Margot Wallström har alltså fått en lägenhet av Kommunal. Hon trodde att hon fick den genom någon sorts bostadskö! Jo, nog kan man skratta! Nu är hon förgrymmad, påstår hon, och beskyller Kommunal för att ha fört henne bakom ljuset!
Men, det är naturligtvis ett stort problem med bostadssituationen i Stockholm, där man måste köa i bortåt tio år för att få en hyresrätt om man nu inte kan håva upp miljoner för en bostadsrätt.
Jag var själv i en svår situation när jag hösten 1990 tog ett rektorsvikariat på 1,5 år utan bostad där. Detta var också inom arbetarrörelsen, men det fanns ingen lägenhet eller annan bostad för mig att tillgå.
Jag hyrde först ett rum med toalett och bad i en villa, men lyckades, efter bara två månader- mot alla odds- få en stor, fin hyresrätt i en av förorterna med förstahandskontrakt. Det krävdes ett idogt sökande och lite tur, för området var borttaget från bostadsförmedlingen och handplockade sina hyresgäster för att få rätsida på tidigare problem i området.
Det var en jättefin lägenhet på 104 m2 som tyvärr blev mycket dyr när statliga bidrag för hyresrätter ändrades, och hyrorna chockhöjdes.Lägenheten var nyrenoverad och med inglasad balkong och låg bara tio minuter från pendeltågsstationen med 15 minuters resa till centrum i Stockholm.
Jag förstår att de politiker som kommer från annan ort har en besvärlig situation om inte riksdagen har lägenheter som de kan bo i. Så på sitt sätt måste man förstå Margot Wallström. Hon har säkert varit i en svår sits.
Vi kunde igår läsa om Jonas Sjöstedt som nu flyttar från fruns tjänstebostad på Gärdet på Östermalm till en hyresrätt i Midsommarkransen i andra hand.
Själv står jag i bostadskö till en 65 plus- lägenhet i Huddinge kommun. Där har jag nu stått i snart åtta år! Det gäller att gardera sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar