En stor och vild tocke for runt sitt hus med ett brev i ena handen och en stor näsduk i den andra. Tydligen var han både förkyld och upprörd.
- Jag har fått en erinran, skrek han, en erinran, hörde ni, en erinran...
Och om jag hade hört talas om tockar som fått hjärtinfarkt hade jag nog befarat att han skulle få en sådan.
- Men de ska få se... fortsatte han medan han sprang runt vildare och vildare, jag vet nog... jag ska ANMÄLA DEM! Hörde ni ANMÄLA DEM!
Sedan stannade han upp och gick med bestämda steg in i sitt hus och där såg jag hur han satt vid sitt skrivbord och skrev...
Efter en stund kom han ut och ställde sig på trappan och visade stolt upp ett brev och skulle just säga något, men då vaknade jag...
Oj, oj, så synd, för så spännande detta var...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar