Jag tänker också på dem som förlorade nära anhöriga i tsunamin för tio år sedan, kanske förlorade de hela sin familj. Och på det par, som jag läste om, som förlorade fem barn och en mor i en trafikolycka. Jag tänker också på vänner som garanterat vet att det är deras sista nyår i livet.
Och på dem som är hemlösa och tvingas sova ute i kylan.
På en enda sekund kan hela livet förändras dramatiskt!
Vi vet det alltför väl i min familj och släkt.
I det perspektivet är det ju inte rimligt att gnälla över att man ska sitta ensam med katten en nyårsafton efter en kraschad nära relation.
Man har det ju oförskämt bra egentligen i ett varmt hus, fyllt av mat och böcker, med en TV som förhoppningsvis fungerar, med en dator där jag har kontakt med familj, släkt och vänner på facebook. De finns, om än på avstånd, Och med en pension som jag lever gott på.
Så.... i morgon kommer kanske också en ny dag på ett nytt år.
Några goda föresatser ska jag väl ha, om än inga löften!