Vi bör nog alla inse när vår tid är ute i olika sammanhang. När tiden är inne att lämna över till nästa generation på jobb och i andra sammanhang.
Äldre behövs i beslutande församlingar, där det också ska beslutas om frågor som rör äldre.
Vi är ganska många som arbetar som guider. Naturligtvis har vi mycket kunskaper när vi i många år har läst in oss på olika områden. Och i min generation är vi också i allmänhet bra på språk, för vi har haft en god undervisning.
Men jag skulle inte drömma om att hänga kvar i skolan. Den tiden är över för min del, och den intresserar mig inte heller.
När det gäller de äldre debattörerna som ännu inte har insett att beslutet om kvinnliga präster från 1958 faktiskt kommer att bestå, gör de sig väl näst intill löjliga i sina argument och sin blinda tilltro till några ord från Paulus från en tid ett par tusen år tillbaka. Andra hänger med i doa-kören fastän de säger sig stå bakom beslutet.
Idag har Lennart Koskinen en alldeles utmärkt krönika i Kyrkans tidning. Det är skönt att det äntligen blir ett öppet och offentligt avståndstagande från dumheterna och oförskämdheterna som produceras på vissa håll. I själva verket är det nog en ganska liten grupp av överlevare som står och stampar och försöker göra sig hörda om sin syn på kvinnopräster.
Deras ämbetstid är i allmänhet ute, och de har ju faktiskt spelat ut sin roll. Det är väl snarast så att de flesta människor idag ser dem med ett löjes skimmer som ett gäng gaggiga, gamla gubbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar