Nu ska jag i stället berätta om katten Bellman, min sambo sedan femton år. Han var två år då han kom hit, så han är gammal nu.
Det märks mest på att han de senaste månaderna längtansfullt har tittat upp på skåpet ovanför frysen, men inte längre vågar hoppa upp dit från stolen. Så sent som i somras lyckades han med detta.
Just nu har vi besök, katten Bellman och jag, och det betyder en lite annorlunda ordning. Han bevakar den ena fåtöljen framför tv:n till exempel. Det gäller att lägga sig först!
Och så sitter lilla katten med vid bordet på egen stol. Det gör han inte annars, då sitter han på sin höjd på en stol vid sidan om, den som han brukar hoppa upp på skåpet ifrån.
I Stockholm har han lärt sig att man kan slicka på tallrikarna när folk inte ser det. Detta är sena inlärningar, precis som att ligga i knäet, som han började med i somras.
Katter är märkliga djur! Fascinerande!
Men han har samma ilskna jamande om maten serveras för sent på morgonen, om jag har varit borta några timmar för mycket eller om kattlådan inte är helt ren.
Som sagt; hundar har en husbonde, katter har personal! Min katt har väldigt mycket personal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar