Jag har försökt hitta mönster till mitt ätande. Och det är helt klart att det är känslostyrt, det vill säga att jag äter när jag är upprörd eller när jag är lättad efter att ha varit orolig för något.
I jul har jag varit mycket upprörd, och det syns på vågen.
Det är kanske en försvarsmekanism att maten ska fylla på den energi som jag dräneras på genom ständiga påhopp och bedyranden om hur elak och gräslig jag är och hur mycket ont jag gör.
Om jag inte svarar i telefonen, så får jag veta det på telefonsvararen eller på mejl.
Givetvis är det högsta grad av bristande logik att vilja ha en relation med en så vedervärdig människa! Eller hur?
Jag börjar känna mig helt vanmäktig. Och jag tror inte ens på någon förändring om det är lugnt en dag. Då kommer säkert nya påhopp nästa dag eller nästa! Det är nog bara lugnet före stormen.
Alla kvinnor som misshandlas, fysiskt eller psykiskt borde ge hals och tala om vad som sker. Ingen mår bättre av att lida i tysthet!
Och ingen orkar i längden höra att allt hon/han gör, är eller tycker är fel! Och att man är elak och förstör någons liv.
Jag önskar att jag kunde få respons på detta inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar