För mig är inte den religiösa treenigheten problematisk. Gud fanns först. Så sände han Kristus för att göra sin vilja begriplig för oss, för det var nödvändigt. Kristus dog på korset, men finns kvar hos oss som Den Heliga Anden. Detta är för mig enkelt och faktiskt, så måste det ju vara!
Men sedan är det korsdöden och himlen. Jag tror att Kristus dog på grund av människorna. Inte för deras skull, utan för att de var så onda att de dödade honom -eller försökte döda honom, hur man nu ser det. Men han övervann ondskan genom sin uppståndelse från de döda. Det där med uppstigen till himlen ser jag som en metafor. Uppstigen till en annan sorts tillvaro. En befolkad himmel tror jag inte alls på.
För mig är Kristus ytterst närvarande. Eller jag ska kanske kalla det Andens kraft.
Som vuxen kan jag inte uppfatta världen så som jag uppfattade den som barn och inte heller kan jag uppfatta himlen så.
Jag är säkert inte renlärig. Men jag har liksom inget behov av att tro att våra synder är försonade för att någon annan dog för att försona dem. Det är snarast en absurd och märklig tanke för mig.
Däremot är det där med jungfrufödseln inte märkvärdigare för mig än att jag kan sitta i mitt kök och på en sekund få kontakt med någon som sitter på en bar i L.A. till exempel. Men så läste jag ju inte heller fysikläxorna i skolan! För sådant hör väl till fysiken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar