Nu kommer det larmrapporter om prästernas utsatta situation och hur sjuka de blir i sitt arbete av påfrestningarna i jobbet.
Men är det verkligen så att de är så eftersökta som det verkar?
Hur många biktar sig, hur många går till prästen och inte till en kurator eller psykolog om de har problem? Och inte har de väl bröllop och begravningar hela tiden.
Jag undrar om inte den mest utsatta gruppen inom kyrkan inte är diakonerna. Deras arbetsuppgifter verkar ju på vissa håll vara oändliga.
Sedan kan man naturligtvis- om man är elak och mycket sekulär- fråga om man inte måste vara lite galen för att bli präst.
För det är väl inte vem som helst som kan tro på kroppens uppståndelse, att vinet blir till Jesu blod i nattvarden, att Jesus föddes av en jungfru och sedan alla hans under.
Nog måste man ha flera skruvar lösa om man tror på allt det där, eller? Så, det är kanske snarast så att präster ÄR psykiskt sjuka och inte att de BLIR sjuka i många sekuläras ögon!?
Fast själv tror jag på jungfrufödseln och Guds tilltal, galen eller ej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar