Familjen är viktig, säger man i mitt nya parti, KD. Och familjen är viktig, det har man väl upptäckt mer och mer vid stigande ålder.
Nu har många av oss brutit upp sin kärnfamilj och sökt sig nya nära relationer, även om givetvis barnen och relationen till dem finns kvar.
Efter separationer blir man kanske mer och mer noga med den man knyter an till. Vad är det man vill ha?
Visst kan det vara stimulerande med lite olika åsikter, de kan friska upp. Men när detta utmynnar i offentligt avståndstagande, förlöjligande av vad den andre tycker då är det inte längre uppiggande. Vi behöver känna stöd och trygghet i våra nära relationer. Utan de ingredienserna kan man ju knappast kalla relationerna nära, i vart fall finns det ingen empati i dem, och vem kan leva utan en sådan?
Då är det ju tryggare att leva ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar