just skolavslutningar i kyrkan att de handlade väldigt lite om religion, mera om samhörighet och tradition.
Just det! Och just därför ska vi inte ha dem!
Vi ska ha en tro som är just jordens salt. Det blir den inte av ett allmänt, utslätat snällhetstyckande! Inte ens om man har en halv välsignelse i slutet.
Låt religionen vara tro, och kyrkan vara kyrkan! Vi behöver inte flera underhållningsarenor i landet! Dem finns det nog av!