För en gångs skull uppskattar jag det Jan Björklund gör, när han nu fokuserar på respektlösheten i skolorna.
Där tror jag hela knuten finns. Utan studiero kan ingen människa lära något. Om eleverna inte har respekt för varandra, inte för lärarna, inte för att uppgifterna ska göras och inte för att vara närvarande i skolan, då går skolan åt fanders för kanske både dem själva och för deras kamrater.
Jag hade det bra de sista åren för med små grupper invandrarungdomar var det inte svårt att hålla ordning. Ja, jag gillade faktiskt mina elever så mycket att jag gav dem Dagens ros innan jag slutade.
De påpekade alltid hur gammal jag var för nya elever. Jag upplevde att åldern gav mig pondus. Nu brukar jag få höra att jag ser yngre ut, men de svävade ju inte i tvivelsmål om min rätta ålder. Jag tyckte om mina elever.
Ibland fick jag höra att jag var sträng, men snäll, och så skulle en lärare vara. Det gillade jag så klart. Sedan finns det säkert de som under min 38-åriga lärar/rektorstid skulle säga något annan. Man passar aldrig alla.
Som ny på högstadiet tyckte jag att det var jobbigt, och jag hörde och såg ju mycket på skolorna.
Den där respektlösheten dyker upp lite här och var, inte minst på bloggarnas kommentarsfält. Jag häpnar ofta. Inte minst när yngre personer där är totalt respektlösa mot äldre. Fast sedan är det klart att det inte är vem som helst som är sådan. Det kräver nog att man har en viss vulgaritet med sig i sitt bagage.
Tanken att jag, när jag var ung, skulle ha uppträtt oförskämt mot min gamla mormor eller mina äldre mostrar eller andra äldre personer är fullständigt otänkbar. Vi var en annan andas barn, så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar