När jag läste Musikvetenskapliga fält på dåvarande (1999/2000) Växjö universitet, som det hette, fick vi läsa mycket om musikens identitetsskapande roll. Det var intressant. Jag gjorde också mitt specialarbete på en gospelkör för att se vad som svetsade dem samman och fick verksamheten att blomstra. Och jo, jag hittade det jag sökte, nämligen känslan hos deltagarna av att vara exklusiva, bättre än andra.
Frågan är hur mycket av blomstrande verksamheter som styrs av just sådant. I känslan av att vara en utvald grupp, till skillnad mot De Andra, som är mindre värda. I många fall inom kyrklig verksamhet är kittet som håller samman garanterat fördomar mot dem som man inte tycker platsar bland det gudfruktiga folk, som man själv anser sig tillhöra.
Är detta något som är värt att blomstra genom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar