Det är ganska patetiskt när Löfvens senaste utspel och försök att svartmåla SD får kritik av en känd socialdemokrat- och säkert fler- som tycker att nu får statsministern sluta med tramset.
För sanningen är ju - oavsett om SD har bruna rötter i sitt förflutna- att det onekligen nu verkar som om de har haft fullständigt rätt i det de har sagt om faran med den stora invandringen med främmande kulturer.
Nu verkar ju till och med PK-maffian i MP ligga lite lågt!
Och det ena partiet efter det andra börjar låta som kopior av SD. Och Jimmie Åkesson kan bara står där och mysa...
Tuffast är dock de i KD, som vågar stå upp för krav om ordning och reda och släppa den förödande snällhets- och mjäkighetskulturen.
1 kommentar:
Tror du att nassarna är så korkade så att de inte har lärt sig av kommunisternas misstag, när de lät de mer demokratiska krafterna - som var tänkta som rena galjonsfigurer - ta över de kommunistiska partierna? Och är du alldeles säker på att V inte har kvar några kommunistiska rötter alls? Det har dock gått 59 år sedan avstaliniseringen började. Hur lång tid har gått sedan utrensningen av nazister i SD började? Och hur effektiv var den utrensningen? De utåt kända nassarna, de som skämde ut partiet med sina marschkängor och bombarjackor och sina avancerade alkholvanor, plockades bort.
Den öppna nazismen har inte haft en chans i Västeuropa sedan andra världskriget. Till skillnad mot Östeuropa, där historien skyms av en senare ockupationsmakt. Framgångsreceptet för de s.k. högerpopulistiska partierna i Västeuropa var att kopiera de kommunistiska folkfronterna. Kommunisterna styrde i bakgrunden enligt måttot verka men inte synas. Ansiktena utåt var personer med oklanderlig demokratisk renommmé, inte sällan liberaler, vänstersossar eller framstående kulturpersonligheter eller vetenskapsmän.
Denna taktik lancerades inom den svenska högerextremismen av den gamle fascisten och lundaakademikern Per Engdahl. Men några kändisar fick han inte med sig, utan satsade på det upppväxande släktet, som ännu inte hunnit få sina namn inskrivna i de nynazistiska historieböckerna. Detta vet förstås Löfvéns rådgivare.
Men de är illa uppdaterade, och serverar samma gamla skåpmat, som alltid. Omedvetna om att alltfler tvivlar på att de gamla kunskaperna gäller än idag. Nog borde ett stort parti som S ha resurser att kartlägga sina politiska motståndare bättre än så. Och komma med något aktuellt. Det är väl denna "trötthet" snarare än analysen i sig, som Löfvéns kritiker inom S reagerar mot?
Skicka en kommentar