Sedan några år har jag mycket svårt för att se vissa saker som de grymheter som utspelas framför oss på TV.
Idag har jag varit mycket upprörd över en bild- som nu verkar borta- på nyheterna, där barn stod och tittade på hur de, enligt uppgift, obducerade den giraffunge som avlivades, till vilda protester, på Zoo i Köpenhamn. Något barn hade satt upp halskragen och händerna för ansiktet för att slippa se det hela.
Hur kan man invitera till något sådant?
Man slaktar väl inte grisar och kor som underhållning för barn?
Dessutom är det stor skillnad på djur som föds upp för att bli mat och en giraffunge som finns på Zoo tillsammans med sin mamma.
Ja, de kan gott mordhota fängelsedirektören i detta fall, tycker jag. Åtminstone som en protest!
Kanske är det mest vår okänslighet inför djur som upprör mig.
Men jag blir också illa berörd över saker som jag själv har gjort eller sagt och som människor har gjort och sagt till mig. Det är väl helt otroligt vad ord kan fastna i oss, ja faktiskt hela livet.
Vi borde alltid tänka på det! Uttalade ord försvinner kanske aldrig från någons minne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar