Ibland har jag funderat över hur en våldtäktsman fungerar rent psykiskt. När ett nej förvandlas till ett ja, för så tror han säkert många gånger att det är, åtminstone i de våldtäkter som sker i nära relationer.
Men egentligen tror jag att detta är ett fenomen som sträcker sig långt utöver den fysiska våldtäkten.
Det finns nämligen många former av psykiska våldtäkter också.
Du säger att du inte vill något, men du blir inte hörd och respekterad i detta. Det kan vara en mycket kuslig upplevelse. Som om man skrek i motvind eller talade utan röst. Du blir totalt nonchalerad i dina önskningar och i din vilja. Det är som om du inte syns och inte finns.
Om man har möjlighet ska man naturligtvis lämna den sortens relationer. Då gäller det att gå i tid och inte binda upp sig med barn och fasta familjeband.
Jag såg filmen om Ingmar Bergmans föräldrar på TV igår. Och jag noterade hur faderns svärmor tidigt noterade faran i hans våldsamma personlighet.
Många kvinnor stannar kvar i relationerna trots allt. Myntet har ju sällan bara en sida. Och så hoppas man så klart på en förändring, som nog sällan kommer annat än för att vara snabbt övergående.
Det gäller att noga tänka över vart man går och är på väg.
Idag ska jag hålla mig borta från chokladaskarna! Definitivt!
Och från telefonerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar