Hur är det bäst att träffas?

Förr träffades folk, som senare gifte sig med varandra, på dans någonstans. Folkhögskolorna var också ett mycket bra ställe att träffa någon för livet på. Vi har haft många gamla par på folkhögskolan här i byn på jubileerna.
Senare kunde man träffas via kontaktannonser. Dessa verkar till stor del nu vara ersatta av kontaktsighter på nätet. 
Själv blir jag trött bara jag tänker på sådana. Skulle aldrig orka hålla på att söka kontakt på det sättet idag.

Min exmake träffade jag på studentkorridoren. Och före honom träffade jag den italienske fästmannen vid Colosseum i Rom, där han raggade turisttjejer! Det umgänget varade i tre år men har haft ett antal återfall senare i livet.
Men nuvarande Mr träffade jag ju faktiskt på nätet, fast inte på en kontaktsight, utan genom debatter, som blev mejl, som blev träffar och umgänge. Nu har snart sex (!) år gått i denna stormiga relation,  som vissa perioder har gått på sparlåga för krafthämtning. (bådas!)
Det är nog ganska logiskt att om man har träffats genom debatter, så fortsätter man att debattera...
Telefonsamtal kan man avsluta när debatterna blir för långa, det är värre de perioder när man lever ihop...
Tur att jag bor som jag bor med underbara promenadvägar och skog i närheten!