Egentligen skulle man skratta, men utgången var ju så allvarlig så det är svårt att göra detta. Fyra (eller var det tre? jag minns inte) poliser i full krigsutrustning till och med utrustade med en sköld stormar in till ett gammalt pensionärspar som sitter livrädda i en soffa. De sprutar tårgas, kastar handgranater som smäller, och de skjuter ihjäl den stackars, rädde pensionären.
Det är ju inte första gången polisen uppträder på detta överdrivet dramatiska och löjeväckande sätt mot en familj. Det hände åtminstone för några år sedan då hela styrkan i full mundering mitt i natten stormade in till en familj i Göteborg och gjorde dem livrädda. Där det sedan visade sig att den misstänkte var oskyldig!!!
I Husby fick kvinnan tårgas i ögonen och fick inte gå till sin döde man, utan blev buren (även i fötterna berättade hon!) ut till polisbilen och därefter körd iväg för psykiatrisk vård.
Var poliserna helt från vettet? Man skulle ju kunna tro att det var iskalla psykopater som tjänstgjorde, men så illa får vi hoppas att det inte var. Visar de ingen som helst respekt i sitt arbete?
Vad är detta för spektakel? Kan inte svensk polis bedöma de situationer de hamnar i? Varför denna överdrivna, till löje gränsande dramatik? Har de ett behov av extra krydda i sina jobb?
Man skulle ju kunna hoppas att det inte döljer sig rädda fegisar i polisuniformerna. För är det inte rädsla som får dem till dessa enorma överreaktioner?
Jag är glad att man på nytt granskar händelserna i detta polismord i Husby, för jag har hela tiden varit mycket kritisk till det som hände.
Vem skulle våga ringa efter polisen i en nödsituation nu? Om man riskerar att bli dödad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar