Men den här mobbningen som är mera subtil finns verkligen inte bara bland barn och ungdomar, utan praktiseras för fullt bland vuxna, privat och på arbetsplatser.
Det svåraste är kanske att inse att den förekommer privat också.
Minns ni när man var barn och någon/några inte blev bjudna på kalas? Själv hade jag populära kalas för hela klassen, vilket inte betydde att alla bjöd tillbaka. Men då var det ju så, som förmodligen föräldrarna lärde sina barn, att då kom man inte heller. I mitt fall var det inte många sådana, ja, jag minns faktiskt bara en som inte kom, men jag minns att jag på något sätt trodde att hon var "finare" än jag- i vart fall såg hon sig kanske som sådan.
Som vuxen har jag själv upplevt den andra sortens mobbning. Till en början var det i Skånegillet i Oskarshamn. Jag var medlem och så flyttade jag efter utköp från rektorstjänsten på folkhögskolan där. Det gladde mig att jag skulle återvända på den där årliga gåsfesten. Men se jag fick ingen inbjudan. När jag ringde och frågade varför så var det för att jag hade flyttat. Jag undrade hur det kunde komma sig, för jag var ju fortfarande medlem. Nej, men se jag fick inte komma. Till slut berättade ordföranden att det fanns folk som inte skulle komma om jag kom! Vad jag hade gjort dem i Skånegillet? Möjligen hade jag avslöjat en pedofildom!
Jag blev både sårad och arg och begärde tillbaka medlemsavgiften, Den var 25 kronor och skänktes till cancerfonden!
Nu hade jag själv sagt till någon som sagt att de inte kom om den eller den kom, att i så fall fick denna som sade detta utebli, men vi har ju lite olika uppförandekoder i våra liv!
Ja, sedan var det rektorns avtackningsfest på en högstadieskola, som jag har skrivit om tidigare. När jag som skyddsombud och facklig företrädare hade ringt Arbetsmiljöinspektionen i ett ärende som jag ombads ringa av mina kolleger, fick de ögonen på skolan och kom på besök. Efter det mötet fick jag inte vara med på rektorns avtackningsfest, meddelade rektorn, trots att jag hade betalat både till festen och till present. Jag fick pengarna tillbaka. Då skickade jag dubbelt så mycket i blomstercheckar till henne i stället.
Jodå, mobbningen inom skolan drabbar inte bara elever, och det är alltid mycket farligt att vara whistle-blower! Sådana är obehagliga, för de stör den falska idyllen. Och de som har tyckt samma sak som den som blåser tidigare, finns inte bakom en när det bränner till! Obehaget med sådana blåsare är nästan som när otrohet avslöjas i ett till synes perfekt äktenskap.
Även om man inte skuldbelägger sig själv i sådana här sammanhang, så är de obehagliga. Situationerna känns som en sorts straff utan orsak.
Kanske får man försöka tänka att världen tyvärr är full av ondska. För inte är det av godhet som mobbare och utestängare drivs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar