tisdag 12 juni 2012

Som att slå huvudet i en vägg

Debatten om skolavslutningar i kyrkan är fullständigt bisarr. Människor verkar helt ovetande om faktiska förhållanden.
Kanske är felet att skolan inte riktigt har hängt med. Man lever fortfarande med ena benet i en tid då skolan och kyrkan var knutna till varandra, båda var statliga och Svenska kyrkan var en statskyrka.

Situationen är ju mycket enkel;
skolan och kyrkan har inte längre något med varandra att göra. Den tiden är förbi! Statskyrkan är borta, och Svenska kyrkan är ett trossamfund som alla andra trossamfund sedan år 2000. Skolan är kommunal, om det inte är en friskola, och då är det inte förbjudet att utöva religioner där.
Men detta är det i den kommunala, konfessionslösa skolan.

Kan detta vara så otroligt svårt att begripa?
Det har ingen betydelse att pappa, farfar och farfarsfar hade skolavslutningar i kyrkan ledda av en präst. Detta är inte relevant, för det var i en annan tid med andra förhållanden.

Inga kommentarer: