Vilken dag...

Öppnade mejlboxen i morse och blev irriterad.
Hade lovat hämta en gammal väninna vid tåget och köra henne hem idag. Gick ut i god tid till bilen och upptäckte att jag borde ha lagt över framrutan, som definitivt enbart är gjord för stora, långa personer med enorma armar. Annars, om man är normalstorlek som jag själv, är det mycket svårt att komma åt att skrapa hela rutan. Isen var stenhård och fanns även inne i bilen på framrutan. Det tog tjugo minuter att få bilen körklar.
Kom till tåget i tid, väninnan var med och blev hemkörd. Körde hem igen. Hämtade Lottolapparna som skulle förnyas. Hade fyra rätt och 22 kronor i vinst. Fick också köpt kattmat och kattsand.
Funderade på om jag skulle ta en promenad i solskenet men hoppade över den.

Tillbaka hem för kaffe och bullar. Då kom tredje sms:et i jul från Senastes gamla flickvän- eller vad det var-  som förmodligen tror att han är här, för då brukar hon vilja irritera. Nu skickar hon sms:en till mig. Den här gången var det ett kort som förmodligen föreställde henne själv.
(Obs! Jag träffade mannen 2010, så hon borde ha blivit avvand från den kontakten!)
Åt sedan lunch och blev trött och försökte sova. Då bröt telefonhelvetet loss.
Jag har just lyssnat av åtta meddelanden- igen! Nej, jag svarade inte till en början. De flesta innehåller upplysningar om hur elak jag alltid är, och hur jag har förstört Senastes jul, som han inte har tillbringat här. Dessutom är jag en överklassdiva och en massa som följer av detta som jag inte ska återge här.
Sedan bedyrar han att han älskar mig - trots att jag är så gräslig och förstör så mycket.

Tala om sjuka relationer!
Och jag blir bara tröttare och tröttare och äter fler och fler chokladbitar från Anthon Berg - asken! Medan jag undrar- rent ut sagt- vad fan man gör när folk absolut inte fattar vad man försöker förmedla!
I morgon är det förhoppningsvis också en dag! Då ska jag fundera över vad jag ska göra om mitt liv fortsätter!