En julafton i stillhet

När jag var barn samlades släkten hos mormor och mostrarna på julaftonen.Vi hade villa mittemot deras villa med en gång mellan trädgårdarna som förband oss. Trädgårdarna var ganska stora. Det var många människor och floristerna, däribland vår ambitiösa mor, var ganska så utmattade, då de ibland hade jobbat runt sista dygnet. Och så stängde affären klockan tre på julaftonen, och sedan skulle de städa undan och sätta blommorna kallt i ett rum bakom affären, och till slut var det taxi eller senare egen bil hem till mostrarnas hus, där julmaten väntade. Jag minns lukten när den stora järnkulan malde den starka senapen till lutfisken.
Oftast var också stockholmarna, det vill säga min moster, morbror och kusin där.
När de började bli gamla stannade en äldre moster, änka, kvar i Lund. Där satt hon med julmaten och julkakorna- hon var en utmärkt kokerska, för hon hade jobbat som sådan och bakade härliga kakor. Speciellt minns jag hennes strutar med grädde och sylt i. Hon satt där ensam på julaftonen, och vi kunde inte förstå henne.
Det gör jag nu. Med ett barn i Stockholm och ett i Lund och jobbiga bilresor med katten till Stockholm. Dessutom en dotter som fyller år i mitten av januari. Så för första gången i mitt liv var jag ensam en julafton med katten hela dagen. Men det kommer flera dagar i jul, och detta var idag.
Vi har haft det lugnt och skönt, inte dumt alls, att rekommendera för alla stressade och uttröttade varelser. 
Jag har fått se precis de TV-program jag har velat utan diskussioner.
Min käre bror och min kusin, i samma ålder, som vi träffade så mycket under vår barndom, inte minst då vi tillbringade somrarna hos dem vid Drevviken i  Stockholm eller rättare sagt i Trångsund, nästan väckte mig i morse. Jag är ju inte så morgontidig! Det är bra med telefoner, facebook och e-post! Och bloggar!
Åtminstone när det som kommer på mejlen är trevligt!

Bellman gillar tomtefiltarna!

I dessa tomtar finns många minnen.