Nu har det alltså varit upplopp på Sergels torg. Detta är den plats som i media har utmålats som stället där kriminella ensamkommande flyktingar häckar.
Nu kom det poliser!
Dessa poliser borde kanske varit där i vanliga fall och jagat bort de kriminella ungdomarna!
Vi ser en mycket farlig utveckling nu. Slappheten från myndigheternas sida kommer att göra att detta säkert inte var sista gången vi såg den här typen av aktioner, delvis, efter vad vi hörde av hitresta personer.
Borde inte regeringen se till att de där planen, som ska transportera bort dem som har fått avslag, lyfter så fort som möjligt!?
söndag 31 januari 2016
fredag 29 januari 2016
Hallå, vi äldre lever än! Det är inte bara flyktingar i landet!
Medan den ene skandalhistorien efter den andra kommer fram i ljuset, plockar nu politikerna inte bara bort de mest attraktiva turistanläggningarna, utan även servicehus och tilltänkta äldreboenden blir i snabb takt förvandlade till boende för ensamkommande flyktingar och asylboenden.
Vi äldre och de handikappade finns fortfarande i landet! Har allt ansvar för dessa grupper försvunnit? Det är garanterat mera ekonomiskt lönsamt att satsa på flyktingarna.
Sedan får vi höra hur dessa ensamkommande i många fall överhuvudtaget inte är anpassade att bo här. De tror att våra unga tjejer är en sorts allmängods, som man kan tafsa på och sexuellt våldföra sig på, det är bråk och slagsmål på deras boenden och nu har till och med en anställd blivit mördad.
Av dem som har kommit beräknas 80 000 personer icke ha asylskäl, men det kan, trots detta, vara svårt att avvisa dem.
Vi läser om barnäktenskap, där man inte kan göra något från socialens sida när flickor bor tillsammans med en äldre man som de är gifta med. Vi läser om hedersrelaterat våld och om kvinnor som är förtvivlade över växande fundamentalism i vissa förorter.
VAR ÄR VI PÅ VÄG???
Vi äldre och de handikappade finns fortfarande i landet! Har allt ansvar för dessa grupper försvunnit? Det är garanterat mera ekonomiskt lönsamt att satsa på flyktingarna.
Sedan får vi höra hur dessa ensamkommande i många fall överhuvudtaget inte är anpassade att bo här. De tror att våra unga tjejer är en sorts allmängods, som man kan tafsa på och sexuellt våldföra sig på, det är bråk och slagsmål på deras boenden och nu har till och med en anställd blivit mördad.
Av dem som har kommit beräknas 80 000 personer icke ha asylskäl, men det kan, trots detta, vara svårt att avvisa dem.
Vi läser om barnäktenskap, där man inte kan göra något från socialens sida när flickor bor tillsammans med en äldre man som de är gifta med. Vi läser om hedersrelaterat våld och om kvinnor som är förtvivlade över växande fundamentalism i vissa förorter.
VAR ÄR VI PÅ VÄG???
torsdag 28 januari 2016
Och han gick ner på knä och friade!
Gång på gång läser vi hur en kvinna - ofta kändis på något sätt -berättar hur hon har väntat och väntat på att mannen, som hon sällskapade med, skulle fria. Och så - äntligen !- har mannen kommit till skott, gått ner på knä och friat till henne, oftast med en medhavd ring!
För mig, uppvuxen i kvinnofrigörelsens tid verkar detta helt befängt. Jag har aldrig hört talas om någon i min egen vänkrets, i min ålder, som har haft en man på knä framför sig!
Fast jämställdheten gäller kanske inte i så viktiga livssituationer? Då ska man kanske falla tillbaka i en urgammal kvinnoroll och passivt vänta på att karlen ska komma till skott! Eller? Puh!
För mig, uppvuxen i kvinnofrigörelsens tid verkar detta helt befängt. Jag har aldrig hört talas om någon i min egen vänkrets, i min ålder, som har haft en man på knä framför sig!
Fast jämställdheten gäller kanske inte i så viktiga livssituationer? Då ska man kanske falla tillbaka i en urgammal kvinnoroll och passivt vänta på att karlen ska komma till skott! Eller? Puh!
onsdag 27 januari 2016
Pappas dödsdag
Idag är det vår fars dödsdag. Han dog den 27 januari på eftermiddagen 1994. Jag var då rektor på Oskarshamns folkhögskola och satt, när han andades sina sista andetag, på en 50-års uppvaktning. Han dog i sviterna av en hjärnblödning, men det var ändå oväntat, för han var på bättringsvägen, och man sökte rehabiliteringsplats, men så rasade tillståndet på några timmar.
Min mor hade sökt mig på skolan. Jag hade mobilen med mig, men sekreteraren hade tyckt att min mor lät så pigg att hon inte brydde sig om att ringa upp mig! Just när jag gick från matsalen till ett styrelsemöte i skolans bibliotek, på vägen, fick jag kännedom om min mors samtal, ringde upp och fick då av min bror veta att pappa hade gått bort ett par timmar tidigare. Så medan jag åt tårta blev jag faderslös utan att veta om detta på ett par timmar!
Så hade vi styrelsemötet, det fanns ju ingen möjlighet att ställa in det. Ordföranden informerade om vad som hade hänt.
Efter mötet hade vi planerat att i arbetsutskottet ha ett möte om stadgarna. Vi var tre personer där, min kyrkoherde, ordföranden (då egentligen vice ordförande) och jag. Jag ville gå hem då, jag hade ju fått besked om min fars bortgång, men det gick inte herrarna med på. Vi skulle ha mötet!
I alla år har jag funderat över varför jag inte helt enkelt gick. Det har alltid känts otroligt vanvördigt att sitta på ett möte och diskutera en skolas stadgar när min far just hade lämnat jordelivet!
Efter detta var det en sorts konstig fest, som varje år hedrade skolans grundare, men den fick de givetvis ha utan mig!
Jag har många gånger tänkt att den där händelsen med det påtvingade mötet på någon som just fått budet om en förälders död, på många sätt visade hur folk var däruppe.
Självklart kan man inte må bra i en sådan miljö! Eller?
Frid över pappas minne!
Min mor hade sökt mig på skolan. Jag hade mobilen med mig, men sekreteraren hade tyckt att min mor lät så pigg att hon inte brydde sig om att ringa upp mig! Just när jag gick från matsalen till ett styrelsemöte i skolans bibliotek, på vägen, fick jag kännedom om min mors samtal, ringde upp och fick då av min bror veta att pappa hade gått bort ett par timmar tidigare. Så medan jag åt tårta blev jag faderslös utan att veta om detta på ett par timmar!
Så hade vi styrelsemötet, det fanns ju ingen möjlighet att ställa in det. Ordföranden informerade om vad som hade hänt.
Efter mötet hade vi planerat att i arbetsutskottet ha ett möte om stadgarna. Vi var tre personer där, min kyrkoherde, ordföranden (då egentligen vice ordförande) och jag. Jag ville gå hem då, jag hade ju fått besked om min fars bortgång, men det gick inte herrarna med på. Vi skulle ha mötet!
I alla år har jag funderat över varför jag inte helt enkelt gick. Det har alltid känts otroligt vanvördigt att sitta på ett möte och diskutera en skolas stadgar när min far just hade lämnat jordelivet!
Efter detta var det en sorts konstig fest, som varje år hedrade skolans grundare, men den fick de givetvis ha utan mig!
Jag har många gånger tänkt att den där händelsen med det påtvingade mötet på någon som just fått budet om en förälders död, på många sätt visade hur folk var däruppe.
Självklart kan man inte må bra i en sådan miljö! Eller?
Frid över pappas minne!
tisdag 26 januari 2016
Du får inte komma på mitt kalas!
Mobbning och utfrysning har förvisso många olika former och tar sig många uttryck. En del är så pass subtila att de knappast märks. Andra, där de slår och sparkar och stoppar ner folks huvuden i toaletten och tar deras mobiler på skolgården och sådant, är övertydliga och tveklösa.
Men den här mobbningen som är mera subtil finns verkligen inte bara bland barn och ungdomar, utan praktiseras för fullt bland vuxna, privat och på arbetsplatser.
Det svåraste är kanske att inse att den förekommer privat också.
Minns ni när man var barn och någon/några inte blev bjudna på kalas? Själv hade jag populära kalas för hela klassen, vilket inte betydde att alla bjöd tillbaka. Men då var det ju så, som förmodligen föräldrarna lärde sina barn, att då kom man inte heller. I mitt fall var det inte många sådana, ja, jag minns faktiskt bara en som inte kom, men jag minns att jag på något sätt trodde att hon var "finare" än jag- i vart fall såg hon sig kanske som sådan.
Som vuxen har jag själv upplevt den andra sortens mobbning. Till en början var det i Skånegillet i Oskarshamn. Jag var medlem och så flyttade jag efter utköp från rektorstjänsten på folkhögskolan där. Det gladde mig att jag skulle återvända på den där årliga gåsfesten. Men se jag fick ingen inbjudan. När jag ringde och frågade varför så var det för att jag hade flyttat. Jag undrade hur det kunde komma sig, för jag var ju fortfarande medlem. Nej, men se jag fick inte komma. Till slut berättade ordföranden att det fanns folk som inte skulle komma om jag kom! Vad jag hade gjort dem i Skånegillet? Möjligen hade jag avslöjat en pedofildom!
Jag blev både sårad och arg och begärde tillbaka medlemsavgiften, Den var 25 kronor och skänktes till cancerfonden!
Nu hade jag själv sagt till någon som sagt att de inte kom om den eller den kom, att i så fall fick denna som sade detta utebli, men vi har ju lite olika uppförandekoder i våra liv!
Ja, sedan var det rektorns avtackningsfest på en högstadieskola, som jag har skrivit om tidigare. När jag som skyddsombud och facklig företrädare hade ringt Arbetsmiljöinspektionen i ett ärende som jag ombads ringa av mina kolleger, fick de ögonen på skolan och kom på besök. Efter det mötet fick jag inte vara med på rektorns avtackningsfest, meddelade rektorn, trots att jag hade betalat både till festen och till present. Jag fick pengarna tillbaka. Då skickade jag dubbelt så mycket i blomstercheckar till henne i stället.
Jodå, mobbningen inom skolan drabbar inte bara elever, och det är alltid mycket farligt att vara whistle-blower! Sådana är obehagliga, för de stör den falska idyllen. Och de som har tyckt samma sak som den som blåser tidigare, finns inte bakom en när det bränner till! Obehaget med sådana blåsare är nästan som när otrohet avslöjas i ett till synes perfekt äktenskap.
Även om man inte skuldbelägger sig själv i sådana här sammanhang, så är de obehagliga. Situationerna känns som en sorts straff utan orsak.
Kanske får man försöka tänka att världen tyvärr är full av ondska. För inte är det av godhet som mobbare och utestängare drivs!
Men den här mobbningen som är mera subtil finns verkligen inte bara bland barn och ungdomar, utan praktiseras för fullt bland vuxna, privat och på arbetsplatser.
Det svåraste är kanske att inse att den förekommer privat också.
Minns ni när man var barn och någon/några inte blev bjudna på kalas? Själv hade jag populära kalas för hela klassen, vilket inte betydde att alla bjöd tillbaka. Men då var det ju så, som förmodligen föräldrarna lärde sina barn, att då kom man inte heller. I mitt fall var det inte många sådana, ja, jag minns faktiskt bara en som inte kom, men jag minns att jag på något sätt trodde att hon var "finare" än jag- i vart fall såg hon sig kanske som sådan.
Som vuxen har jag själv upplevt den andra sortens mobbning. Till en början var det i Skånegillet i Oskarshamn. Jag var medlem och så flyttade jag efter utköp från rektorstjänsten på folkhögskolan där. Det gladde mig att jag skulle återvända på den där årliga gåsfesten. Men se jag fick ingen inbjudan. När jag ringde och frågade varför så var det för att jag hade flyttat. Jag undrade hur det kunde komma sig, för jag var ju fortfarande medlem. Nej, men se jag fick inte komma. Till slut berättade ordföranden att det fanns folk som inte skulle komma om jag kom! Vad jag hade gjort dem i Skånegillet? Möjligen hade jag avslöjat en pedofildom!
Jag blev både sårad och arg och begärde tillbaka medlemsavgiften, Den var 25 kronor och skänktes till cancerfonden!
Nu hade jag själv sagt till någon som sagt att de inte kom om den eller den kom, att i så fall fick denna som sade detta utebli, men vi har ju lite olika uppförandekoder i våra liv!
Ja, sedan var det rektorns avtackningsfest på en högstadieskola, som jag har skrivit om tidigare. När jag som skyddsombud och facklig företrädare hade ringt Arbetsmiljöinspektionen i ett ärende som jag ombads ringa av mina kolleger, fick de ögonen på skolan och kom på besök. Efter det mötet fick jag inte vara med på rektorns avtackningsfest, meddelade rektorn, trots att jag hade betalat både till festen och till present. Jag fick pengarna tillbaka. Då skickade jag dubbelt så mycket i blomstercheckar till henne i stället.
Jodå, mobbningen inom skolan drabbar inte bara elever, och det är alltid mycket farligt att vara whistle-blower! Sådana är obehagliga, för de stör den falska idyllen. Och de som har tyckt samma sak som den som blåser tidigare, finns inte bakom en när det bränner till! Obehaget med sådana blåsare är nästan som när otrohet avslöjas i ett till synes perfekt äktenskap.
Även om man inte skuldbelägger sig själv i sådana här sammanhang, så är de obehagliga. Situationerna känns som en sorts straff utan orsak.
Kanske får man försöka tänka att världen tyvärr är full av ondska. För inte är det av godhet som mobbare och utestängare drivs!
måndag 25 januari 2016
Värre än på Håkan Juholts tid
Det kan inte vara lätt att vara Håkan Juholt, för jämt dras hans tid som S-ledare fram vid dåliga opinionssiffror i jämförelse med läget för S. Han var ju tvungen att avgå, delvis på grund av att partiet sjönk vid opinionsundersökningarna.
Självklart kan inte förtroendet för Stefan Löfven vara så stort. Eller är det medias fel?
Vad man oftast ser av honom är ju en snyggt uppklädd person, som springer runt och skakar hand med världens, främst Europas, mäktigaste med ett stort leende i ansiktet. Detta medan behovet av statsministern i landet tycks stort. Alla problem kan ju inte lösas på EU-nivå.
Ännu värre är det med den exalterade partiledaren för MP. Detta parti borde för länge sedan ha åkt ut från regeringen, ja i själva verket borde de aldrig ha kommit in i den. Där har nog regeringen tagit första spadtaget till sin egen grav.
Självklart kan inte förtroendet för Stefan Löfven vara så stort. Eller är det medias fel?
Vad man oftast ser av honom är ju en snyggt uppklädd person, som springer runt och skakar hand med världens, främst Europas, mäktigaste med ett stort leende i ansiktet. Detta medan behovet av statsministern i landet tycks stort. Alla problem kan ju inte lösas på EU-nivå.
Ännu värre är det med den exalterade partiledaren för MP. Detta parti borde för länge sedan ha åkt ut från regeringen, ja i själva verket borde de aldrig ha kommit in i den. Där har nog regeringen tagit första spadtaget till sin egen grav.
söndag 24 januari 2016
Sveriges öppna hjärta ger frustrerade och nerpsykade asylsökanden
Den totala ansvarslöshet som visas mot asylsökande människor i vårt land, när man bara öser in folk, som man inte kan ta hand om, är skandalös!
Gång på gång intervjuas förtvivlade, väntande flyktingar, som lever i ovisshet och som har sin familj långt borta. Många har kvalificerade yrken, som de inte kan arbeta i.
Vad hindrar att exempelvis en syrisk läkare verkar bland andra syriska flyktingar som behöver vård under asyltiden?
Det verkar ju vara en total oförmåga att ta tillvara på människor och deras kompetens.
Man kan väl själv föreställa sig att det måste vara psykisk tortyr att bara vänta och vänta och inte ha någon sysselsättning. Nu kan väntetiden dessutom vara två år- eller mer?
Borde inte svenska staten anmälas för brott mot mänskliga rättigheter, för nog måste det vara en rättighet att slippa psykas sönder i väntan på besked?
Gång på gång intervjuas förtvivlade, väntande flyktingar, som lever i ovisshet och som har sin familj långt borta. Många har kvalificerade yrken, som de inte kan arbeta i.
Vad hindrar att exempelvis en syrisk läkare verkar bland andra syriska flyktingar som behöver vård under asyltiden?
Det verkar ju vara en total oförmåga att ta tillvara på människor och deras kompetens.
Man kan väl själv föreställa sig att det måste vara psykisk tortyr att bara vänta och vänta och inte ha någon sysselsättning. Nu kan väntetiden dessutom vara två år- eller mer?
Borde inte svenska staten anmälas för brott mot mänskliga rättigheter, för nog måste det vara en rättighet att slippa psykas sönder i väntan på besked?
Detta etiketterande!
Om kartan och verkligheten inte stämmer, vad gäller då?
Ibland ser det ut som om det skulle vara kartan.
Pedagogiken svängde någon gång på 1970-talet. Det var länge sedan! Då började man begripa att verkligheten inte kan indelas i ämnen och att man måste studera mera temamässigt. Nåväl, hur det blev med de nymodigheterna på sikt vet jag inte, och nu är jag borta från undervisningen sedan flera år.
Men lite åt samma håll lutar det när man sätter etiketter på människors tro. Om man inte tror si och så, då är man inte rätt, som om verkligheten lät sig fogas in i våra mönster och tänkesätt.
Kom nu inte och säg att Gud har sagt något, för jag tror inte en sekund att vi har en så fyrkantig (ogripbar, för övrigt!) Gud att han bockar av vad vi tror i detaljer för att stämma in, så att säga.
Gud låter sig nog inte fångas och inte fängslas i våra system, och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska tro efter en regelbok. För mig är Bibeln berättelser om Guds uppenbarande för människor.
Jag har själv mycket påtagligt märkt det där med etiketterandet. Det har jag skrivit om flera gånger.
De gånger (och det är ganska många gånger) som jag har debatterat för en sänkt abortgräns till 12:e veckan som det är på andra håll i Europa (ja, ibland till och med 10:e) har jag ofta fått påringningar eller annan kontakt med människor som genast tror att jag också är emot homosexuella förhållanden. För tycker man det ena, måste man i deras värld också tycka det andra. Märklig inställning! Vad har berövande av liv med samkönade pars kärlek att göra?
Så är det i somligas värld! Man måste vara rätt! Man måste också tro det som de anser vara rätt! In i minsta detalj.
Ibland ser det ut som om det skulle vara kartan.
Pedagogiken svängde någon gång på 1970-talet. Det var länge sedan! Då började man begripa att verkligheten inte kan indelas i ämnen och att man måste studera mera temamässigt. Nåväl, hur det blev med de nymodigheterna på sikt vet jag inte, och nu är jag borta från undervisningen sedan flera år.
Men lite åt samma håll lutar det när man sätter etiketter på människors tro. Om man inte tror si och så, då är man inte rätt, som om verkligheten lät sig fogas in i våra mönster och tänkesätt.
Kom nu inte och säg att Gud har sagt något, för jag tror inte en sekund att vi har en så fyrkantig (ogripbar, för övrigt!) Gud att han bockar av vad vi tror i detaljer för att stämma in, så att säga.
Gud låter sig nog inte fångas och inte fängslas i våra system, och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska tro efter en regelbok. För mig är Bibeln berättelser om Guds uppenbarande för människor.
Jag har själv mycket påtagligt märkt det där med etiketterandet. Det har jag skrivit om flera gånger.
De gånger (och det är ganska många gånger) som jag har debatterat för en sänkt abortgräns till 12:e veckan som det är på andra håll i Europa (ja, ibland till och med 10:e) har jag ofta fått påringningar eller annan kontakt med människor som genast tror att jag också är emot homosexuella förhållanden. För tycker man det ena, måste man i deras värld också tycka det andra. Märklig inställning! Vad har berövande av liv med samkönade pars kärlek att göra?
Så är det i somligas värld! Man måste vara rätt! Man måste också tro det som de anser vara rätt! In i minsta detalj.
23000 kronor i månaden, men inte råd med en öl!
Man kan nog bli lite irriterad ibland!
En undersköterska går i Expressen ut och påstår att hon knappt har råd med en öl, när hon tjänar 23 000 kronor i månaden.
Hur många pensionärer har en sådan pension? Och vi betalar dessutom mer i skatt, har ibland höga sjukvårdskostnader och kostnader för tandvård.
Den lilla undersköterskan skulle kanske försöka leva på 12000 kronor i månaden i stället! Det får många pensionärer göra!
En undersköterska går i Expressen ut och påstår att hon knappt har råd med en öl, när hon tjänar 23 000 kronor i månaden.
Hur många pensionärer har en sådan pension? Och vi betalar dessutom mer i skatt, har ibland höga sjukvårdskostnader och kostnader för tandvård.
Den lilla undersköterskan skulle kanske försöka leva på 12000 kronor i månaden i stället! Det får många pensionärer göra!
lördag 23 januari 2016
Lyft på kylskåpsdörren
På min kylskåpsdörr sitter en massa lappar. Det är saker som människor har skrivit till mig som uppmuntran och beröm.
Att de sitter där är ju praktiskt, men jag har också en tendens att äta när jag är irriterad. Och när jag har varit mycket orolig för något, men oron sedan går över. Då äter jag.
Det som sitter där kan vara berömmande kommentarer på bloggen, dagens ros för något jag skrivit i någon tidning, eller på annat ställe, eller positiva mejl, som jag har fått.
Ibland ringer folk om man har skrivit något bra, och de har egna, liknande erfarenheter i sina liv. Detta hände senast när jag hade skrivit om äldre som man inte tog hänsyn till. För det fick jag både Dagens ros och telefonsamtal.
Egentligen borde man bara umgås med folk som lyfter en. I vart fall när det är en deppig dag, som ju inträffar ibland.
Att de sitter där är ju praktiskt, men jag har också en tendens att äta när jag är irriterad. Och när jag har varit mycket orolig för något, men oron sedan går över. Då äter jag.
Det som sitter där kan vara berömmande kommentarer på bloggen, dagens ros för något jag skrivit i någon tidning, eller på annat ställe, eller positiva mejl, som jag har fått.
Ibland ringer folk om man har skrivit något bra, och de har egna, liknande erfarenheter i sina liv. Detta hände senast när jag hade skrivit om äldre som man inte tog hänsyn till. För det fick jag både Dagens ros och telefonsamtal.
Egentligen borde man bara umgås med folk som lyfter en. I vart fall när det är en deppig dag, som ju inträffar ibland.
En gammal gumma?
Jag fick just en kommentar att jag ser ut som en gammal gumma på den här bilden. Gör jag det? För övrigt ÄR man en gammal gumma vid 72 års (snart 73) ålder.
fredag 22 januari 2016
Att träffas på ålderns höst
Naturligtvis är det något speciellt med människor som har känt en länge.Jag har flera sådana i mitt eget liv. De har sett mig som ung, ja, kanske till och med som barn, och de har träffat mina föräldrar.
När man träffas när man är äldre, eller gammal, får den man träffar säkert en bild som inte på något sätt är knuten till den man en gång var- och som man ju inför sig själv fortfarande är många gånger.
Mr såg en film med en ganska mullig, ung tjej och trodde att jag hade sett ut så. Inte alls. Jag var spröd som ung, snarast bräcklig.
På kort från hans egen ungdom kan jag se att han var en vacker, ung man.
Kan man se den unga människan i den gamla människan när man aldrig har sett denna? För nog är det skillnad.
När man träffas när man är äldre, eller gammal, får den man träffar säkert en bild som inte på något sätt är knuten till den man en gång var- och som man ju inför sig själv fortfarande är många gånger.
Mr såg en film med en ganska mullig, ung tjej och trodde att jag hade sett ut så. Inte alls. Jag var spröd som ung, snarast bräcklig.
På kort från hans egen ungdom kan jag se att han var en vacker, ung man.
Kan man se den unga människan i den gamla människan när man aldrig har sett denna? För nog är det skillnad.
Mitt gränslösa liv...
Jag har för många tidningar, speciellt är det för mycket att ha tre lokaltidningar, tyckte Mr vid senaste besöket i julas. Jag har också för många prylar- och möbler- vilket många, inte minst andra närmast anhöriga, instämmer i.
Själv tycker jag på sin höjd att jag har på tok för många, framförallt olästa, böcker. Jag har nu insett att jag definitivt skulle behöva ungefär tio liv för att hinna läsa alla! Denna insikt kan göra mig handlingsförlamad, för med vilken bok ska jag börja?
När jag jobbar löser det sig självt, för då måste jag läsa vissa böcker för jobbet.
Men mycket ÄR för mycket i mitt liv. För många kilon, en tendens att dra på mig för många uppdrag på en gång, för många aktiviteter periodvis, väldigt mycket utbildning (för mycket?) för många brutna relationer.
Å andra sidan har jag totalkoll på min ekonomi, håller skaran av nära vänner (jag känner massor av människor) begränsad och samma sak med facebooken, där dessutom inga kärleksrelationer förekommer (inga gamla heller). Det blir bara komplicerat med sådana där.
Och så är det det där med chokladen. Nog måste chokladsug kunna räknas som ett beroende, nästan en drog.
Det går alltid bra så länge jag inte öppnar en chokladask som jag har hemma, men när den väl är öppen, då funkar det inte längre, för då åker den ena chokladbiten efter den andra ner.
Förödande för en som kämpar med vikten!
Nu blir det till att äta smalmat ett par dagar framöver...
Själv tycker jag på sin höjd att jag har på tok för många, framförallt olästa, böcker. Jag har nu insett att jag definitivt skulle behöva ungefär tio liv för att hinna läsa alla! Denna insikt kan göra mig handlingsförlamad, för med vilken bok ska jag börja?
När jag jobbar löser det sig självt, för då måste jag läsa vissa böcker för jobbet.
Men mycket ÄR för mycket i mitt liv. För många kilon, en tendens att dra på mig för många uppdrag på en gång, för många aktiviteter periodvis, väldigt mycket utbildning (för mycket?) för många brutna relationer.
Å andra sidan har jag totalkoll på min ekonomi, håller skaran av nära vänner (jag känner massor av människor) begränsad och samma sak med facebooken, där dessutom inga kärleksrelationer förekommer (inga gamla heller). Det blir bara komplicerat med sådana där.
Och så är det det där med chokladen. Nog måste chokladsug kunna räknas som ett beroende, nästan en drog.
Det går alltid bra så länge jag inte öppnar en chokladask som jag har hemma, men när den väl är öppen, då funkar det inte längre, för då åker den ena chokladbiten efter den andra ner.
Förödande för en som kämpar med vikten!
Nu blir det till att äta smalmat ett par dagar framöver...
Inga kärringar här!
Hur orkar de? Jo, de orkar! I en värld som brinner, och där terrorhoten ständigt hänger över oss, ägnar en del herrar, och några damer, sin tid till att försöka cementera och överföra sin uppfattning att kvinnor är ovärdiga som präster. Det vet de för det har Gud, ja i vart fall Paulus, sagt, enligt dem.
Det är väl tur att de inte kommer dragandes med allt som hör den tiden till och gör det till något relevant i dagens samhälle eller kyrka!Man tolkar ju som man vill och läser Bibeln med sina egna ögon.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det egentligen handlar om en djupt grundad syn på kvinnans mindervärde. Hon är inte värdig att vara en bärare av Jesu budskap.
Men jag undrar vad Jesus själv hade sagt!
Han verkar ju inte alls vara Pauli like! Och hade han varit det så hade nog mycket i det kristna budskapet gått förlorat!
Det är väl tur att de inte kommer dragandes med allt som hör den tiden till och gör det till något relevant i dagens samhälle eller kyrka!Man tolkar ju som man vill och läser Bibeln med sina egna ögon.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det egentligen handlar om en djupt grundad syn på kvinnans mindervärde. Hon är inte värdig att vara en bärare av Jesu budskap.
Men jag undrar vad Jesus själv hade sagt!
Han verkar ju inte alls vara Pauli like! Och hade han varit det så hade nog mycket i det kristna budskapet gått förlorat!
torsdag 21 januari 2016
Korsfäst! Nu gäller det Annelie Nordström, Kommunal
Jag ryser när jag ser dreven...
Just nu är det alltså Annelie Nordström, Kommunals ordförande, som har sett sig tvungen att lova att avgå vid kongressen i maj.
Det kan hon väl göra med tre års "lön" framöver.
Hör inte sådant till kulturen som man bör ta tag i? Nog är villkoren märkliga!?
Dessutom skulle hon visst bo kvar i sin lägenhet som hon har genom Kommunal.
Granskningen av fackförbundet är naturligtvis hedervärd, speciellt för att det är Aftonbladet, och inte en borgerlig tidning, som har gjort den.
Men är detta något nytt? Hur länge har sådant här pågått?
Jag har i många år sett fackföreningar/förbund inifrån. Ja, jag tror att jag har jobbat med de flesta LO och TCO-förbund, både som föreståndare för de korta kurserna på folkhögskolan i Bräkne-Hoby och som tf rektor på Arbetarrörelsens folkhögskola på Långholmen i Stockholm under 1,5 år.
Om jag är förvånad? Nej, inte det minsta. Men fortsätt granskningen nu! Det finns säkert massor att hitta även i andra fack.
Sedan borde nog Kommunals medlemmar fundera över hur pass stor insyn man kan kräva av en ordförande. Hon kan nog inte ha total insyn i alla bolag knutna till Kommunal. De borde också fundera över den kompetens de säkert förlorar nu. Är den inte värd något?
Det är mycket lätt att dras med och ropa "Korsfäst, korsfäst!"
Margot Wallström kan man naturligtvis i detta läge mest tycka synd om. Att hon saknar omdöme i mycket har vi sett under hennes tid som utrikesminister, men i detta fall bör man nog ha överseende. Skulle hon bo på hotell? Eller nödgas köpa en lägenhet?
Visst är det konstiga i denna historia att inte regeringen har lägenheter till sina ministrar.
Att sedan Margot Wallströms påtagna roll av oförvitlighet och hela världens mesta moraltant är jobbig att se och höra är en annan sak, om än irriterande. Och inte har hon vunnit på att fara ut mot Kommunal och anklaga dem för lögner, det skadar nog mest henne själv!
För vem tror på sagor här?
Just nu är det alltså Annelie Nordström, Kommunals ordförande, som har sett sig tvungen att lova att avgå vid kongressen i maj.
Det kan hon väl göra med tre års "lön" framöver.
Hör inte sådant till kulturen som man bör ta tag i? Nog är villkoren märkliga!?
Dessutom skulle hon visst bo kvar i sin lägenhet som hon har genom Kommunal.
Granskningen av fackförbundet är naturligtvis hedervärd, speciellt för att det är Aftonbladet, och inte en borgerlig tidning, som har gjort den.
Men är detta något nytt? Hur länge har sådant här pågått?
Jag har i många år sett fackföreningar/förbund inifrån. Ja, jag tror att jag har jobbat med de flesta LO och TCO-förbund, både som föreståndare för de korta kurserna på folkhögskolan i Bräkne-Hoby och som tf rektor på Arbetarrörelsens folkhögskola på Långholmen i Stockholm under 1,5 år.
Om jag är förvånad? Nej, inte det minsta. Men fortsätt granskningen nu! Det finns säkert massor att hitta även i andra fack.
Sedan borde nog Kommunals medlemmar fundera över hur pass stor insyn man kan kräva av en ordförande. Hon kan nog inte ha total insyn i alla bolag knutna till Kommunal. De borde också fundera över den kompetens de säkert förlorar nu. Är den inte värd något?
Det är mycket lätt att dras med och ropa "Korsfäst, korsfäst!"
Margot Wallström kan man naturligtvis i detta läge mest tycka synd om. Att hon saknar omdöme i mycket har vi sett under hennes tid som utrikesminister, men i detta fall bör man nog ha överseende. Skulle hon bo på hotell? Eller nödgas köpa en lägenhet?
Visst är det konstiga i denna historia att inte regeringen har lägenheter till sina ministrar.
Att sedan Margot Wallströms påtagna roll av oförvitlighet och hela världens mesta moraltant är jobbig att se och höra är en annan sak, om än irriterande. Och inte har hon vunnit på att fara ut mot Kommunal och anklaga dem för lögner, det skadar nog mest henne själv!
För vem tror på sagor här?
Tänk om...
vi inte hade fått våra pensioner utbetalda. Sådant händer i Grekland, inte långt härifrån. Eller om soporna inte blev tömda. Sådant händer också på många håll i Europa, ja visst också i vissa delar av Stockholm nyligen, fast det var ytterst temporärt
Jag tänker sådana tankar när jag får pensionen och när mina sopor tryggt blir tömda av bilen som hämtar dem på exakt den dag de har meddelat.
Vet vi hur det är när saker i samhället inte alls fungerar?
Visst det händer i vissa fall. Människor får vänta på utbetalningen från försäkringskassan, köerna på Migrationsverket för ansökan om asyl är årslånga, ibland flera år.Tågen går sönder. Sjukvården har köer och brister och brist på anställda.
Men ändå så fungerar ju faktiskt mycket väldigt, väldigt bra!
Jag tänker sådana tankar när jag får pensionen och när mina sopor tryggt blir tömda av bilen som hämtar dem på exakt den dag de har meddelat.
Vet vi hur det är när saker i samhället inte alls fungerar?
Visst det händer i vissa fall. Människor får vänta på utbetalningen från försäkringskassan, köerna på Migrationsverket för ansökan om asyl är årslånga, ibland flera år.Tågen går sönder. Sjukvården har köer och brister och brist på anställda.
Men ändå så fungerar ju faktiskt mycket väldigt, väldigt bra!
onsdag 20 januari 2016
Att enas i sina fördomar
När jag läste Musikvetenskapliga fält på dåvarande (1999/2000) Växjö universitet, som det hette, fick vi läsa mycket om musikens identitetsskapande roll. Det var intressant. Jag gjorde också mitt specialarbete på en gospelkör för att se vad som svetsade dem samman och fick verksamheten att blomstra. Och jo, jag hittade det jag sökte, nämligen känslan hos deltagarna av att vara exklusiva, bättre än andra.
Frågan är hur mycket av blomstrande verksamheter som styrs av just sådant. I känslan av att vara en utvald grupp, till skillnad mot De Andra, som är mindre värda. I många fall inom kyrklig verksamhet är kittet som håller samman garanterat fördomar mot dem som man inte tycker platsar bland det gudfruktiga folk, som man själv anser sig tillhöra.
Är detta något som är värt att blomstra genom?
Frågan är hur mycket av blomstrande verksamheter som styrs av just sådant. I känslan av att vara en utvald grupp, till skillnad mot De Andra, som är mindre värda. I många fall inom kyrklig verksamhet är kittet som håller samman garanterat fördomar mot dem som man inte tycker platsar bland det gudfruktiga folk, som man själv anser sig tillhöra.
Är detta något som är värt att blomstra genom?
Hur är det bäst att träffas?
Förr träffades folk, som senare gifte sig med varandra, på dans någonstans. Folkhögskolorna var också ett mycket bra ställe att träffa någon för livet på. Vi har haft många gamla par på folkhögskolan här i byn på jubileerna.
Senare kunde man träffas via kontaktannonser. Dessa verkar till stor del nu vara ersatta av kontaktsighter på nätet.
Själv blir jag trött bara jag tänker på sådana. Skulle aldrig orka hålla på att söka kontakt på det sättet idag.
Min exmake träffade jag på studentkorridoren. Och före honom träffade jag den italienske fästmannen vid Colosseum i Rom, där han raggade turisttjejer! Det umgänget varade i tre år men har haft ett antal återfall senare i livet.
Men nuvarande Mr träffade jag ju faktiskt på nätet, fast inte på en kontaktsight, utan genom debatter, som blev mejl, som blev träffar och umgänge. Nu har snart sex (!) år gått i denna stormiga relation, som vissa perioder har gått på sparlåga för krafthämtning. (bådas!)
Det är nog ganska logiskt att om man har träffats genom debatter, så fortsätter man att debattera...
Telefonsamtal kan man avsluta när debatterna blir för långa, det är värre de perioder när man lever ihop...
Tur att jag bor som jag bor med underbara promenadvägar och skog i närheten!
Senare kunde man träffas via kontaktannonser. Dessa verkar till stor del nu vara ersatta av kontaktsighter på nätet.
Själv blir jag trött bara jag tänker på sådana. Skulle aldrig orka hålla på att söka kontakt på det sättet idag.
Min exmake träffade jag på studentkorridoren. Och före honom träffade jag den italienske fästmannen vid Colosseum i Rom, där han raggade turisttjejer! Det umgänget varade i tre år men har haft ett antal återfall senare i livet.
Men nuvarande Mr träffade jag ju faktiskt på nätet, fast inte på en kontaktsight, utan genom debatter, som blev mejl, som blev träffar och umgänge. Nu har snart sex (!) år gått i denna stormiga relation, som vissa perioder har gått på sparlåga för krafthämtning. (bådas!)
Det är nog ganska logiskt att om man har träffats genom debatter, så fortsätter man att debattera...
Telefonsamtal kan man avsluta när debatterna blir för långa, det är värre de perioder när man lever ihop...
Tur att jag bor som jag bor med underbara promenadvägar och skog i närheten!
tisdag 19 januari 2016
Det dåliga omdömet hos Margot Wallström
Felet är naturligtvis att inte regeringen har lägenheter till sina ministrar. Det verkar ju helt absurt att de inte har detta!
Om det hade funnits hade inte Margot Wallström behövt hyra i andra hand och inte heller hyra av Kommunal. Så klart!
De som ojar sig som värst nu kan ju försöka komma till Stockholm lite abrupt och försöka hitta en lägenhet! Jag vet hur det är, för jag var i den sitsen en gång.
Men detta är längesedan.Och för att återgå till Margot Wallström så tyckte någon att det var dåligt omdöme att hyra av Kommunal. Vad är då detta dåliga omdöme mot de uttalanden hon har gjort mot Israel och det hon sade i Saudiarabien?
Där är väl det dåliga omdömet farligt! Inte när det gäller hennes privata boende!
Silar man inte mygg och sväljer kameler nu?
Om det hade funnits hade inte Margot Wallström behövt hyra i andra hand och inte heller hyra av Kommunal. Så klart!
De som ojar sig som värst nu kan ju försöka komma till Stockholm lite abrupt och försöka hitta en lägenhet! Jag vet hur det är, för jag var i den sitsen en gång.
Men detta är längesedan.Och för att återgå till Margot Wallström så tyckte någon att det var dåligt omdöme att hyra av Kommunal. Vad är då detta dåliga omdöme mot de uttalanden hon har gjort mot Israel och det hon sade i Saudiarabien?
Där är väl det dåliga omdömet farligt! Inte när det gäller hennes privata boende!
Silar man inte mygg och sväljer kameler nu?
måndag 18 januari 2016
Mobbade, misshandlade och fattiga klassresenärer
Vissa TV- program gillar jag skarpt. Det är sådana som handlar om människor och deras livsöden. Dit hör Sommarpratarna, Stjärnorna på slottet, Sverige och Min sanning. Det senare är jag mycket imponerad av, för det präglas både av förmågan att få fram känsliga förhållanden och djup respekt och hänsyn till den intervjuade.
Men den senaste tiden har jag vid de två första programmen verkligen börjat fundera över om de flesta kändisar verkligen har varit mobbade, misshandlade, haft en fattig barndom, en frånvarande eller icke-existerande far eller odräglig mor.
Finns det inga intressanta personer från medelklassen med en vanlig uppväxt med två föräldrar och något syskon?
Jag känner mig alltid ointressant, när jag jämför min egen uppväxt, vid sådana intervjuer.
Det är kanske så att jag ska glömma att det jag kan skriva om skulle vara intressant. Kommen från en medelklassig, borgerlig miljö, uppvuxen i Limhamns församling med täta besök och vistelser hos släkten på Östermalm i Stockholm, med två föräldrar och ingen alkoholism och ingen misshandel i uppväxten. Och inte har jag heller suttit i fängelse, haft alkoholproblem eller varit prostituerad.
Borgerlig relationsproblematik är kanske redan uttömd av storheter som Norén och Ingmar Bergman!?
Men den senaste tiden har jag vid de två första programmen verkligen börjat fundera över om de flesta kändisar verkligen har varit mobbade, misshandlade, haft en fattig barndom, en frånvarande eller icke-existerande far eller odräglig mor.
Finns det inga intressanta personer från medelklassen med en vanlig uppväxt med två föräldrar och något syskon?
Jag känner mig alltid ointressant, när jag jämför min egen uppväxt, vid sådana intervjuer.
Det är kanske så att jag ska glömma att det jag kan skriva om skulle vara intressant. Kommen från en medelklassig, borgerlig miljö, uppvuxen i Limhamns församling med täta besök och vistelser hos släkten på Östermalm i Stockholm, med två föräldrar och ingen alkoholism och ingen misshandel i uppväxten. Och inte har jag heller suttit i fängelse, haft alkoholproblem eller varit prostituerad.
Borgerlig relationsproblematik är kanske redan uttömd av storheter som Norén och Ingmar Bergman!?
söndag 17 januari 2016
Kristi kyrka?
Nej, jag orkar alltså inte läsa alla jeremiaderna på f.d. ölandsprästens blogg, men jag brukar, som jag har skrivit, titta in och kolla om det är några intressanta kommentarer, som jag eventuellt orkar igenom. Det är sällan, men det händer.
Men jag kan ändå konstatera att det tycks vara samma harvande och jag undrar vad kommentatorerna hade gjort utan denne BOD att hacka på. Har man följt bloggen, som jag har gjort, i flera år, då vet man att det alltid finns någon i kommentarsfältet som man hackar på. Blir man till en sådan är det bäst att fly fältet om man inte älskar fighten.
En del skriver ständigt om den äkta Kristi kyrkan. Jag undrar vad de menar med det. Är det någon sorts bokstavsläsning och ett liv som är helt fristående från innehållet i Bibeln.
För inte kan detta eviga klagande på andra, detta översitteri och detta hackande, som mest liknar mobbning, vara ett tecken på goda företrädare för en kristen kyrka! Då måste nog något i budskapet ha gått förlorat!
Men jag kan ändå konstatera att det tycks vara samma harvande och jag undrar vad kommentatorerna hade gjort utan denne BOD att hacka på. Har man följt bloggen, som jag har gjort, i flera år, då vet man att det alltid finns någon i kommentarsfältet som man hackar på. Blir man till en sådan är det bäst att fly fältet om man inte älskar fighten.
En del skriver ständigt om den äkta Kristi kyrkan. Jag undrar vad de menar med det. Är det någon sorts bokstavsläsning och ett liv som är helt fristående från innehållet i Bibeln.
För inte kan detta eviga klagande på andra, detta översitteri och detta hackande, som mest liknar mobbning, vara ett tecken på goda företrädare för en kristen kyrka! Då måste nog något i budskapet ha gått förlorat!
lördag 16 januari 2016
Många präster blir psykiskt sjuka i (av?) jobbet
Nu kommer det larmrapporter om prästernas utsatta situation och hur sjuka de blir i sitt arbete av påfrestningarna i jobbet.
Men är det verkligen så att de är så eftersökta som det verkar?
Hur många biktar sig, hur många går till prästen och inte till en kurator eller psykolog om de har problem? Och inte har de väl bröllop och begravningar hela tiden.
Jag undrar om inte den mest utsatta gruppen inom kyrkan inte är diakonerna. Deras arbetsuppgifter verkar ju på vissa håll vara oändliga.
Sedan kan man naturligtvis- om man är elak och mycket sekulär- fråga om man inte måste vara lite galen för att bli präst.
För det är väl inte vem som helst som kan tro på kroppens uppståndelse, att vinet blir till Jesu blod i nattvarden, att Jesus föddes av en jungfru och sedan alla hans under.
Nog måste man ha flera skruvar lösa om man tror på allt det där, eller? Så, det är kanske snarast så att präster ÄR psykiskt sjuka och inte att de BLIR sjuka i många sekuläras ögon!?
Fast själv tror jag på jungfrufödseln och Guds tilltal, galen eller ej!
Men är det verkligen så att de är så eftersökta som det verkar?
Hur många biktar sig, hur många går till prästen och inte till en kurator eller psykolog om de har problem? Och inte har de väl bröllop och begravningar hela tiden.
Jag undrar om inte den mest utsatta gruppen inom kyrkan inte är diakonerna. Deras arbetsuppgifter verkar ju på vissa håll vara oändliga.
Sedan kan man naturligtvis- om man är elak och mycket sekulär- fråga om man inte måste vara lite galen för att bli präst.
För det är väl inte vem som helst som kan tro på kroppens uppståndelse, att vinet blir till Jesu blod i nattvarden, att Jesus föddes av en jungfru och sedan alla hans under.
Nog måste man ha flera skruvar lösa om man tror på allt det där, eller? Så, det är kanske snarast så att präster ÄR psykiskt sjuka och inte att de BLIR sjuka i många sekuläras ögon!?
Fast själv tror jag på jungfrufödseln och Guds tilltal, galen eller ej!
Tidigare mobbade kändisar
Den ene kändisen efter den andre träder fram i media och berättar hur de i barndomen/ungdomen har blivit mobbade. Ofta har de flyttat och kommit till en ny ort, kanske samtidigt som de har stuckit ut på något sätt och varit duktiga i något som fått andras avundsjuka och ovilja att växa.
Är det som kompensation för detta som de sedan har jobbat för offentliga framgångar?
Det är så klart inte lätt att komma ny till en plats. Det är det inte när man är ung och inte heller i vuxen ålder. Många har erfarit hur man har kommit ny till en arbetsplats, där det har funnits ett väl inarbetat gäng, och blivit betraktad med misstänksamhet och avogt bemött.
Kanske tänker man inte på hur utfrysning kan gå till i dess mildare form. Man blir inte lyssnad på, man blir inte medbjuden och man blir inte vald. Speciellt händer väl sådant på mindre orter.
På många sätt är nog storstäder bättre när det gäller den här typen av utfrysning. Folk intresserar sig inte för andra på det viset att det blir intressant att frysa ut dem. De har nog med sig själva i ett hårt uppdrivet tempo.
Det tog lång tid för mig, när jag som inflyttad storstadsbo hamnade i byar, att börja förstå mentaliteten. Om man nu någonsin gör detta!
Är det som kompensation för detta som de sedan har jobbat för offentliga framgångar?
Det är så klart inte lätt att komma ny till en plats. Det är det inte när man är ung och inte heller i vuxen ålder. Många har erfarit hur man har kommit ny till en arbetsplats, där det har funnits ett väl inarbetat gäng, och blivit betraktad med misstänksamhet och avogt bemött.
Kanske tänker man inte på hur utfrysning kan gå till i dess mildare form. Man blir inte lyssnad på, man blir inte medbjuden och man blir inte vald. Speciellt händer väl sådant på mindre orter.
På många sätt är nog storstäder bättre när det gäller den här typen av utfrysning. Folk intresserar sig inte för andra på det viset att det blir intressant att frysa ut dem. De har nog med sig själva i ett hårt uppdrivet tempo.
Det tog lång tid för mig, när jag som inflyttad storstadsbo hamnade i byar, att börja förstå mentaliteten. Om man nu någonsin gör detta!
En lägenhet i väntan på Margot Wallström?
Måste man inte fråga sig om utrikesministern är dum eller om hon är dum?
Inte kan väl en minister tro att man helt utan att åka i gräddfil kan komma över en lägenhet i Stockholms innerstad på sex månader? Kan hon verkligen inbilla sig att det inte fanns andra i kö före henne? Hennes präktiga, oskyldiga uppsyn och fräckheten att skylla ifrån sig går nog inte hem hos så många idag.
Hennes förtroende borde kanske för länge sedan ha varit förbrukat. Man kan inte ha en utrikesminister som fryser kontakterna med andra länder!
Däremot är det inte alltid så lätt att ställa sig i bostadskö någonstans där man inte är skriven. När jag var i Stockholm på 1990- talet hade jag svårigheter för jag var skriven på annan ort eftersom jag hade ett vikariat och således hade dubbel bosättning. Men till slut hittade jag en lägenhet, där de inte tog hänsyn till detta och fick ett förstahandskontrakt.
Nu tror jag inte riktigt på att man inte kan hitta ett förstahandskontrakt om man ihärdigt söker och är villig att bo i ytterområdena. Detta har nämligen både jag och dotterns familj lyckats med. Utan ett öre under bordet! Vi kan ju inte vara de enda.
Inte kan väl en minister tro att man helt utan att åka i gräddfil kan komma över en lägenhet i Stockholms innerstad på sex månader? Kan hon verkligen inbilla sig att det inte fanns andra i kö före henne? Hennes präktiga, oskyldiga uppsyn och fräckheten att skylla ifrån sig går nog inte hem hos så många idag.
Hennes förtroende borde kanske för länge sedan ha varit förbrukat. Man kan inte ha en utrikesminister som fryser kontakterna med andra länder!
Däremot är det inte alltid så lätt att ställa sig i bostadskö någonstans där man inte är skriven. När jag var i Stockholm på 1990- talet hade jag svårigheter för jag var skriven på annan ort eftersom jag hade ett vikariat och således hade dubbel bosättning. Men till slut hittade jag en lägenhet, där de inte tog hänsyn till detta och fick ett förstahandskontrakt.
Nu tror jag inte riktigt på att man inte kan hitta ett förstahandskontrakt om man ihärdigt söker och är villig att bo i ytterområdena. Detta har nämligen både jag och dotterns familj lyckats med. Utan ett öre under bordet! Vi kan ju inte vara de enda.
fredag 15 januari 2016
Problemet är bostadssituationen i Stockholm
Margot Wallström har alltså fått en lägenhet av Kommunal. Hon trodde att hon fick den genom någon sorts bostadskö! Jo, nog kan man skratta! Nu är hon förgrymmad, påstår hon, och beskyller Kommunal för att ha fört henne bakom ljuset!
Men, det är naturligtvis ett stort problem med bostadssituationen i Stockholm, där man måste köa i bortåt tio år för att få en hyresrätt om man nu inte kan håva upp miljoner för en bostadsrätt.
Jag var själv i en svår situation när jag hösten 1990 tog ett rektorsvikariat på 1,5 år utan bostad där. Detta var också inom arbetarrörelsen, men det fanns ingen lägenhet eller annan bostad för mig att tillgå.
Jag hyrde först ett rum med toalett och bad i en villa, men lyckades, efter bara två månader- mot alla odds- få en stor, fin hyresrätt i en av förorterna med förstahandskontrakt. Det krävdes ett idogt sökande och lite tur, för området var borttaget från bostadsförmedlingen och handplockade sina hyresgäster för att få rätsida på tidigare problem i området.
Det var en jättefin lägenhet på 104 m2 som tyvärr blev mycket dyr när statliga bidrag för hyresrätter ändrades, och hyrorna chockhöjdes.Lägenheten var nyrenoverad och med inglasad balkong och låg bara tio minuter från pendeltågsstationen med 15 minuters resa till centrum i Stockholm.
Jag förstår att de politiker som kommer från annan ort har en besvärlig situation om inte riksdagen har lägenheter som de kan bo i. Så på sitt sätt måste man förstå Margot Wallström. Hon har säkert varit i en svår sits.
Vi kunde igår läsa om Jonas Sjöstedt som nu flyttar från fruns tjänstebostad på Gärdet på Östermalm till en hyresrätt i Midsommarkransen i andra hand.
Själv står jag i bostadskö till en 65 plus- lägenhet i Huddinge kommun. Där har jag nu stått i snart åtta år! Det gäller att gardera sig.
Men, det är naturligtvis ett stort problem med bostadssituationen i Stockholm, där man måste köa i bortåt tio år för att få en hyresrätt om man nu inte kan håva upp miljoner för en bostadsrätt.
Jag var själv i en svår situation när jag hösten 1990 tog ett rektorsvikariat på 1,5 år utan bostad där. Detta var också inom arbetarrörelsen, men det fanns ingen lägenhet eller annan bostad för mig att tillgå.
Jag hyrde först ett rum med toalett och bad i en villa, men lyckades, efter bara två månader- mot alla odds- få en stor, fin hyresrätt i en av förorterna med förstahandskontrakt. Det krävdes ett idogt sökande och lite tur, för området var borttaget från bostadsförmedlingen och handplockade sina hyresgäster för att få rätsida på tidigare problem i området.
Det var en jättefin lägenhet på 104 m2 som tyvärr blev mycket dyr när statliga bidrag för hyresrätter ändrades, och hyrorna chockhöjdes.Lägenheten var nyrenoverad och med inglasad balkong och låg bara tio minuter från pendeltågsstationen med 15 minuters resa till centrum i Stockholm.
Jag förstår att de politiker som kommer från annan ort har en besvärlig situation om inte riksdagen har lägenheter som de kan bo i. Så på sitt sätt måste man förstå Margot Wallström. Hon har säkert varit i en svår sits.
Vi kunde igår läsa om Jonas Sjöstedt som nu flyttar från fruns tjänstebostad på Gärdet på Östermalm till en hyresrätt i Midsommarkransen i andra hand.
Själv står jag i bostadskö till en 65 plus- lägenhet i Huddinge kommun. Där har jag nu stått i snart åtta år! Det gäller att gardera sig.
Börjar det inte bli pinsamt nu?
Det är ganska patetiskt när Löfvens senaste utspel och försök att svartmåla SD får kritik av en känd socialdemokrat- och säkert fler- som tycker att nu får statsministern sluta med tramset.
För sanningen är ju - oavsett om SD har bruna rötter i sitt förflutna- att det onekligen nu verkar som om de har haft fullständigt rätt i det de har sagt om faran med den stora invandringen med främmande kulturer.
Nu verkar ju till och med PK-maffian i MP ligga lite lågt!
Och det ena partiet efter det andra börjar låta som kopior av SD. Och Jimmie Åkesson kan bara står där och mysa...
Tuffast är dock de i KD, som vågar stå upp för krav om ordning och reda och släppa den förödande snällhets- och mjäkighetskulturen.
För sanningen är ju - oavsett om SD har bruna rötter i sitt förflutna- att det onekligen nu verkar som om de har haft fullständigt rätt i det de har sagt om faran med den stora invandringen med främmande kulturer.
Nu verkar ju till och med PK-maffian i MP ligga lite lågt!
Och det ena partiet efter det andra börjar låta som kopior av SD. Och Jimmie Åkesson kan bara står där och mysa...
Tuffast är dock de i KD, som vågar stå upp för krav om ordning och reda och släppa den förödande snällhets- och mjäkighetskulturen.
torsdag 14 januari 2016
Insändare på nätet
Nu ligger en insändare av mig, ett svar på en annan insändare, om segregation på www.blt.se se Insändare långt ner på sidan "Segregation är större än invandrarfrågan."
De perfekta bland världens syndare
Hur orkar de köra samma jeremiader dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, månad efter månad, år efter år? Jag avser nu gubbarna och några damer på f.d. ölandsprästens blogg.
Eftersom jag har ett neurotiskt förhållande till denna, då det var genom den som jag träffade senaste relationen, fortsätter jag att hastigt titta på den nästan varje dag. Där hittar man de säkra korten som upprepar vad de redan har sagt hundratals gånger.
De flesta där förfasar sig över Svenska kyrkan som de tycker är på brant väg utför. Den är idag mer eller mindre förfallen, påstår de, och har lämnat den apostoliska läran. Jag är inte teolog. Ofta vänder jag mig mot vad jag uppfattar som underhållning i stället för seriösa gudstjänster, men inte tycker jag att kyrkan har blivit totalt gudsfrånvänd för det.
Problemet är naturligtvis att en del präster och några andra genom nutida tolkning av evangeliet har förlorat sin egen position och roll av att vara de obefläckade, goda exemplen.
Har man sett Svenska kyrkan inifrån har man naturligtvis för länge sedan insett att verkligheten bakom fasaderna är något helt annat
Men var det detta som Jesus predikade? Att några skulle inta de överlägsnas position och förkasta andra människor?
Jag tror att det finns en stor misstolkning hos dessa herrar och en och annan dam.
I sin perfekta upphöjdhet- som de själva har satt sig i- är de nog de allra värsta syndarna!
Eftersom jag har ett neurotiskt förhållande till denna, då det var genom den som jag träffade senaste relationen, fortsätter jag att hastigt titta på den nästan varje dag. Där hittar man de säkra korten som upprepar vad de redan har sagt hundratals gånger.
De flesta där förfasar sig över Svenska kyrkan som de tycker är på brant väg utför. Den är idag mer eller mindre förfallen, påstår de, och har lämnat den apostoliska läran. Jag är inte teolog. Ofta vänder jag mig mot vad jag uppfattar som underhållning i stället för seriösa gudstjänster, men inte tycker jag att kyrkan har blivit totalt gudsfrånvänd för det.
Problemet är naturligtvis att en del präster och några andra genom nutida tolkning av evangeliet har förlorat sin egen position och roll av att vara de obefläckade, goda exemplen.
Har man sett Svenska kyrkan inifrån har man naturligtvis för länge sedan insett att verkligheten bakom fasaderna är något helt annat
Men var det detta som Jesus predikade? Att några skulle inta de överlägsnas position och förkasta andra människor?
Jag tror att det finns en stor misstolkning hos dessa herrar och en och annan dam.
I sin perfekta upphöjdhet- som de själva har satt sig i- är de nog de allra värsta syndarna!
onsdag 13 januari 2016
Politikerstyrd media?
I Polen demonstrerar man ju just nu mot att politiker får officiell rätt att tillsätta och avskeda på tjänster inom media.
I Sverige går man mera smygvägen genom att tyst tillsätta personer med säkra kort på tjänsterna. Det mest flagranta exemplet på hur politiskt SVT är var väl vid det senaste valet när reportrar satt och förfasade sig över SD:s framgångar! Ett sådant uppträdande hör inte till en objektiv reporterroll!
Vi har ett mycket S/Mp styrt SVT! Värre lär det nog bli med den nye programdirektören!
Kan det bli värre i Polen än här?
I Sverige går man mera smygvägen genom att tyst tillsätta personer med säkra kort på tjänsterna. Det mest flagranta exemplet på hur politiskt SVT är var väl vid det senaste valet när reportrar satt och förfasade sig över SD:s framgångar! Ett sådant uppträdande hör inte till en objektiv reporterroll!
Vi har ett mycket S/Mp styrt SVT! Värre lär det nog bli med den nye programdirektören!
Kan det bli värre i Polen än här?
Trakasserierna skadar självbilden
Alltfler unga tjejer avslöjar efter de uppmärksammade sextrakasserierna av ensamkommande killar hur vanligt det är med sexuella trakasserier. De lever med detta och har gjort detta till sin vardag.
Som före detta högstadielärare är jag inte det minsta förvånad, för jag minns alltför väl jargongen hos vissa killar mot tjejer och andra killar. Det var "hora" och "bög" för hela slanten ibland, och inte ens svindyra konsulter kunde råda bot på den stilen på skolan.
Men det finns en stor fara i att acceptera trakasserier av detta slag, precis som av annan art. Den utsatta tar så småningom in det i sin självbild och känner sig dålig, även helt utan orsak. Det är som med annan mobbning. Den påverkar. Det finns människor som berättar att mobbningen har satt livslånga spår hos dem.
Anmärkningsvärt är väl hur många kändisar som har råkat ut för detta. Den ene efter den andre framträder och berättar hur illa de blev behandlade, oftast av kamrater i skolan.
Stack de ut för mycket? Kanske var de på något sätt för bra och därmed hotfulla?
Vid minsta antydan till mobbning och trakasserier måste man försöka sätta ner foten med kraft! Och kom ihåg att om någon står vid ens sida, är det mycket svårt att få trakasserierna och mobbningen att fortgå, för denna behöver på något sätt syre från alla runt en.
Så, ser du en kamrat som blir illa behandlad, ställ dig då på kamratens sida och tala om att du inte anser det de andra säger om honom/henne. Detta kan faktiskt hjälpa.
Som före detta högstadielärare är jag inte det minsta förvånad, för jag minns alltför väl jargongen hos vissa killar mot tjejer och andra killar. Det var "hora" och "bög" för hela slanten ibland, och inte ens svindyra konsulter kunde råda bot på den stilen på skolan.
Men det finns en stor fara i att acceptera trakasserier av detta slag, precis som av annan art. Den utsatta tar så småningom in det i sin självbild och känner sig dålig, även helt utan orsak. Det är som med annan mobbning. Den påverkar. Det finns människor som berättar att mobbningen har satt livslånga spår hos dem.
Anmärkningsvärt är väl hur många kändisar som har råkat ut för detta. Den ene efter den andre framträder och berättar hur illa de blev behandlade, oftast av kamrater i skolan.
Stack de ut för mycket? Kanske var de på något sätt för bra och därmed hotfulla?
Vid minsta antydan till mobbning och trakasserier måste man försöka sätta ner foten med kraft! Och kom ihåg att om någon står vid ens sida, är det mycket svårt att få trakasserierna och mobbningen att fortgå, för denna behöver på något sätt syre från alla runt en.
Så, ser du en kamrat som blir illa behandlad, ställ dig då på kamratens sida och tala om att du inte anser det de andra säger om honom/henne. Detta kan faktiskt hjälpa.
tisdag 12 januari 2016
Bästa valarbetarna
Det är väl alldeles tydligt att myndigheterna- nu senast svenska polisen- och regeringen är Sverigedemokraternas bästa valarbetare. SD-folket lär väl inte behöva göra någonting mer än luta sig tillbaka och säga till varandra att de hade rätt!
Undrar hur mycket deras opinionssiffror har ökat de senaste dagarna efter avslöjandet om de sexuella trakasserierna/våldtäkterna mot unga tjejer?
Undrar hur mycket deras opinionssiffror har ökat de senaste dagarna efter avslöjandet om de sexuella trakasserierna/våldtäkterna mot unga tjejer?
Vi importerar kvinnoförakt
Den svenska polisen har alltså mörkat att ensamkommande flyktingar i grupp har överfallit unga kvinnor. De är tydligen så rädda för att sanningen om massimporten av en annan kvinnosyn ska komma fram i ljuset att de tiger om de kriminella övergreppen.
Är det inte hög tid att transportera tillbaka de unga killarna till de länder där de borde vara för att ta hand om landet och kvinnorna och barnen?
Svenska staten ska inte vara en försörjande lekstuga för svin!
Är det inte hög tid att transportera tillbaka de unga killarna till de länder där de borde vara för att ta hand om landet och kvinnorna och barnen?
Svenska staten ska inte vara en försörjande lekstuga för svin!
måndag 11 januari 2016
Ett totalsjukt samhälle
Nu har det hänt igen att en elev har blivit mördad i en skola. Den här gången av en annan elev.
Börjar vi vänja oss vid våldet?
Har våldet blivit vardagsmat?
Vi kan ju också notera att vi knappast längre reagerar när en polis skjuter ihjäl någon.
Nu kommer det fram hur polisen har mörkat att ensamkommande killar har sextrakasserat unga tjejer. Får man inte längre säga sanningar i det här landet för att denna inte passar vänster/Mp PK maffian? Nu måste vi väl snart reagera med kraft!
Varje dag får jag mejl - som väl också ni andra- av bedragare som försöker lura av mig lösenord på olika håll. Någon håller ihärdigt på att påstå att jag har betalat en telefonräkning två gånger på nätet. Absurt! En pensionär skulle definitivt veta om hen betalat två gånger. De flesta, liksom jag, skulle säkert inte ha råd med detta!
Dessutom betalar jag inget via nätet!
Detta är ju bara ett av de mejl som försöker hacka sig in hos mig.
Jag är så trött på denna kriminalitet som finns i vårt samhälle idag!
Detta borde de där prästerna som förfasar sig över "lösa förbindelser" och samkönade pars plats i kyrkan i stället ta och skriva om. Deras kantrade moral- som handlar om människors kärlek i stället för om ondska- kan man ju misstänka har sitt ursprung i någon helt annan än Gud.Gud sörjer nog inte kärleken utan ondskan!
Börjar vi vänja oss vid våldet?
Har våldet blivit vardagsmat?
Vi kan ju också notera att vi knappast längre reagerar när en polis skjuter ihjäl någon.
Nu kommer det fram hur polisen har mörkat att ensamkommande killar har sextrakasserat unga tjejer. Får man inte längre säga sanningar i det här landet för att denna inte passar vänster/Mp PK maffian? Nu måste vi väl snart reagera med kraft!
Varje dag får jag mejl - som väl också ni andra- av bedragare som försöker lura av mig lösenord på olika håll. Någon håller ihärdigt på att påstå att jag har betalat en telefonräkning två gånger på nätet. Absurt! En pensionär skulle definitivt veta om hen betalat två gånger. De flesta, liksom jag, skulle säkert inte ha råd med detta!
Dessutom betalar jag inget via nätet!
Detta är ju bara ett av de mejl som försöker hacka sig in hos mig.
Jag är så trött på denna kriminalitet som finns i vårt samhälle idag!
Detta borde de där prästerna som förfasar sig över "lösa förbindelser" och samkönade pars plats i kyrkan i stället ta och skriva om. Deras kantrade moral- som handlar om människors kärlek i stället för om ondska- kan man ju misstänka har sitt ursprung i någon helt annan än Gud.Gud sörjer nog inte kärleken utan ondskan!
Saknar vi förtroende?
För en kort tid sedan köpte jag en hopfällbar käpp på nätet. Jag har den i nödfall om något knä strejkar, men vill inte ha en käpp hela tiden.Tyckte det var bra med en som man kunde ha till hands om den behövdes.
Där jag bor är det inte så bra mottagning, och därför betalar jag inte med kort på nätet, för det händer att internet plötsligt kopplas ner. Till min förvåning kunde jag betala på faktura. Detta är sällsynt enligt min erfarenhet. Antingen får man ju betala direkt med kort på nätet eller också mot postförskott såvida det inte är något man köper på en firma.
Jag betalade ganska snabbt, långt innan tiden gick ut. Men redan flera dagar före betalningstidens utgång fick jag en påminnelse, trots att jag hade betalat. Det hade dock varit helgdagar. Kände mig lite irriterad, för det kändes som bristande förtroende. Och det är klart att med ett sådant system att man levererar varor till okända mot faktura måste man kunna ha förtroende. Annars fungerar det liksom inte.
För några år sedan hade jag en guidning för ett bussbolag som strulade mycket innan de betalade. De betalade dock till slut. Det var en ganska omfattande guidning. Sedan dess vill jag helst ha kontant betalning mot kvitto från mig. Jag arbetar inte svart, ens om gästerna helst vill detta.
Och jag tänker på hur kränkt jag hade känt mig om jag hade haft någon kund som inte gjorde rätt för sig och betalade efteråt.
Samhället bygger ju på att vi kan lita på varandra!
Där jag bor är det inte så bra mottagning, och därför betalar jag inte med kort på nätet, för det händer att internet plötsligt kopplas ner. Till min förvåning kunde jag betala på faktura. Detta är sällsynt enligt min erfarenhet. Antingen får man ju betala direkt med kort på nätet eller också mot postförskott såvida det inte är något man köper på en firma.
Jag betalade ganska snabbt, långt innan tiden gick ut. Men redan flera dagar före betalningstidens utgång fick jag en påminnelse, trots att jag hade betalat. Det hade dock varit helgdagar. Kände mig lite irriterad, för det kändes som bristande förtroende. Och det är klart att med ett sådant system att man levererar varor till okända mot faktura måste man kunna ha förtroende. Annars fungerar det liksom inte.
För några år sedan hade jag en guidning för ett bussbolag som strulade mycket innan de betalade. De betalade dock till slut. Det var en ganska omfattande guidning. Sedan dess vill jag helst ha kontant betalning mot kvitto från mig. Jag arbetar inte svart, ens om gästerna helst vill detta.
Och jag tänker på hur kränkt jag hade känt mig om jag hade haft någon kund som inte gjorde rätt för sig och betalade efteråt.
Samhället bygger ju på att vi kan lita på varandra!
Ensamhet eller tvåsamhet eller ensamhet i tvåsamhet
Självständighet ger vanor och ovanor. Man är van vid att sköta sig själv och att bestämma över sitt eget liv.
Ibland hör man någon som blir änka/änkling tycka att det är konstigt och jobbigt att plötsligt vara ensam, men som efter ett tag upplever friheten och bekvämligheten i detta.
Själv har jag sedan skilsmässan för drygt 33 år sedan periodvis varit sambo. Visst är det trevligt att prata med någon och att gå på saker tillsammans med någon annan. Men det är väldigt skönt att slippa prata med någon och att gå på något ensam också.
Lite lagom sådär att bo ihop ibland för att sedan återgå till det vanliga livet. Jag beundrar verkligen människor som har lyckats vara gifta i 30,40 kanske 50 år. Måste de inte vara jättetrötta på varandra? undrar jag ofta.
Och det värsta som kan hända en är väl att vara ensam i en tvåsamhet. Detta är mycket värre än att bara vara ensam.
Ibland hör man någon som blir änka/änkling tycka att det är konstigt och jobbigt att plötsligt vara ensam, men som efter ett tag upplever friheten och bekvämligheten i detta.
Själv har jag sedan skilsmässan för drygt 33 år sedan periodvis varit sambo. Visst är det trevligt att prata med någon och att gå på saker tillsammans med någon annan. Men det är väldigt skönt att slippa prata med någon och att gå på något ensam också.
Lite lagom sådär att bo ihop ibland för att sedan återgå till det vanliga livet. Jag beundrar verkligen människor som har lyckats vara gifta i 30,40 kanske 50 år. Måste de inte vara jättetrötta på varandra? undrar jag ofta.
Och det värsta som kan hända en är väl att vara ensam i en tvåsamhet. Detta är mycket värre än att bara vara ensam.
lördag 9 januari 2016
Instängd
Det snöar, och plogbilen har just kört och gjort stora vallar för infarten. Jag känner mig instängd, trots att mitt besök just nu skottar. Att bo i en by med få förströelser är jobbigt när vädret stänger en inne. Visst man kan promenera, läsa böcker, lyssna på musik och göra en brasa.
Men det hjälper inte, för känslan av begränsad rörelsefrihet på grund av halka är annorlunda här än när man bor i stan.
Men det hjälper inte, för känslan av begränsad rörelsefrihet på grund av halka är annorlunda här än när man bor i stan.
torsdag 7 januari 2016
Jag- en dålig jämställdhetsapostel
Nej, jag har aldrig betecknat mig som feminist. Man var inte feminist som aktiv S-kvinna, som jag var, när jag var ung. Då betecknades nog feminister som borgerliga. Men tiderna förändras. I vilket fall har jag nu kapitulerat och accepterat mitt borgerliga förflutna - utan att bli feminist- och mina borgerliga tankar.
Sedan kan jag mycket väl se att det finns en massa machotendenser, inte minst i arbetslivet - och ibland privat- speciellt hos män i min generation som har fostrats av sina fäder.
Nåväl, jag har jättesvårt för det där med fördelningen av arbetet hemma. Idag är det 49 år sedan jag gifte mig. Äktenskapet varade i femton år.
Men fortfarande när jag går in i äktenskapsliknande omständigheter, som att vara sambo ett tag, så har jag väldigt svårt att inte ta på mig de av tradition kvinnliga arbetsuppgifterna i ett hem. Jag bakar, lagar mat, tvättar och förväntar mig att snön ska bli skottad - fast inte av mig.
Och kanske är det sant som någon i mitt förflutna påstod att jag var jämställd tills jag kom till en stängd dörr. Då stannade jag nämligen och väntade på att en man skulle öppna den, påstod han. Jo, jag gör nog så än idag, när detta är möjligt!
Men finns det inte en tjusning i detta också? Att få vara lite vardagskvinnlig och förvänta sig lite extra uppmärksamhet!
Sedan kan jag mycket väl se att det finns en massa machotendenser, inte minst i arbetslivet - och ibland privat- speciellt hos män i min generation som har fostrats av sina fäder.
Nåväl, jag har jättesvårt för det där med fördelningen av arbetet hemma. Idag är det 49 år sedan jag gifte mig. Äktenskapet varade i femton år.
Men fortfarande när jag går in i äktenskapsliknande omständigheter, som att vara sambo ett tag, så har jag väldigt svårt att inte ta på mig de av tradition kvinnliga arbetsuppgifterna i ett hem. Jag bakar, lagar mat, tvättar och förväntar mig att snön ska bli skottad - fast inte av mig.
Och kanske är det sant som någon i mitt förflutna påstod att jag var jämställd tills jag kom till en stängd dörr. Då stannade jag nämligen och väntade på att en man skulle öppna den, påstod han. Jo, jag gör nog så än idag, när detta är möjligt!
Men finns det inte en tjusning i detta också? Att få vara lite vardagskvinnlig och förvänta sig lite extra uppmärksamhet!
Den blockerade Anden
Hur var det egentligen med månglarna i templet som Jesus körde ut? Var det inte så att han såg hur Guds hus hade kommersialiserats?
Jag undrar vad Jesus hade sagt efter vissa gudstjänster i Svenska kyrkans regi idag? Jippon. Turistmagneter. Skådespel. Allt för att "dra folk". Religionssynkretism.
För mig är det också självklart att det finns musik som öppnar våra sinnen och musik som blockerar dem. Därmed tror jag att viss kyrkomusik bereder en väg för Anden i vårt inre, medan annan musik och andra aktiviteter kan bli som en bom som hindrar mötet med Gud under gudstjänsten.
Frågan är var Svenska kyrkan står idag. Är den en vägvisare, en öppnare för den Heliga Anden eller är den rent av ett hinder? Präglas den kanske ibland av en avart av den rätta läran?
Jag undrar vad Jesus hade sagt efter vissa gudstjänster i Svenska kyrkans regi idag? Jippon. Turistmagneter. Skådespel. Allt för att "dra folk". Religionssynkretism.
För mig är det också självklart att det finns musik som öppnar våra sinnen och musik som blockerar dem. Därmed tror jag att viss kyrkomusik bereder en väg för Anden i vårt inre, medan annan musik och andra aktiviteter kan bli som en bom som hindrar mötet med Gud under gudstjänsten.
Frågan är var Svenska kyrkan står idag. Är den en vägvisare, en öppnare för den Heliga Anden eller är den rent av ett hinder? Präglas den kanske ibland av en avart av den rätta läran?
Den förvandlade vänstern
Det har säkert varit intressant för många fyrtiotalister att se på programmen om köttberget som checkar ut. Vi som, efter vad jag hävdade i en insändare, borde checka in i stället, eftersom ingen tycks driva äldrefrågor nuförtiden.
Man känner givetvis igen mycket, inte minst den vänstervåg som följde efter 68-vågen. Själv gick jag en eldröd lärarutbildning 1976, fast på den tiden hade Socialdemokraterna mitt hjärta, så jag reagerade enbart positivt på detta. Och fortfarande är nog en del av mitt hjärta rött. Men vänstern är förändrad - om man nu ska räkna S dit?
Förr gapade man inom vänstern om Klasskampen. Den verkar helt ha fallit i dvala. Är det kanske delvis beroende av att man idag har svårt att hitta klara gränser mellan klasserna?
Idag är andra frågor viktigare. Det ska vara "Alla människors lika värde", vilket inte inbegriper vissa som hör till vissa politiska partier för dem ska man tysta! Och så ska det vara fokus på HBTQ- frågor, där man inte skiljer på "vanliga" homosexuella och läderbögar och plymförsedda utklädda. Genusperspektivet är viktigt inom vänstern idag.
Allt fler barn får griller i huvudet som att de är födda i fel kropp om de är killar som inte gillar fotboll eller traditionellt manliga aktiviteter. Det verkar nästan fult att ha ett kön, ja, det finns till och med föräldrar som bara föder Barn och inte en pojke eller en flicka!
Men tänk vad man förlorar av livets charm genom detta! För nog är det trevligt att få vara tjej/kvinna, att bli uppvaktad och att få gilla rosa! Det gör jag! Definitivt!
Man känner givetvis igen mycket, inte minst den vänstervåg som följde efter 68-vågen. Själv gick jag en eldröd lärarutbildning 1976, fast på den tiden hade Socialdemokraterna mitt hjärta, så jag reagerade enbart positivt på detta. Och fortfarande är nog en del av mitt hjärta rött. Men vänstern är förändrad - om man nu ska räkna S dit?
Förr gapade man inom vänstern om Klasskampen. Den verkar helt ha fallit i dvala. Är det kanske delvis beroende av att man idag har svårt att hitta klara gränser mellan klasserna?
Idag är andra frågor viktigare. Det ska vara "Alla människors lika värde", vilket inte inbegriper vissa som hör till vissa politiska partier för dem ska man tysta! Och så ska det vara fokus på HBTQ- frågor, där man inte skiljer på "vanliga" homosexuella och läderbögar och plymförsedda utklädda. Genusperspektivet är viktigt inom vänstern idag.
Allt fler barn får griller i huvudet som att de är födda i fel kropp om de är killar som inte gillar fotboll eller traditionellt manliga aktiviteter. Det verkar nästan fult att ha ett kön, ja, det finns till och med föräldrar som bara föder Barn och inte en pojke eller en flicka!
Men tänk vad man förlorar av livets charm genom detta! För nog är det trevligt att få vara tjej/kvinna, att bli uppvaktad och att få gilla rosa! Det gör jag! Definitivt!
Är det betydelselöst vem som skriver vad?
Givetvis har det stor betydelse vem som skriver vad. Diskussionen om anonyma skriverier är ständigt aktuell, och några anonyma hävdar att innehållet är det viktiga i det som skrivs. Jo, men inte oberoende av vem som skriver det! Det finns exempelvis lobbyister och infiltratörer, misslyckade karriärister, svikna älskare och personligt förorättade människor. Ja, det finns en mängd skäl som påverkar våra åsikter och som kan vara ytterst intressanta för läsaren.
Så att hävda att bara det skrivna är betydelsefullt är rent nonsens, för lika intressant- om inte ännu intressantare- är naturligtvis bakgrunden till åsikterna och i vilken roll man håller i pennan/trycker på tangenterna.
Så att hävda att bara det skrivna är betydelsefullt är rent nonsens, för lika intressant- om inte ännu intressantare- är naturligtvis bakgrunden till åsikterna och i vilken roll man håller i pennan/trycker på tangenterna.
tisdag 5 januari 2016
De bara tjatar och tjatar på mig...
Vissa saker tar folk för givet att de kan göra. De kan till exempel tala om för andra att de inte ska äta kakor för att de är för tjocka. För människor som är tjocka får man klaga på. Nu har jag faktiskt gått ner ett tiotal kilon så nu är det inte lika roligt att klaga på vikten.
Men mina anhöriga och vänner har andra saker i sikte när de besöker mig. Mina prylar. Jag har för många. Och så påstår de att jag inte slänger något fastän jag slänger massor. Och så ska de sortera och fixa och hjälpa mig...
Jag blir bara så trött! Varför får jag inte ha mina prylar i fred? Jag har ju faktiskt stenkoll på sådant som ekonomin, och jag vet för det mesta var jag har saker och ting.
Varför kan folk inte bara säga att jag har en fin julgran, lagar hyfsat god mat och skriver bra? Man kan väl inte vara bra på allt?
Men mina anhöriga och vänner har andra saker i sikte när de besöker mig. Mina prylar. Jag har för många. Och så påstår de att jag inte slänger något fastän jag slänger massor. Och så ska de sortera och fixa och hjälpa mig...
Jag blir bara så trött! Varför får jag inte ha mina prylar i fred? Jag har ju faktiskt stenkoll på sådant som ekonomin, och jag vet för det mesta var jag har saker och ting.
Varför kan folk inte bara säga att jag har en fin julgran, lagar hyfsat god mat och skriver bra? Man kan väl inte vara bra på allt?
Och visst är det kul med gamla saker som man har sparat ibland.
måndag 4 januari 2016
Men, vad hände då?
Jag hade just skrivit om spökerier och om katten Bellman när följande inträffade igår.
Vi sitter framför tv:n och plötsligt kommer katten inrusande med ett klagande ljud, störtar in bakom stora soffan, far ut efter en kort stund med fortsatt klagande ljud och gömmer sig bakom den öppna spisen (där han aldrig brukar vara), far sedan ut därifrån och hoppar med full fart upp på det skåp som han inte har lyckats hoppa upp på under flera veckor. Där sitter han med pälsen rest och ser förskräckt ut.
Vad hände?
Och vad hände när lampan på toaletten plötsligt släcktes när jag var där för att sedan bara gå att tända som vanligt?
Nog sker det märkliga ting i mitt hus just nu!?
Har du upplevt något liknande?
Vi sitter framför tv:n och plötsligt kommer katten inrusande med ett klagande ljud, störtar in bakom stora soffan, far ut efter en kort stund med fortsatt klagande ljud och gömmer sig bakom den öppna spisen (där han aldrig brukar vara), far sedan ut därifrån och hoppar med full fart upp på det skåp som han inte har lyckats hoppa upp på under flera veckor. Där sitter han med pälsen rest och ser förskräckt ut.
Vad hände?
Och vad hände när lampan på toaletten plötsligt släcktes när jag var där för att sedan bara gå att tända som vanligt?
Nog sker det märkliga ting i mitt hus just nu!?
Har du upplevt något liknande?
söndag 3 januari 2016
Att bevaka revir
Jag hade hoppats på att få läsa någon annans upplevelse av oförklarliga händelser, men ingen gav respons, och jag tog bort inlägget om spökerierna.
Nu ska jag i stället berätta om katten Bellman, min sambo sedan femton år. Han var två år då han kom hit, så han är gammal nu.
Det märks mest på att han de senaste månaderna längtansfullt har tittat upp på skåpet ovanför frysen, men inte längre vågar hoppa upp dit från stolen. Så sent som i somras lyckades han med detta.
Just nu har vi besök, katten Bellman och jag, och det betyder en lite annorlunda ordning. Han bevakar den ena fåtöljen framför tv:n till exempel. Det gäller att lägga sig först!
Och så sitter lilla katten med vid bordet på egen stol. Det gör han inte annars, då sitter han på sin höjd på en stol vid sidan om, den som han brukar hoppa upp på skåpet ifrån.
I Stockholm har han lärt sig att man kan slicka på tallrikarna när folk inte ser det. Detta är sena inlärningar, precis som att ligga i knäet, som han började med i somras.
Katter är märkliga djur! Fascinerande!
Men han har samma ilskna jamande om maten serveras för sent på morgonen, om jag har varit borta några timmar för mycket eller om kattlådan inte är helt ren.
Som sagt; hundar har en husbonde, katter har personal! Min katt har väldigt mycket personal!
Nu ska jag i stället berätta om katten Bellman, min sambo sedan femton år. Han var två år då han kom hit, så han är gammal nu.
Det märks mest på att han de senaste månaderna längtansfullt har tittat upp på skåpet ovanför frysen, men inte längre vågar hoppa upp dit från stolen. Så sent som i somras lyckades han med detta.
Just nu har vi besök, katten Bellman och jag, och det betyder en lite annorlunda ordning. Han bevakar den ena fåtöljen framför tv:n till exempel. Det gäller att lägga sig först!
Och så sitter lilla katten med vid bordet på egen stol. Det gör han inte annars, då sitter han på sin höjd på en stol vid sidan om, den som han brukar hoppa upp på skåpet ifrån.
I Stockholm har han lärt sig att man kan slicka på tallrikarna när folk inte ser det. Detta är sena inlärningar, precis som att ligga i knäet, som han började med i somras.
Katter är märkliga djur! Fascinerande!
Men han har samma ilskna jamande om maten serveras för sent på morgonen, om jag har varit borta några timmar för mycket eller om kattlådan inte är helt ren.
Som sagt; hundar har en husbonde, katter har personal! Min katt har väldigt mycket personal!
lördag 2 januari 2016
Spökar det?
Det senaste veckorna har det varit mycket oroligt i mitt kök. Jag har kunnat sitta vid matbordet i vardagsrummet eller ute i soffan och plötsligt har något välts ner helt oförklarligt.
Men idag hände något som verkligen fick mig fundersam.
Vi hade gjort en biltur, och jag rusade snabbt in på toan
vid hemkomsten. När jag sitter där blir det plötsligt mörkt på toaletten. Kontakten sitter på motsatta väggen mot toalettstolen. Jag tar för givet att det har blivit ett strömavbrott och frågar om det är ljust utanför. Det är det, lamporna lyser som vanligt. Då går jag upp och trycker på kontakten och ljuset tänds på nytt!
Förklaring?Vem släckte ljuset? Inte jag och jag var ensam där!
Men idag hände något som verkligen fick mig fundersam.
Vi hade gjort en biltur, och jag rusade snabbt in på toan
Förklaring?Vem släckte ljuset? Inte jag och jag var ensam där!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)