lördag 22 februari 2014

Att vilja bli sedd

I dagarna är det exakt fyra år sedan jag fick ett personligt mejl med grattis på min födelsedag som blev början på en relation som verkligen inte har varit någon dans på rosor hela tiden. Ja, jag vet inte hur många gånger jag har meddelat att det är nog. Men så tänker man och glömmer, och en dag minns jag inte riktigt varför jag var så arg. Till nästa gång jag blir förbannad! Då, när jag har glömt igen,  minns jag bara mysiga frukoster, trevliga utflykter, fikastunder vid havet och allt annat trevligt och positivt som vi har upplevt tillsammans.
Nu är ju mannen ifråga ganska så taktisk och väntar ut mig. Och han vet precis vad han ska säga och göra för att jag ska mjukna igen- till nästa gång. För visst är jag, som alla kvinnor, svag för både vackra ord och vackra presenter.

Jag har väl varit bortskämd med uppvaktande män i mitt liv. Förr tyckte jag att det var en självklarhet att jag kunde välja och vraka, men nu, när jag är äldre, tänker jag att det ju egentligen har varit fantastiskt att så många var intresserade av mig. För det var det ju.
Någon sade syrligt någon gång att mitt problem inte var att hitta någon utan att välja. Jo, det var nog så. Varför vet jag inte.
Men kanske gör sådant att man blir lite vårdslös och inte så aktsam att bevara det man har.

Jag förstår ofta artister och skådespelare som har haft relationsrika liv. De måste ha upplevt liknande saker.

I min generation var vi lite mera stillsamma i våra utspel som unga kvinnor. Jag tycker ofta att det är djupt tragiskt när jag ser flickor eller yngre kvinnor som är som stora ödsliga rop om att bli sedda. Det kan vara bilder som de lägger ut, där de förföriskt försöker posera eller saker de skriver, där de försöker få uppmärksamhet.

Min salig moster, som dog vid nästan 95 års ålder, var gift med samma man i många år, innan hon blev änka. De träffades som helt unga. Hon  kunde ibland berätta för mig hur män var.
Jag brukade svara henne
- Snälla du, när det gäller män är det nog jag som är experten av oss båda!
Fast detta betyder definitivt inte att jag begriper mig på dem!

                               

2 kommentarer:

Elisabeth sa...

Vad roligt att det är bra mellan er igen! Jag gläds med er. Var nu rädda om varandra!

nya tant lila sa...

Tack, Elisabeth! Det är en tuff match det här! Och så är det det där med försoning och förlåtelse... Till nästa gång!