Självständighet ger vanor och ovanor. Man är van vid att sköta sig själv och att bestämma över sitt eget liv.
Ibland hör man någon som blir änka/änkling tycka att det är konstigt och jobbigt att plötsligt vara ensam, men som efter ett tag upplever friheten och bekvämligheten i detta.
Själv har jag sedan skilsmässan för drygt 33 år sedan periodvis varit sambo. Visst är det trevligt att prata med någon och att gå på saker tillsammans med någon annan. Men det är väldigt skönt att slippa prata med någon och att gå på något ensam också.
Lite lagom sådär att bo ihop ibland för att sedan återgå till det vanliga livet. Jag beundrar verkligen människor som har lyckats vara gifta i 30,40 kanske 50 år. Måste de inte vara jättetrötta på varandra? undrar jag ofta.
Och det värsta som kan hända en är väl att vara ensam i en tvåsamhet. Detta är mycket värre än att bara vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar