Orkar inte gå ner i kyrkan. Det ger ingen trevlig eftersmak att ha suttit några enstaka personer i en stor basilika, ursprungligen byggd för 1 200 personer, fast numera med reducerat antal bänkar. När det har varit stora föreställningar som den nicaraguanska bondemässan eller liknande har det varit fullt där. Men en vanlig söndag ger snarare en känsla av övergivenhet än tröst efteråt. När kyrkan renoverades hölls gudstjänsterna i församlingshemmet, och då var det mycket folk där och mysigt kyrkkaffe efteråt. Gudstjänsterna borde kanske hållas där i stället!
Men jag ser TV-gudstjänsterna än så länge.
Satt där i morse och funderade på hur jag egentligen mådde och kände mig. Låst. Instängd. Orörlig. Håglös.
Nästa steg är naturligtvis att fråga sig vad man gör åt detta.
Det är frågan!
Oj, nu skiner solen! Bäst att skynda ut de minuterna det varar! Jag får fundera medan jag promenerar!
2 kommentarer:
Första steget till förändring är att man ser behovet av den.
Och sedan måste man veta vart man ska gå och hur.
Skicka en kommentar