Visst är det fascinerande att se hur en del frireligiösa människor som säger sig ha mött Kristus och blivit frälsta riktigt lyser i ögonen. Har du noterat det? Det är som om de bär ett ljus som lyser genom dem.
Det där ljuset är viktigt. Ljuset och värmen, det är så jag skulle identifiera Anden. Detta som får oss levande och kärleksfulla.
Några gånger i mitt liv har jag haft en märklig upplevelse i mötet med en annan människa. Speciellt minns jag en gång när jag var hos en tandhygienist. Denna människa spred en mycket märklig atmosfär av ljus och lugn omkring sig, utan att göra eller säga något speciellt. Hon bara var på något sätt. Besöket, som var en ytterst alldaglig kontroll, blev till ett lyft för dagen.
Så har jag också upplevt det i samtal och möten av mera personlig karaktär. Det finns något hos vissa människor som gör att jag tycker att jag möter Anden i kontakten med dem.
Dessa personer verkar också mycket ödmjuka, en egenskap som jag med tiden har satt allt högre.
Ödmjukhet och ömsinthet är väl hörnpelare i ett kristet liv. Är de inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar