Även om jag nog tycker att idén med den där TV-soffan, där terapeuten på en timme försöker analysera partiledarna utifrån deras barndom, är töntig, så ger programmet ju ändå vissa inblickar, i vart fall i hur partiledarna vill vara.
Det var väl ganska tydligt i söndags när Miljöpartiets Åsa Romson intog stolen. Hon hade levt i en mycket trygg familj, sade hon. Men föräldrarna hade skilts när hon var tio år! Så där plötsligt, måste man ju fråga sig?
Jag kan inte annat än se detta som ett troligt exempel på den förljugna borgerligheten, där allting är bra till döds, hur illa det än är. Man kämpar med näbbar och klor för fasaden!
Jag gillar inte Mp. Ja, jag är till och med rädd för deras inflytande, för jag tror att de delvis kan vara direkt samhällsfarliga med sin energipolitik som kommer att kosta både näringslivet och privata personer alldeles för mycket för att det ska vara bra.
Att det är dyrt att vara fattig kan vi ju också konstatera av Moderaternas senaste utspel att de ska höja bilskatten. Vilka är det som drabbas hårdast av detta? Jo, det är ju personer, som jag själv, som inte har råd att köpa en dyr miljöbil utan försöker köra med våra gamla bilar så länge som möjligt. Oss länsar de!
De rika parkerar sina miljöbilar gratis till och med vid sjukhusen medan vi mindre bemedlade får betala våra parkeringsavgifter! Snyggt i ett jämställt samhälle?
Det sker något mycket otäckt i det här landet. Sakta, men säkert, marginaliseras allt fler, och de rikare blir rikare och rikare, och de folkvalda skor sig mer och mer med höga arvoden och allehanda fördelar.
Nu har till och med prästerna i vissa fall fått, för vanligt folk, fantasilöner. Överhet och undersåtar. Den gamla hierarkin i samhället börjar återställas!
Detta var väl ett sant socialistiskt inlägg!? Jag har befriat mig från borgerliga förtroendeuppdrag som ger mig munkavle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar