Jag- en dålig jämställdhetsapostel

Nej, jag har aldrig betecknat mig som feminist. Man var inte feminist som aktiv S-kvinna, som jag var, när jag var ung. Då betecknades nog feminister som borgerliga. Men tiderna förändras. I vilket fall har jag nu kapitulerat och accepterat mitt borgerliga förflutna - utan att bli feminist- och mina borgerliga tankar.
Sedan kan jag mycket väl se att det finns en massa machotendenser, inte minst i arbetslivet - och ibland privat- speciellt hos män i min generation som har fostrats av sina fäder.

Nåväl, jag har jättesvårt för det där med fördelningen av arbetet hemma. Idag är det 49 år sedan jag gifte mig. Äktenskapet varade i femton år.
Men fortfarande när jag går in i äktenskapsliknande omständigheter, som att vara sambo ett tag, så har jag väldigt svårt att inte ta på mig de av tradition kvinnliga arbetsuppgifterna i ett hem. Jag bakar, lagar mat, tvättar och förväntar mig att snön ska bli skottad - fast inte av mig.
Och kanske är det sant som någon i mitt förflutna påstod att jag var jämställd tills jag kom till en stängd dörr. Då stannade jag nämligen och väntade på att en man skulle öppna den, påstod han. Jo, jag gör nog så än idag, när detta är möjligt!
Men finns det inte en tjusning i detta också? Att få vara lite vardagskvinnlig och förvänta sig lite extra uppmärksamhet!