Hur mycket ska vi tro på vår tro? Kan man på fullt allvar vara övertygad om att det finns en Guds kallelse som man ska följa? Jag tänker på intervjun med Caroline Krook häromdagen, där hon sade att hon egentligen hade tänkt bli skådespelare, men att hon kände att Gud ville något annat.
Det behövs vittnesbörd. Före detta alkoholister eller narkomaner som vittnar finns det ju gott om, och det är väl bra om tron på Jesus har hjälpt till ett annat liv. Eller kriminella, som kanske tror att Jesus har tagit på sig deras personliga skuld och därmed gjort dem skuldfria. Så är det nog inte menat, det där med att dö för våra synder. Det handlar nog inte om det som du har gjort din medmänniska, det tror jag inte.
Tiden rinner ut för oss alla, säkrast för oss äldre. När man möter informationen om sina vänners död och ibland kan tycka att deras liv egentligen var halvfärdiga, att det saknades en sista del, ska man kanske också tänka över sitt eget liv som går mot sitt slut.
Eller gör man det hela lättare för sig genom att tänka just så? Det är ju ändå snart slut! Så blir man ansvarslös och kan fortsätta som vanligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar