måndag 4 januari 2016

Men, vad hände då?

Jag hade just skrivit om spökerier och om katten Bellman när följande inträffade igår.
Vi sitter framför tv:n och plötsligt kommer katten inrusande med ett klagande ljud, störtar in bakom stora soffan, far ut efter en kort stund med fortsatt klagande ljud och gömmer sig bakom den öppna spisen (där han aldrig brukar vara), far sedan ut därifrån och hoppar med full fart upp på det skåp som han inte har lyckats hoppa upp på under flera veckor. Där sitter han med pälsen rest och ser förskräckt ut.

Vad hände?
Och vad hände när lampan på toaletten plötsligt släcktes när jag var där för att sedan bara gå att tända som vanligt?
Nog sker det märkliga ting i mitt hus just nu!?
Har du upplevt något liknande?




7 kommentarer:

kyrksyster sa...

På våren 85 hyrde vi några månader ett gammalt hus. Primitivt på flera vis. På övre våningen fanns några rum som ägaren ville behålla och kunna använda sig av.
Trappan var en obehaglig miljö. Jag har varit med om tidigare att rum kan ge mig konstiga vibbar. Jag tyckte inte om att gå i trappan. Nåt sökte mig. En av våra döttrar som då var ett litet barn ramlade och höll på att slå ihjäl sig i trappan. Hon visste inte riktigt varför hon föll.
Min man pratade en dag med ett gäng ungdomar som undrade hur vi kunde bo där. Alla visste ju att det spökade i det huset.
Kvinnan som ägde huset berörde vid något tillfälle sitt olyckliga äktenskap och hymlade om död...

nya tant lila sa...

Jo, nog finns det saker alltid... Jag känner också av rum så att säga. Men det sägs ju att katter ser saker som vi inte ser. Jag har aldrig sett något, men väl känt av att det finns något i rummet. Och så just detta att saker välts.
Vi hade en riktigt otäck upplevelse med en av våra gamla katter som mitt på dagen vid två olika tillfällen backade, sköt rygg och fräste som om den såg något framför sig. Samma ställe. Två gånger, min dotter och jag såg ingenting. Det var lite kusligt.

kyrksyster sa...

Måste få berätta om min dotter - den andra - som har en katt som heter Kissän. Dottern hämtade henne på ett katthem för många år sedan. Den lilla damen är alltså inte helt ung.
Härom veckan insjuknade matte i hög feber. Hennes man var borta och barnbarnet skulle på en avslutning. Då är det bra att ha en familj att mobilisera. Hennes bror fick ta sin systerdotter till avslutningen. Jag skulle åkt med dottern till akuten. Men när jag steg ur bilen svindlade det till och jag föll. Blåslagen. Så maken fick åka till akuten med dottern. Jag och katten blev kvar.

Denna katt är normalt lite skygg. Men denna gång var hon hela tiden nära mig. Jag satt i soffan och hon kröp intill så att jag kände hennes värme. Jag la mig en stund på gästsängen och hon var där också. Tills min son och barnbarnet kom. Då gled hon tillbaka till sin värld. En märklig men fantastisk upplevelse.

Anonym sa...

Tänk om det är någon ond människa som retar katten nör hon är ute eller kliver in i ditt hem och släcker lampan när du är på toa,

nya tant lila sa...

Kyrksyster, ja, katter verkar ha en märklig förmåga att känna när man mår dåligt och en vilja att trösta. När jag mådde dåligt här för några år sedan låg katten ofta på min rygg och sov, som för att trösta mig. Detta utan att jag hade gråtit, det var bara som om han kände på sig att jag inte mådde bra.

nya tant lila sa...

Min katt, han , är på grund av ålder och risk för slagsmål med andra stora, yngre katter aldrig ute utan uppsikt, det vill säga han är endast ute i band med mig. Men han verkade helt vild av skräck när han for runt.
Nej, ingen kan släcka på toan utan att man ser det när man sitter mittemot.
Jag tog alltså för givet att det hade blivit ett strömavbrott, vilket det inte alls var.

kyrksyster sa...

Jag berättade för familjen. Barnbarnet sa att Kissän är hennes bästa vän. För om hon inte har nån att leka med så leker dom. och så visade hon hur man skulle hålla i katten så att hon inte smet...
Till saken hör att katten är äldre än barnbarnet.