Ja, vad tänker jag egentligen om detta?
Vi kan börja med sexköpslagen. Den tycker jag är löjlig.
Antingen borde prostitution vara förbjuden både att sälja och att köpa sex. Som det är nu blir det en halvmesyr, som inte jag förstår mig på. Å andra sidan tror jag inte att man kan förbjuda sexhandeln helt.
Frivillig överenskommelse mellan vuxna människor som vet vad de gör? Ja, det kan vara så. Å andra sidan tror jag att det är något fel på ens relationer till medmänniskor när man sysslar med sådant. Jag tror att man har en tendens att vara destruktiv mot sig själv, inte vara rädd om sig. Såvida man nu inte är mycket ung och kanske testar. Det gör faktiskt ganska många unga killar på sina utlandsresor, säger jag som före detta reseledare.
Trafficking och pedofili kan vi ju lämna därhän i detta. De är givetvis vedervärdiga båda.
Jag har arbetat flera år som reseledare på Hamburg. Då blir man rätt avtrubbad, faktiskt. Det är svårt att efter detta känna någon moralpanik.
Sedan kan jag tycka att gränsen till prostitution är mycket nära när människor bara är samman med någon för ekonomins skull. Det kan till och med vara i äktenskap. Om känslorna är döda, men man har en ekonomisk vinning av att vara kvar i äktenskapet och "ställer upp" på sex, då tycker jag att man ska fundera över vad man sysslar med.
Ja, egentligen är all sex som någon "ställer upp på" ganska nära den gränsen.
Man ska vara aktsam om sin kropp och sina känslor!
torsdag 27 februari 2014
onsdag 26 februari 2014
Igår blev jag rädd
Igår blev jag faktiskt förskräckt när jag efter föreläsningen skulle gå bara en liten sträcka fast i svag uppförsbacke. Jag har varit inne den senaste tiden med hosta, och nu var min kondition absolut noll. Den har verkligen rasat utför. Idag fick det bli två promenader, om än korta.
Första guidningen är om bara två veckor! Då kan jag inte gå runt och flåsa.
Första guidningen är om bara två veckor! Då kan jag inte gå runt och flåsa.
Rätten till sin historia och förnekandet av mobbning
Jimmie Åkessons framträdande i TV hos terapeuten i söndags har ju fått en massa kommentarer och han har fått beskyllningar om att han ljuger om sin uppväxt i Sölvesborg.
Jag blir inte förvånad över reaktionen, men jag tycker att man väl måste låta en person ha sin egen historia och delge den, utan att man kommer in och påstår att personen ljuger.
Många i skolorna har blivit bemötta på det sättet. Deras historier om hur de blir illa behandlade och mobbade är lögn, säger man. De får aldrig rätt, hur rätt de än har.
Jag tror att Jimmie Åkesson verkligen upplevde det han återgav. Det fanns säkert killar som han var rädd för, och detta har säkert påverkat honom.
Nog måste han ha rätten att berätta sådant utan att få mothugg med att det är lögn. Vem vet det? Skulle någon ifrågasätta det som någon annan partiledare säger? Varför inte det i så fall?
Jag blir inte förvånad över reaktionen, men jag tycker att man väl måste låta en person ha sin egen historia och delge den, utan att man kommer in och påstår att personen ljuger.
Många i skolorna har blivit bemötta på det sättet. Deras historier om hur de blir illa behandlade och mobbade är lögn, säger man. De får aldrig rätt, hur rätt de än har.
Jag tror att Jimmie Åkesson verkligen upplevde det han återgav. Det fanns säkert killar som han var rädd för, och detta har säkert påverkat honom.
Nog måste han ha rätten att berätta sådant utan att få mothugg med att det är lögn. Vem vet det? Skulle någon ifrågasätta det som någon annan partiledare säger? Varför inte det i så fall?
Ny omröstning i ämbetsreformen?
Ibland undrar jag hur det står till med folk.
Finns det någon vettig människa i det här landet som en enda sekund tror att det skulle vara möjligt att riva upp beslutet från 1958 om att kvinnor får bli präster i Svenska kyrkan? Eller få till en ny omröstning i frågan?
Var befinner sig de personer tidsmässigt som ens kan diskutera något sådant på bloggarna? Totalt vrickat och omedvetet! Man vet ju verkligen inte om man ska skratta eller gråta eller bara riva sitt hår. Är folk totalknäppa? Bara diskussionen, som har gått ett oändligt antal gånger ett oändligt antal år, är ju märklig.
Finns det någon vettig människa i det här landet som en enda sekund tror att det skulle vara möjligt att riva upp beslutet från 1958 om att kvinnor får bli präster i Svenska kyrkan? Eller få till en ny omröstning i frågan?
Var befinner sig de personer tidsmässigt som ens kan diskutera något sådant på bloggarna? Totalt vrickat och omedvetet! Man vet ju verkligen inte om man ska skratta eller gråta eller bara riva sitt hår. Är folk totalknäppa? Bara diskussionen, som har gått ett oändligt antal gånger ett oändligt antal år, är ju märklig.
Respektlöshet - äntligen fattar Björklund!
För en gångs skull uppskattar jag det Jan Björklund gör, när han nu fokuserar på respektlösheten i skolorna.
Där tror jag hela knuten finns. Utan studiero kan ingen människa lära något. Om eleverna inte har respekt för varandra, inte för lärarna, inte för att uppgifterna ska göras och inte för att vara närvarande i skolan, då går skolan åt fanders för kanske både dem själva och för deras kamrater.
Jag hade det bra de sista åren för med små grupper invandrarungdomar var det inte svårt att hålla ordning. Ja, jag gillade faktiskt mina elever så mycket att jag gav dem Dagens ros innan jag slutade.
De påpekade alltid hur gammal jag var för nya elever. Jag upplevde att åldern gav mig pondus. Nu brukar jag få höra att jag ser yngre ut, men de svävade ju inte i tvivelsmål om min rätta ålder. Jag tyckte om mina elever.
Ibland fick jag höra att jag var sträng, men snäll, och så skulle en lärare vara. Det gillade jag så klart. Sedan finns det säkert de som under min 38-åriga lärar/rektorstid skulle säga något annan. Man passar aldrig alla.
Som ny på högstadiet tyckte jag att det var jobbigt, och jag hörde och såg ju mycket på skolorna.
Den där respektlösheten dyker upp lite här och var, inte minst på bloggarnas kommentarsfält. Jag häpnar ofta. Inte minst när yngre personer där är totalt respektlösa mot äldre. Fast sedan är det klart att det inte är vem som helst som är sådan. Det kräver nog att man har en viss vulgaritet med sig i sitt bagage.
Tanken att jag, när jag var ung, skulle ha uppträtt oförskämt mot min gamla mormor eller mina äldre mostrar eller andra äldre personer är fullständigt otänkbar. Vi var en annan andas barn, så klart.
Där tror jag hela knuten finns. Utan studiero kan ingen människa lära något. Om eleverna inte har respekt för varandra, inte för lärarna, inte för att uppgifterna ska göras och inte för att vara närvarande i skolan, då går skolan åt fanders för kanske både dem själva och för deras kamrater.
Jag hade det bra de sista åren för med små grupper invandrarungdomar var det inte svårt att hålla ordning. Ja, jag gillade faktiskt mina elever så mycket att jag gav dem Dagens ros innan jag slutade.
De påpekade alltid hur gammal jag var för nya elever. Jag upplevde att åldern gav mig pondus. Nu brukar jag få höra att jag ser yngre ut, men de svävade ju inte i tvivelsmål om min rätta ålder. Jag tyckte om mina elever.
Ibland fick jag höra att jag var sträng, men snäll, och så skulle en lärare vara. Det gillade jag så klart. Sedan finns det säkert de som under min 38-åriga lärar/rektorstid skulle säga något annan. Man passar aldrig alla.
Som ny på högstadiet tyckte jag att det var jobbigt, och jag hörde och såg ju mycket på skolorna.
Den där respektlösheten dyker upp lite här och var, inte minst på bloggarnas kommentarsfält. Jag häpnar ofta. Inte minst när yngre personer där är totalt respektlösa mot äldre. Fast sedan är det klart att det inte är vem som helst som är sådan. Det kräver nog att man har en viss vulgaritet med sig i sitt bagage.
Tanken att jag, när jag var ung, skulle ha uppträtt oförskämt mot min gamla mormor eller mina äldre mostrar eller andra äldre personer är fullständigt otänkbar. Vi var en annan andas barn, så klart.
tisdag 25 februari 2014
Inspirerad
Ikväll känner jag mig verkligen inspirerad efter att ha varit på intressanta föreläsningar om Marinen och den militära historien i Karlskrona på guideutbildning (fortbildning). Det är nog tur att jag inte läste vanlig historia vid universitetet, för jag är rädd att det hade förstört mitt intresse för historia, även om litteraturhistorien och konsthistorien inte gjorde det. Där fick jag ju lite vanlig historia på köpet.
Första bilden nedan är Bastion Aurora nere på Kungsbron mittemot Residenset som är på bilden under. Under sommartid.
Första bilden nedan är Bastion Aurora nere på Kungsbron mittemot Residenset som är på bilden under. Under sommartid.
Det var så roligt, jag måste skratta...
Folk utanför Svenska kyrkan tror ibland inte att det är sant.
Det kan inte vara möjligt att man på fullt allvar fortfarande diskuterar ämbetsreformen, då man beslutade att kvinnor fick bli präster. Men det är möjligt! Och inte nog med att det är möjligt, man kommer fortfarande med långa haranger som bevis för att man har rätt att kvinnor inte kan vara präster.
Kvinnor är givetvis, det är ju solklart dolt i detta, inte värdiga att vara Guds språkrör på jorden. Det måste man vara man för!
Och att man måste vara man beror på att en karl för tvåtusen år sedan hasplade ur sig något om att kvinnor skulle tiga i församlingen och att man har fått för sig att det allmänna prästadömet utgånget från Petrus var könsbundet. Har Jesus sagt detta? Eller Petrus? Eller drar man bara den slutsatsen av vad?
Hur kan någon vara så gräsligt okunnig och oförskämd att han/hon ifrågasätter denna totala hierarki? Männens sista privilegium som inte får falla!
Man måste ju ha en blind lydnad på Paulus!
Men jag har aldrig riktigt förstått vad det är hos kvinnor som gör dem olämpliga. Detta framgår inte. Bara att någon har sagt något, som man tror, för detta står i gamla skrifter som ingen någonsin ifrågasätter i den här gruppen av karlar.
Det måste naturligtvis vara otroligt förargligt för dessa män att bli statusförlorare genom att även kvinnor blir präster. Och inte nog med detta för människor, åtminstone ute på landet,har nog i många fall också tappat respekten för deras ämbete. De har förvandlats till helt vanliga, ibland med löje betraktade, karlar!
Problemet med Svenska kyrkan, om det nu finns ett problem, vilket jag själv anser att det finns, är inte att kvinnor är präster. Det är väl snarare att kyrkan i många fall har blivit en underhållningsarena med blaskigt innehåll och att predikningarna har blivit till allmänt känslomos.
Men detta är nog knappast kvinnornas fel,utan snarare en konsekvens av vilka som söker till utbildningen, tror jag.
För övrigt undrar jag om Maria var värdig att föda Jesus i dessa mäns/kvinnors ögon?
Det kan inte vara möjligt att man på fullt allvar fortfarande diskuterar ämbetsreformen, då man beslutade att kvinnor fick bli präster. Men det är möjligt! Och inte nog med att det är möjligt, man kommer fortfarande med långa haranger som bevis för att man har rätt att kvinnor inte kan vara präster.
Kvinnor är givetvis, det är ju solklart dolt i detta, inte värdiga att vara Guds språkrör på jorden. Det måste man vara man för!
Och att man måste vara man beror på att en karl för tvåtusen år sedan hasplade ur sig något om att kvinnor skulle tiga i församlingen och att man har fått för sig att det allmänna prästadömet utgånget från Petrus var könsbundet. Har Jesus sagt detta? Eller Petrus? Eller drar man bara den slutsatsen av vad?
Hur kan någon vara så gräsligt okunnig och oförskämd att han/hon ifrågasätter denna totala hierarki? Männens sista privilegium som inte får falla!
Man måste ju ha en blind lydnad på Paulus!
Men jag har aldrig riktigt förstått vad det är hos kvinnor som gör dem olämpliga. Detta framgår inte. Bara att någon har sagt något, som man tror, för detta står i gamla skrifter som ingen någonsin ifrågasätter i den här gruppen av karlar.
Det måste naturligtvis vara otroligt förargligt för dessa män att bli statusförlorare genom att även kvinnor blir präster. Och inte nog med detta för människor, åtminstone ute på landet,har nog i många fall också tappat respekten för deras ämbete. De har förvandlats till helt vanliga, ibland med löje betraktade, karlar!
Problemet med Svenska kyrkan, om det nu finns ett problem, vilket jag själv anser att det finns, är inte att kvinnor är präster. Det är väl snarare att kyrkan i många fall har blivit en underhållningsarena med blaskigt innehåll och att predikningarna har blivit till allmänt känslomos.
Men detta är nog knappast kvinnornas fel,utan snarare en konsekvens av vilka som söker till utbildningen, tror jag.
För övrigt undrar jag om Maria var värdig att föda Jesus i dessa mäns/kvinnors ögon?
Gift med en hora
En gång hade jag i invandrarundervisningen en mycket vacker, ung, lång, slank afrikanska. Hon hade träffat en svensk nere i Afrika (minns inte var), och de hade gift sig, och han hade tagit med henne hit. Men den sköna damen hade nog försörjt sig på speciellt sätt i Afrika, kan man tänka sig, för hon fortsatte tydligen med sina små extra inkomster från olika kunder.
Om det var detta som gjorde att hennes man begick självmord, vet jag inte, men det gjorde han. Vem vill vara gift med en hora?
Men det finns olika sätt att vara prostituerad på. Att fläka ut sig överallt i bloggvärlden (jag menar nu inte på den egna bloggen) och var man kommer åt ge ut sina tankar och erfarenheter, sin uppväxt, sina hemförhållanden ja, jag har till och med sett en som talade om hur många kvinnor han hade haft. Detta är för mig också en sorts prostitution. Man blir till allmängods.
Ibland kan man känna sig glad över att någon till exempel berättar något om sina föräldrar eller sitt föräldrahem. Men när man då hittar samma historia på flera olika ställen ute i bloggvärlden, mister ju historien sin betydelse. Det var inget förtroende som delgavs bara till en själv. Det var sådant som man delade med alla!
Detta måste kännas som det kändes för den där mannen som upptäckte att hans unga hustru horade. Då blir ju relationen bara smutsig och ful.
Om det var detta som gjorde att hennes man begick självmord, vet jag inte, men det gjorde han. Vem vill vara gift med en hora?
Men det finns olika sätt att vara prostituerad på. Att fläka ut sig överallt i bloggvärlden (jag menar nu inte på den egna bloggen) och var man kommer åt ge ut sina tankar och erfarenheter, sin uppväxt, sina hemförhållanden ja, jag har till och med sett en som talade om hur många kvinnor han hade haft. Detta är för mig också en sorts prostitution. Man blir till allmängods.
Ibland kan man känna sig glad över att någon till exempel berättar något om sina föräldrar eller sitt föräldrahem. Men när man då hittar samma historia på flera olika ställen ute i bloggvärlden, mister ju historien sin betydelse. Det var inget förtroende som delgavs bara till en själv. Det var sådant som man delade med alla!
Detta måste kännas som det kändes för den där mannen som upptäckte att hans unga hustru horade. Då blir ju relationen bara smutsig och ful.
Det här handlar säkert om MIG...
De senaste dagarna har jag skickat två kommentarer till skräppostkorgen. Anledningen var att de inte handlade om det jag hade skrivit.
Om man inbillar sig att allt som skrivs handlar om en själv, så är det nog dags att gå och undersöka sig hos någon som är specialist på sådana vanföreställningar.
Blir man dessutom upprörd i denna sin vanföreställning att det skrivna handlar om en själv, så är det ännu värre!
Om man inbillar sig att allt som skrivs handlar om en själv, så är det nog dags att gå och undersöka sig hos någon som är specialist på sådana vanföreställningar.
Blir man dessutom upprörd i denna sin vanföreställning att det skrivna handlar om en själv, så är det ännu värre!
Inte plats för fler
Jo, ungefär så skulle jag vilja säga. Det finns inte plats för fler ord i mitt huvud, eller var de nu hamnar när man läser.
Vem orkar läsa dessa oändliga utläggningar som flera personer gör ute i bloggvärlden? Ordbajserier så att man kan få svindel!
De borde gå på journalistskolor för att lära sig hur man bantar ner texter och får fram det väsentliga. Texter med så många ord blir nämligen mycket svårlästa och tröttsamma.
Hur orkar de?
Vem orkar läsa dessa oändliga utläggningar som flera personer gör ute i bloggvärlden? Ordbajserier så att man kan få svindel!
De borde gå på journalistskolor för att lära sig hur man bantar ner texter och får fram det väsentliga. Texter med så många ord blir nämligen mycket svårlästa och tröttsamma.
Hur orkar de?
måndag 24 februari 2014
Hjälp, jag drunknar!
Jag håller på att drunkna i massor av ordflöden som stormande vatten som försöker dra mig med sig utan att jag förstår vad strömmarna säger!
Hjälp mig, ta mig till tystnad, stillhet, fromhet, ödmjukhet och värme!
Hjälp mig, ta mig till tystnad, stillhet, fromhet, ödmjukhet och värme!
Aldrig fått chansen att bli biskop?
Jeremiaderna fortsätter, som vanligt, på martyrskapets blogg. Men jag tänker försöka hålla mig därifrån, för det finns folk som inte avslutar diskussionerna utan kör dem i långbänk, och det blir alldeles för tröttsamt.
Men det skrivs konstiga saker, och detta vill jag kommentera här.
Idag påstår en man att vissa personer aldrig fick chansen att bli biskopar. Bland de uppräknade finns blogginnehavaren där.
Detta är ju rena, rama osanningen och skitprat! Den prästen var ju nominerad vid senaste biskopsvalet i Växjö stift.
Men han fick väldigt få röster, trots allt gapande runt omkring.
Så sanningen är inte att han inte fick chansen.
Sanningen är att man inte ville ha honom som biskop när det kom till kritan!
Men det skrivs konstiga saker, och detta vill jag kommentera här.
Idag påstår en man att vissa personer aldrig fick chansen att bli biskopar. Bland de uppräknade finns blogginnehavaren där.
Detta är ju rena, rama osanningen och skitprat! Den prästen var ju nominerad vid senaste biskopsvalet i Växjö stift.
Men han fick väldigt få röster, trots allt gapande runt omkring.
Så sanningen är inte att han inte fick chansen.
Sanningen är att man inte ville ha honom som biskop när det kom till kritan!
söndag 23 februari 2014
-Har du varit alkoholist, knarkare eller hora- så vansinnigt intressant!
Detta har jag skrivit om många gånger. Nämligen hur vår tid haussar upp gamla missbrukare, fängelsekunder och horor som om hela samhället byggde på dem.
När ser man helt vanliga, duktiga och skötsamma människor i tv-sofforna, sådana som inte har ett spännande, trasigt förflutet?
Nej, jag tycker inte att det är ett dugg intressant med tillfrisknade alkoholister. Detta är inget jag funderar över. Om de har en sjukdom eller om de bara super för att de har börjat med det och finner det givande, intresserar mig inte ett dugg, faktiskt.
Jag är varken alkoholist eller nykterist och har ingen anledning att omgärda alkoholen med någon speciell gloria, som frälsningsmedel eller till förstörelse. De som super får väl ta ansvar för det. Det kan inte jag göra.
Den ende jag har kommit i kontakt med vad gäller alkoholism var en vän som drack. Han förstörde sitt liv, sin hälsa och sina relationer. Som tur var hade han god ekonomi och lagade god och näringsrik mat, så han levde rätt så länge i alla fall. Men spriten var ju den stora kärleken i hans liv, som kostade andra mänskliga relationer. Det var hans ansvar.
I den mån vi kan måste vi faktiskt ta ansvar får våra egna liv. Vi kan drabbas av sjukdom och olyckor som vi inte kan rå på. Det är en sak. Men att supa sig förstörd är faktiskt självförvållat. Ingen människa tvingar en till detta! Har man så dålig självbevarelsedrift att man låter spriten ta över i ens liv, så är man väl inte så nöjd med sitt liv- egentligen.
När ser man helt vanliga, duktiga och skötsamma människor i tv-sofforna, sådana som inte har ett spännande, trasigt förflutet?
Nej, jag tycker inte att det är ett dugg intressant med tillfrisknade alkoholister. Detta är inget jag funderar över. Om de har en sjukdom eller om de bara super för att de har börjat med det och finner det givande, intresserar mig inte ett dugg, faktiskt.
Jag är varken alkoholist eller nykterist och har ingen anledning att omgärda alkoholen med någon speciell gloria, som frälsningsmedel eller till förstörelse. De som super får väl ta ansvar för det. Det kan inte jag göra.
Den ende jag har kommit i kontakt med vad gäller alkoholism var en vän som drack. Han förstörde sitt liv, sin hälsa och sina relationer. Som tur var hade han god ekonomi och lagade god och näringsrik mat, så han levde rätt så länge i alla fall. Men spriten var ju den stora kärleken i hans liv, som kostade andra mänskliga relationer. Det var hans ansvar.
I den mån vi kan måste vi faktiskt ta ansvar får våra egna liv. Vi kan drabbas av sjukdom och olyckor som vi inte kan rå på. Det är en sak. Men att supa sig förstörd är faktiskt självförvållat. Ingen människa tvingar en till detta! Har man så dålig självbevarelsedrift att man låter spriten ta över i ens liv, så är man väl inte så nöjd med sitt liv- egentligen.
Skrämmande mobbning i riksdagen
Eftersom jag har besvär med besvärlig hosta kasar jag runt här hemma utan att egentligen ta mig för något vettigt, och då blir det lite extra tv-tittande och bloggskrivande. Så har jag just nu sett reprisen av "Nyfiken på" med Per Gahrton. Det var ju en intressant intervju.
Men, i den intervjun berättade också Per Gahrton hur miljöpartister blev behandlade när de först kom in i riksdagen. De blev av många utfrysta, osynliggjorda, och man kunde börja bläddra i papper i utskotten om de äntligen hade fått ordet, som de inte alltid fick, för man låtsades inte se dem. Rena rama härskarteknikerna alltså, utfrysning och mobbning! Det är ju så som Sverigedemokraterna blir behandlade idag, vilket den intervjuade också sade att han hade tänkt på.
Alltså förekommer det regelrätt mobbning i Sveriges viktigaste demokratiska forum! Och denna mobbning handlar alltså inte alls enbart om missnöje med ett parti som man ser som främlingsfientligt utan är alltså tema med variationer, som har förekommit länge. Alltid?
Vad är detta? Och man kan förfasa sig över barns och ungdomars mobbning av varandra! Det är ju, som jag ofta har sagt och skrivit, vi som vuxna som är barnens och ungdomarnas förebilder. Vilka förebilder! Man skäms på riksdagsmännens bekostnad! Verkligen botten!
Men, i den intervjun berättade också Per Gahrton hur miljöpartister blev behandlade när de först kom in i riksdagen. De blev av många utfrysta, osynliggjorda, och man kunde börja bläddra i papper i utskotten om de äntligen hade fått ordet, som de inte alltid fick, för man låtsades inte se dem. Rena rama härskarteknikerna alltså, utfrysning och mobbning! Det är ju så som Sverigedemokraterna blir behandlade idag, vilket den intervjuade också sade att han hade tänkt på.
Alltså förekommer det regelrätt mobbning i Sveriges viktigaste demokratiska forum! Och denna mobbning handlar alltså inte alls enbart om missnöje med ett parti som man ser som främlingsfientligt utan är alltså tema med variationer, som har förekommit länge. Alltid?
Vad är detta? Och man kan förfasa sig över barns och ungdomars mobbning av varandra! Det är ju, som jag ofta har sagt och skrivit, vi som vuxna som är barnens och ungdomarnas förebilder. Vilka förebilder! Man skäms på riksdagsmännens bekostnad! Verkligen botten!
Att möta Jesus
Visst är det fascinerande att se hur en del frireligiösa människor som säger sig ha mött Kristus och blivit frälsta riktigt lyser i ögonen. Har du noterat det? Det är som om de bär ett ljus som lyser genom dem.
Det där ljuset är viktigt. Ljuset och värmen, det är så jag skulle identifiera Anden. Detta som får oss levande och kärleksfulla.
Några gånger i mitt liv har jag haft en märklig upplevelse i mötet med en annan människa. Speciellt minns jag en gång när jag var hos en tandhygienist. Denna människa spred en mycket märklig atmosfär av ljus och lugn omkring sig, utan att göra eller säga något speciellt. Hon bara var på något sätt. Besöket, som var en ytterst alldaglig kontroll, blev till ett lyft för dagen.
Så har jag också upplevt det i samtal och möten av mera personlig karaktär. Det finns något hos vissa människor som gör att jag tycker att jag möter Anden i kontakten med dem.
Dessa personer verkar också mycket ödmjuka, en egenskap som jag med tiden har satt allt högre.
Ödmjukhet och ömsinthet är väl hörnpelare i ett kristet liv. Är de inte det?
Det där ljuset är viktigt. Ljuset och värmen, det är så jag skulle identifiera Anden. Detta som får oss levande och kärleksfulla.
Några gånger i mitt liv har jag haft en märklig upplevelse i mötet med en annan människa. Speciellt minns jag en gång när jag var hos en tandhygienist. Denna människa spred en mycket märklig atmosfär av ljus och lugn omkring sig, utan att göra eller säga något speciellt. Hon bara var på något sätt. Besöket, som var en ytterst alldaglig kontroll, blev till ett lyft för dagen.
Så har jag också upplevt det i samtal och möten av mera personlig karaktär. Det finns något hos vissa människor som gör att jag tycker att jag möter Anden i kontakten med dem.
Dessa personer verkar också mycket ödmjuka, en egenskap som jag med tiden har satt allt högre.
Ödmjukhet och ömsinthet är väl hörnpelare i ett kristet liv. Är de inte det?
lördag 22 februari 2014
Att vilja bli sedd
I dagarna är det exakt fyra år sedan jag fick ett personligt mejl med grattis på min födelsedag som blev början på en relation som verkligen inte har varit någon dans på rosor hela tiden. Ja, jag vet inte hur många gånger jag har meddelat att det är nog. Men så tänker man och glömmer, och en dag minns jag inte riktigt varför jag var så arg. Till nästa gång jag blir förbannad! Då, när jag har glömt igen, minns jag bara mysiga frukoster, trevliga utflykter, fikastunder vid havet och allt annat trevligt och positivt som vi har upplevt tillsammans.
Nu är ju mannen ifråga ganska så taktisk och väntar ut mig. Och han vet precis vad han ska säga och göra för att jag ska mjukna igen- till nästa gång. För visst är jag, som alla kvinnor, svag för både vackra ord och vackra presenter.
Jag har väl varit bortskämd med uppvaktande män i mitt liv. Förr tyckte jag att det var en självklarhet att jag kunde välja och vraka, men nu, när jag är äldre, tänker jag att det ju egentligen har varit fantastiskt att så många var intresserade av mig. För det var det ju.
Någon sade syrligt någon gång att mitt problem inte var att hitta någon utan att välja. Jo, det var nog så. Varför vet jag inte.
Men kanske gör sådant att man blir lite vårdslös och inte så aktsam att bevara det man har.
Jag förstår ofta artister och skådespelare som har haft relationsrika liv. De måste ha upplevt liknande saker.
I min generation var vi lite mera stillsamma i våra utspel som unga kvinnor. Jag tycker ofta att det är djupt tragiskt när jag ser flickor eller yngre kvinnor som är som stora ödsliga rop om att bli sedda. Det kan vara bilder som de lägger ut, där de förföriskt försöker posera eller saker de skriver, där de försöker få uppmärksamhet.
Min salig moster, som dog vid nästan 95 års ålder, var gift med samma man i många år, innan hon blev änka. De träffades som helt unga. Hon kunde ibland berätta för mig hur män var.
Jag brukade svara henne
- Snälla du, när det gäller män är det nog jag som är experten av oss båda!
Fast detta betyder definitivt inte att jag begriper mig på dem!
Nu är ju mannen ifråga ganska så taktisk och väntar ut mig. Och han vet precis vad han ska säga och göra för att jag ska mjukna igen- till nästa gång. För visst är jag, som alla kvinnor, svag för både vackra ord och vackra presenter.
Jag har väl varit bortskämd med uppvaktande män i mitt liv. Förr tyckte jag att det var en självklarhet att jag kunde välja och vraka, men nu, när jag är äldre, tänker jag att det ju egentligen har varit fantastiskt att så många var intresserade av mig. För det var det ju.
Någon sade syrligt någon gång att mitt problem inte var att hitta någon utan att välja. Jo, det var nog så. Varför vet jag inte.
Men kanske gör sådant att man blir lite vårdslös och inte så aktsam att bevara det man har.
Jag förstår ofta artister och skådespelare som har haft relationsrika liv. De måste ha upplevt liknande saker.
I min generation var vi lite mera stillsamma i våra utspel som unga kvinnor. Jag tycker ofta att det är djupt tragiskt när jag ser flickor eller yngre kvinnor som är som stora ödsliga rop om att bli sedda. Det kan vara bilder som de lägger ut, där de förföriskt försöker posera eller saker de skriver, där de försöker få uppmärksamhet.
Min salig moster, som dog vid nästan 95 års ålder, var gift med samma man i många år, innan hon blev änka. De träffades som helt unga. Hon kunde ibland berätta för mig hur män var.
Jag brukade svara henne
- Snälla du, när det gäller män är det nog jag som är experten av oss båda!
Fast detta betyder definitivt inte att jag begriper mig på dem!
fredag 21 februari 2014
Kränkningar som livsluft
En del människor har kränkningar som syret i sina liv. De är bara ute för att göra andra människor illa, skada andra, förstöra för andra och för att försöka spela i överläge. De flockas också tillsammans. Det kan man tydligt se i bloggvärlden där vissa bloggar är riktiga tillhåll, och föremålen för deras attacker ständigt växlar.
Men detta har naturligtvis inte ett dugg med kristendom att göra!
Det är enbart mobben som är igång!
Men detta har naturligtvis inte ett dugg med kristendom att göra!
Det är enbart mobben som är igång!
Värdigheten
Ibland känns kontrasterna i ens liv alltför stora för att gå att överbrygga.
När man å ena sidan möter människor med stor värdighet och integritet och å andra sidan träffar på sådana som bara vräker ur sig sina vulgariteter i en sorts märklig gränslöshet och distanslöshet.
Jag längtar efter att ha den där värdigheten nära mig.
Möter jag den kommer jag att falla för den. Totalt.
Jag är lite trött efter att ha haft några gäster här igår och firat min födelsedag.
Idag ska jag ut i värdiga sammanhang... Hoppas jag!
När man å ena sidan möter människor med stor värdighet och integritet och å andra sidan träffar på sådana som bara vräker ur sig sina vulgariteter i en sorts märklig gränslöshet och distanslöshet.
Jag längtar efter att ha den där värdigheten nära mig.
Möter jag den kommer jag att falla för den. Totalt.
Jag är lite trött efter att ha haft några gäster här igår och firat min födelsedag.
Idag ska jag ut i värdiga sammanhang... Hoppas jag!
torsdag 20 februari 2014
Generationsskifte
Vi bör nog alla inse när vår tid är ute i olika sammanhang. När tiden är inne att lämna över till nästa generation på jobb och i andra sammanhang.
Äldre behövs i beslutande församlingar, där det också ska beslutas om frågor som rör äldre.
Vi är ganska många som arbetar som guider. Naturligtvis har vi mycket kunskaper när vi i många år har läst in oss på olika områden. Och i min generation är vi också i allmänhet bra på språk, för vi har haft en god undervisning.
Men jag skulle inte drömma om att hänga kvar i skolan. Den tiden är över för min del, och den intresserar mig inte heller.
När det gäller de äldre debattörerna som ännu inte har insett att beslutet om kvinnliga präster från 1958 faktiskt kommer att bestå, gör de sig väl näst intill löjliga i sina argument och sin blinda tilltro till några ord från Paulus från en tid ett par tusen år tillbaka. Andra hänger med i doa-kören fastän de säger sig stå bakom beslutet.
Idag har Lennart Koskinen en alldeles utmärkt krönika i Kyrkans tidning. Det är skönt att det äntligen blir ett öppet och offentligt avståndstagande från dumheterna och oförskämdheterna som produceras på vissa håll. I själva verket är det nog en ganska liten grupp av överlevare som står och stampar och försöker göra sig hörda om sin syn på kvinnopräster.
Deras ämbetstid är i allmänhet ute, och de har ju faktiskt spelat ut sin roll. Det är väl snarast så att de flesta människor idag ser dem med ett löjes skimmer som ett gäng gaggiga, gamla gubbar.
Äldre behövs i beslutande församlingar, där det också ska beslutas om frågor som rör äldre.
Vi är ganska många som arbetar som guider. Naturligtvis har vi mycket kunskaper när vi i många år har läst in oss på olika områden. Och i min generation är vi också i allmänhet bra på språk, för vi har haft en god undervisning.
Men jag skulle inte drömma om att hänga kvar i skolan. Den tiden är över för min del, och den intresserar mig inte heller.
När det gäller de äldre debattörerna som ännu inte har insett att beslutet om kvinnliga präster från 1958 faktiskt kommer att bestå, gör de sig väl näst intill löjliga i sina argument och sin blinda tilltro till några ord från Paulus från en tid ett par tusen år tillbaka. Andra hänger med i doa-kören fastän de säger sig stå bakom beslutet.
Idag har Lennart Koskinen en alldeles utmärkt krönika i Kyrkans tidning. Det är skönt att det äntligen blir ett öppet och offentligt avståndstagande från dumheterna och oförskämdheterna som produceras på vissa håll. I själva verket är det nog en ganska liten grupp av överlevare som står och stampar och försöker göra sig hörda om sin syn på kvinnopräster.
Deras ämbetstid är i allmänhet ute, och de har ju faktiskt spelat ut sin roll. Det är väl snarast så att de flesta människor idag ser dem med ett löjes skimmer som ett gäng gaggiga, gamla gubbar.
Det farliga nätet
Nätet är ytterst förädiskt. Den trevliga flickan som blir din kompis kan visa sig var en ful gubbe. Och mannen som du uppfattar som ung och viril kan visa sig vara en gammal gubbe med allehanda ålderskrämpor.
Det gäller att se upp och inte göra sig fantasibilder av personen av det skrivna! Då blir man nog bara jättebesviken!
Det gäller att se upp och inte göra sig fantasibilder av personen av det skrivna! Då blir man nog bara jättebesviken!
Nattens arbete
Nu ska den dra över natten så att päronsaften tränger in. Sockerkaksbotten, vaniljkräm, hallonsylt, päron, grädde och lite riven choklad. Min födelsedagstårta.
onsdag 19 februari 2014
Att tro på Paulus
Visst måste det vara något konstigt med vår trosbekännelse! Inte behöver man bekräfta att man tror på Gud Fader allsmäktig, Jesus Kristus och Den Helige Anden!
För många inom Svenska kyrkan hade man ju enkelt kunnat plocka bort allt det där och helt enkelt ersätta treenigheten med
-Jag tror på Paulus!
Det han har sagt verkar ju vara det enda man har som rättesnöre i sin kristna tro.
Har Jesus sagt att kvinnan ska tiga i församlingen?
Har Jesus sagt något om homosexuella?
Nej, eller hur?
Alltså, ni som tveklöst tror på Paulus, framför evangelierna till och med, sätt in honom i stället i er trosbekännelse!
För många inom Svenska kyrkan hade man ju enkelt kunnat plocka bort allt det där och helt enkelt ersätta treenigheten med
-Jag tror på Paulus!
Det han har sagt verkar ju vara det enda man har som rättesnöre i sin kristna tro.
Har Jesus sagt att kvinnan ska tiga i församlingen?
Har Jesus sagt något om homosexuella?
Nej, eller hur?
Alltså, ni som tveklöst tror på Paulus, framför evangelierna till och med, sätt in honom i stället i er trosbekännelse!
tisdag 18 februari 2014
Trevlig te-eftersits
På något märkligt sätt hakar det alltid upp sig när jag ska på logen. Idag hade jag gott om tid, tyckte jag, gick ut i hallen för att släcka ljuset och stötte samtidigt mot en korg så att det gick ett hål i den svarta strumpan. Kort logedräkt, svarta strumpor. Nåväl det fick vara. Jag satte på lite nagellack och drog ner kjolen lite i midjan, så hålet skulle nog inte synas.
Men så är det Karlshamn och parkeringen utanför logehuset. Jag fick ställa bilen långt borta, och det blev en snabb promenad till mötet.
Eftersitsen var trevlig. Den handlade om olika sorters te. Vi fick dricka tre sorter, äta hembakade scones och hembakat knäckebröd, äta ost och olika marmeladsorter.
Nu har jag svart kinesiskt te, som jag ska försöka dricka på morgonen. Egentligen tycker jag att te är godare än kaffe, men jag har svårt för morgnar utan kaffe. Värt att pröva!
Men så är det Karlshamn och parkeringen utanför logehuset. Jag fick ställa bilen långt borta, och det blev en snabb promenad till mötet.
Eftersitsen var trevlig. Den handlade om olika sorters te. Vi fick dricka tre sorter, äta hembakade scones och hembakat knäckebröd, äta ost och olika marmeladsorter.
Nu har jag svart kinesiskt te, som jag ska försöka dricka på morgonen. Egentligen tycker jag att te är godare än kaffe, men jag har svårt för morgnar utan kaffe. Värt att pröva!
Hos terapeuten i TV- soffan och lite annat
Även om jag nog tycker att idén med den där TV-soffan, där terapeuten på en timme försöker analysera partiledarna utifrån deras barndom, är töntig, så ger programmet ju ändå vissa inblickar, i vart fall i hur partiledarna vill vara.
Det var väl ganska tydligt i söndags när Miljöpartiets Åsa Romson intog stolen. Hon hade levt i en mycket trygg familj, sade hon. Men föräldrarna hade skilts när hon var tio år! Så där plötsligt, måste man ju fråga sig?
Jag kan inte annat än se detta som ett troligt exempel på den förljugna borgerligheten, där allting är bra till döds, hur illa det än är. Man kämpar med näbbar och klor för fasaden!
Jag gillar inte Mp. Ja, jag är till och med rädd för deras inflytande, för jag tror att de delvis kan vara direkt samhällsfarliga med sin energipolitik som kommer att kosta både näringslivet och privata personer alldeles för mycket för att det ska vara bra.
Att det är dyrt att vara fattig kan vi ju också konstatera av Moderaternas senaste utspel att de ska höja bilskatten. Vilka är det som drabbas hårdast av detta? Jo, det är ju personer, som jag själv, som inte har råd att köpa en dyr miljöbil utan försöker köra med våra gamla bilar så länge som möjligt. Oss länsar de!
De rika parkerar sina miljöbilar gratis till och med vid sjukhusen medan vi mindre bemedlade får betala våra parkeringsavgifter! Snyggt i ett jämställt samhälle?
Det sker något mycket otäckt i det här landet. Sakta, men säkert, marginaliseras allt fler, och de rikare blir rikare och rikare, och de folkvalda skor sig mer och mer med höga arvoden och allehanda fördelar.
Nu har till och med prästerna i vissa fall fått, för vanligt folk, fantasilöner. Överhet och undersåtar. Den gamla hierarkin i samhället börjar återställas!
Detta var väl ett sant socialistiskt inlägg!? Jag har befriat mig från borgerliga förtroendeuppdrag som ger mig munkavle!
Det var väl ganska tydligt i söndags när Miljöpartiets Åsa Romson intog stolen. Hon hade levt i en mycket trygg familj, sade hon. Men föräldrarna hade skilts när hon var tio år! Så där plötsligt, måste man ju fråga sig?
Jag kan inte annat än se detta som ett troligt exempel på den förljugna borgerligheten, där allting är bra till döds, hur illa det än är. Man kämpar med näbbar och klor för fasaden!
Jag gillar inte Mp. Ja, jag är till och med rädd för deras inflytande, för jag tror att de delvis kan vara direkt samhällsfarliga med sin energipolitik som kommer att kosta både näringslivet och privata personer alldeles för mycket för att det ska vara bra.
Att det är dyrt att vara fattig kan vi ju också konstatera av Moderaternas senaste utspel att de ska höja bilskatten. Vilka är det som drabbas hårdast av detta? Jo, det är ju personer, som jag själv, som inte har råd att köpa en dyr miljöbil utan försöker köra med våra gamla bilar så länge som möjligt. Oss länsar de!
De rika parkerar sina miljöbilar gratis till och med vid sjukhusen medan vi mindre bemedlade får betala våra parkeringsavgifter! Snyggt i ett jämställt samhälle?
Det sker något mycket otäckt i det här landet. Sakta, men säkert, marginaliseras allt fler, och de rikare blir rikare och rikare, och de folkvalda skor sig mer och mer med höga arvoden och allehanda fördelar.
Nu har till och med prästerna i vissa fall fått, för vanligt folk, fantasilöner. Överhet och undersåtar. Den gamla hierarkin i samhället börjar återställas!
Detta var väl ett sant socialistiskt inlägg!? Jag har befriat mig från borgerliga förtroendeuppdrag som ger mig munkavle!
måndag 17 februari 2014
Kreativt uppbyggande
Måste försöka få den här dagen till en dag för kreativt uppbyggande. Då gäller det att hålla sig borta från bloggarna som har ett evigt harvande!
söndag 16 februari 2014
Kristus- finns han idag? Var i så fall?
För mig är inte den religiösa treenigheten problematisk. Gud fanns först. Så sände han Kristus för att göra sin vilja begriplig för oss, för det var nödvändigt. Kristus dog på korset, men finns kvar hos oss som Den Heliga Anden. Detta är för mig enkelt och faktiskt, så måste det ju vara!
Men sedan är det korsdöden och himlen. Jag tror att Kristus dog på grund av människorna. Inte för deras skull, utan för att de var så onda att de dödade honom -eller försökte döda honom, hur man nu ser det. Men han övervann ondskan genom sin uppståndelse från de döda. Det där med uppstigen till himlen ser jag som en metafor. Uppstigen till en annan sorts tillvaro. En befolkad himmel tror jag inte alls på.
För mig är Kristus ytterst närvarande. Eller jag ska kanske kalla det Andens kraft.
Som vuxen kan jag inte uppfatta världen så som jag uppfattade den som barn och inte heller kan jag uppfatta himlen så.
Jag är säkert inte renlärig. Men jag har liksom inget behov av att tro att våra synder är försonade för att någon annan dog för att försona dem. Det är snarast en absurd och märklig tanke för mig.
Däremot är det där med jungfrufödseln inte märkvärdigare för mig än att jag kan sitta i mitt kök och på en sekund få kontakt med någon som sitter på en bar i L.A. till exempel. Men så läste jag ju inte heller fysikläxorna i skolan! För sådant hör väl till fysiken?
Men sedan är det korsdöden och himlen. Jag tror att Kristus dog på grund av människorna. Inte för deras skull, utan för att de var så onda att de dödade honom -eller försökte döda honom, hur man nu ser det. Men han övervann ondskan genom sin uppståndelse från de döda. Det där med uppstigen till himlen ser jag som en metafor. Uppstigen till en annan sorts tillvaro. En befolkad himmel tror jag inte alls på.
För mig är Kristus ytterst närvarande. Eller jag ska kanske kalla det Andens kraft.
Som vuxen kan jag inte uppfatta världen så som jag uppfattade den som barn och inte heller kan jag uppfatta himlen så.
Jag är säkert inte renlärig. Men jag har liksom inget behov av att tro att våra synder är försonade för att någon annan dog för att försona dem. Det är snarast en absurd och märklig tanke för mig.
Däremot är det där med jungfrufödseln inte märkvärdigare för mig än att jag kan sitta i mitt kök och på en sekund få kontakt med någon som sitter på en bar i L.A. till exempel. Men så läste jag ju inte heller fysikläxorna i skolan! För sådant hör väl till fysiken?
På tal om vilda djur
Nu fyller jag snart år igen. Till födelsedagen har jag önskat mig ett litet överfallslarm att ha i fickan. Jag hade ett sådant förr, men det är trasigt.
Detta är inte för att skrämma bort människor utan en trygghet när jag promenerar i skogen för att försöka skrämma bort vildsvin eller annat, som varg till exempel!
På tal om vildsvin ska jag nu berätta en händelse som inträffade för ett par år sedan. Jag bor nära skogen, och där finns vildsvin.
Jag kom ut från sidoingången och upptäckte ett svart, stort djur vid min trappa på framsidan, och djuret såg helt klart ut som ett vildsvin. Jag schasade först, men inget hände. Då gick jag in och hämtade överfallslarmet, och detta var mycket högt i ljudet. Det förmodade vildsvinet glodde förvånat på mig, men gick inte iväg.
När jag hade försökt flera gånger med larmet kom en granne och tog hand om sin Peggy, den tama grisen!
Jag kände mig lite fånig... Men hur skulle jag kunna veta? Det är inte så många år sedan som gräsmattan där var uppbökad en morgon. Och jag var van vid att se Peggy snällt promenerande med sina ägare, inte ensam bökande vid min yttertrappa.
Detta är inte för att skrämma bort människor utan en trygghet när jag promenerar i skogen för att försöka skrämma bort vildsvin eller annat, som varg till exempel!
På tal om vildsvin ska jag nu berätta en händelse som inträffade för ett par år sedan. Jag bor nära skogen, och där finns vildsvin.
Jag kom ut från sidoingången och upptäckte ett svart, stort djur vid min trappa på framsidan, och djuret såg helt klart ut som ett vildsvin. Jag schasade först, men inget hände. Då gick jag in och hämtade överfallslarmet, och detta var mycket högt i ljudet. Det förmodade vildsvinet glodde förvånat på mig, men gick inte iväg.
När jag hade försökt flera gånger med larmet kom en granne och tog hand om sin Peggy, den tama grisen!
Jag kände mig lite fånig... Men hur skulle jag kunna veta? Det är inte så många år sedan som gräsmattan där var uppbökad en morgon. Och jag var van vid att se Peggy snällt promenerande med sina ägare, inte ensam bökande vid min yttertrappa.
Brister i läskunnighet och tolkning
Jag måste gnugga mig i ögonen! Är det möjligt att någon människa kunde uppfatta Tom Alandhs film om mobbningen av Växjö stifts första kvinnliga präst som en film som främst handlade om hennes alkoholmissbruk? Det är väl inte konstigt att Sverige ligger lågt i PISA- undersökningen om skolan, om inte ens de i min egen generation, och lite yngre, som ju faktiskt hade en god skola har lärt sig att tolka och analysera det de ser och läser?
Eller är det bara så att Mobben- den som alltid ligger färdig att sätta tänderna i någon- inte bryr sig om sanningen utan i vanlig ordning skuldbelägger offret?
Eller är det bara så att Mobben- den som alltid ligger färdig att sätta tänderna i någon- inte bryr sig om sanningen utan i vanlig ordning skuldbelägger offret?
Hur stark är tron?
Idag är det lite bättre, men jag har varit oändligt trött den senaste tiden. Som om jag var i låst läge utan förmåga att handla.
Hur mycket ska vi tro på vår tro? Kan man på fullt allvar vara övertygad om att det finns en Guds kallelse som man ska följa? Jag tänker på intervjun med Caroline Krook häromdagen, där hon sade att hon egentligen hade tänkt bli skådespelare, men att hon kände att Gud ville något annat.
Det behövs vittnesbörd. Före detta alkoholister eller narkomaner som vittnar finns det ju gott om, och det är väl bra om tron på Jesus har hjälpt till ett annat liv. Eller kriminella, som kanske tror att Jesus har tagit på sig deras personliga skuld och därmed gjort dem skuldfria. Så är det nog inte menat, det där med att dö för våra synder. Det handlar nog inte om det som du har gjort din medmänniska, det tror jag inte.
Tiden rinner ut för oss alla, säkrast för oss äldre. När man möter informationen om sina vänners död och ibland kan tycka att deras liv egentligen var halvfärdiga, att det saknades en sista del, ska man kanske också tänka över sitt eget liv som går mot sitt slut.
Eller gör man det hela lättare för sig genom att tänka just så? Det är ju ändå snart slut! Så blir man ansvarslös och kan fortsätta som vanligt...
Hur mycket ska vi tro på vår tro? Kan man på fullt allvar vara övertygad om att det finns en Guds kallelse som man ska följa? Jag tänker på intervjun med Caroline Krook häromdagen, där hon sade att hon egentligen hade tänkt bli skådespelare, men att hon kände att Gud ville något annat.
Det behövs vittnesbörd. Före detta alkoholister eller narkomaner som vittnar finns det ju gott om, och det är väl bra om tron på Jesus har hjälpt till ett annat liv. Eller kriminella, som kanske tror att Jesus har tagit på sig deras personliga skuld och därmed gjort dem skuldfria. Så är det nog inte menat, det där med att dö för våra synder. Det handlar nog inte om det som du har gjort din medmänniska, det tror jag inte.
Tiden rinner ut för oss alla, säkrast för oss äldre. När man möter informationen om sina vänners död och ibland kan tycka att deras liv egentligen var halvfärdiga, att det saknades en sista del, ska man kanske också tänka över sitt eget liv som går mot sitt slut.
Eller gör man det hela lättare för sig genom att tänka just så? Det är ju ändå snart slut! Så blir man ansvarslös och kan fortsätta som vanligt...
lördag 15 februari 2014
Trevlig helg!
Jag önskar er en trevlig fortsättning på helgen!
Detta med en bild från det vackra vårbordet på Skrivarklubben i Blekinges årsmöte idag. Det 50:e årsmötet! Snart firar vi jubileum, och i vår ger klubben också ut en antologi med alster från Skrivarklubbens medlemmar. Groblad är vår tidskrift som kommer ut med fyra nummer per år.
Detta med en bild från det vackra vårbordet på Skrivarklubben i Blekinges årsmöte idag. Det 50:e årsmötet! Snart firar vi jubileum, och i vår ger klubben också ut en antologi med alster från Skrivarklubbens medlemmar. Groblad är vår tidskrift som kommer ut med fyra nummer per år.
Med Bibeln som tillhygge för diskriminering
Diskriminering handlar som bekant också om nedvärdering av en människa för att hon/han har ett visst kön.
Om man nu använder Bibeln- skriven av människor, med böcker utvalda av (manliga) kyrkofäder- med några citat av en man som säger sig tala för Guds vilja (det är väl inte han som är Jesus?) och man tar hans ord som intäkt på att det är tillåtet att diskriminera kvinnor- borde man då inte se över hur man använder denna skrift?
Kanske dags att göra en ny revidering av den?
Om man nu använder Bibeln- skriven av människor, med böcker utvalda av (manliga) kyrkofäder- med några citat av en man som säger sig tala för Guds vilja (det är väl inte han som är Jesus?) och man tar hans ord som intäkt på att det är tillåtet att diskriminera kvinnor- borde man då inte se över hur man använder denna skrift?
Kanske dags att göra en ny revidering av den?
fredag 14 februari 2014
Präster i Växjö stift
En bild - igen- efter Tom Alandhs film om Inger Svensson.
Präster i Växjö stift!
Präster i Växjö stift!
Gud har inte skrivit Bibeln!
Är det inte märkligt vilken auktoritetstro det finns hos vissa människor? Och vilka villfarelser! En del hänvisar ofta till "Guds ord" och att Gud har sagt något som någon människa har skrivit i Bibeln. Gud har inte skrivit någon Bibel! Inte Jesus heller. Bibeln består av de böcker som kyrkofäder vid kyrkomöten har bestämt ska ingå i den. Böckerna är författade av människor för ca 2000 år sedan.
Det handlar alltså egentligen inte alls om någon garanterad rätt gudstro att slaviskt tro på varje ord i Bibeln, utan det handlar om en blind tilltro till Bibelns böckers författare. Det är verkligen stor skillnad det!
Författarna levde i en annan tid än vår, en tid som de givetvis var influerade av.
Det de upplevde gick genom deras egen personliga tolkning, och de kan faktiskt ha missuppfattat en del!
Nej, upplever man inte att det finns en Guds tilltal eller fingervisning eller en sorts väg i livet, då ska man nog inte heller räkna sig som en kristen med en levande Gud. Möjligtvis som studerad eller lärd, men det är inte heller samma sak!
Och jag kan inte bli bränd som häxa!
Det handlar alltså egentligen inte alls om någon garanterad rätt gudstro att slaviskt tro på varje ord i Bibeln, utan det handlar om en blind tilltro till Bibelns böckers författare. Det är verkligen stor skillnad det!
Författarna levde i en annan tid än vår, en tid som de givetvis var influerade av.
Det de upplevde gick genom deras egen personliga tolkning, och de kan faktiskt ha missuppfattat en del!
Nej, upplever man inte att det finns en Guds tilltal eller fingervisning eller en sorts väg i livet, då ska man nog inte heller räkna sig som en kristen med en levande Gud. Möjligtvis som studerad eller lärd, men det är inte heller samma sak!
Och jag kan inte bli bränd som häxa!
Har polisen behov av dramatik?
Egentligen skulle man skratta, men utgången var ju så allvarlig så det är svårt att göra detta. Fyra (eller var det tre? jag minns inte) poliser i full krigsutrustning till och med utrustade med en sköld stormar in till ett gammalt pensionärspar som sitter livrädda i en soffa. De sprutar tårgas, kastar handgranater som smäller, och de skjuter ihjäl den stackars, rädde pensionären.
Det är ju inte första gången polisen uppträder på detta överdrivet dramatiska och löjeväckande sätt mot en familj. Det hände åtminstone för några år sedan då hela styrkan i full mundering mitt i natten stormade in till en familj i Göteborg och gjorde dem livrädda. Där det sedan visade sig att den misstänkte var oskyldig!!!
I Husby fick kvinnan tårgas i ögonen och fick inte gå till sin döde man, utan blev buren (även i fötterna berättade hon!) ut till polisbilen och därefter körd iväg för psykiatrisk vård.
Var poliserna helt från vettet? Man skulle ju kunna tro att det var iskalla psykopater som tjänstgjorde, men så illa får vi hoppas att det inte var. Visar de ingen som helst respekt i sitt arbete?
Vad är detta för spektakel? Kan inte svensk polis bedöma de situationer de hamnar i? Varför denna överdrivna, till löje gränsande dramatik? Har de ett behov av extra krydda i sina jobb?
Man skulle ju kunna hoppas att det inte döljer sig rädda fegisar i polisuniformerna. För är det inte rädsla som får dem till dessa enorma överreaktioner?
Jag är glad att man på nytt granskar händelserna i detta polismord i Husby, för jag har hela tiden varit mycket kritisk till det som hände.
Vem skulle våga ringa efter polisen i en nödsituation nu? Om man riskerar att bli dödad?
Det är ju inte första gången polisen uppträder på detta överdrivet dramatiska och löjeväckande sätt mot en familj. Det hände åtminstone för några år sedan då hela styrkan i full mundering mitt i natten stormade in till en familj i Göteborg och gjorde dem livrädda. Där det sedan visade sig att den misstänkte var oskyldig!!!
I Husby fick kvinnan tårgas i ögonen och fick inte gå till sin döde man, utan blev buren (även i fötterna berättade hon!) ut till polisbilen och därefter körd iväg för psykiatrisk vård.
Var poliserna helt från vettet? Man skulle ju kunna tro att det var iskalla psykopater som tjänstgjorde, men så illa får vi hoppas att det inte var. Visar de ingen som helst respekt i sitt arbete?
Vad är detta för spektakel? Kan inte svensk polis bedöma de situationer de hamnar i? Varför denna överdrivna, till löje gränsande dramatik? Har de ett behov av extra krydda i sina jobb?
Man skulle ju kunna hoppas att det inte döljer sig rädda fegisar i polisuniformerna. För är det inte rädsla som får dem till dessa enorma överreaktioner?
Jag är glad att man på nytt granskar händelserna i detta polismord i Husby, för jag har hela tiden varit mycket kritisk till det som hände.
Vem skulle våga ringa efter polisen i en nödsituation nu? Om man riskerar att bli dödad?
Man måste tänka själv!
Politik måste vara något levande! Den politiska ideologin måste vara själva ryggraden i ett parti. När den är det behöver man inte ängsligt bevaka vad folk säger, för då finns det en medvetenhet i partiet som gör att människor kan dra fram konsekvenser av det som är ideologin och samtidigt tänka själva.
Att bara sitta och rapa framtagna klyschor från ett partiprogram ger inget liv. Man ska inte gå i koppel till partistyrelsen. Väljarna vill så klart känna igen sig i det som är nära dem!
Att bara sitta och rapa framtagna klyschor från ett partiprogram ger inget liv. Man ska inte gå i koppel till partistyrelsen. Väljarna vill så klart känna igen sig i det som är nära dem!
torsdag 13 februari 2014
Så nära min Växjö-tid
Det var intressant att se Tom Alandhs film om Inger Svensson, Växjö stifts första kvinnliga präst.
För mig fanns det flera välbekanta ansikten i filmen, människor som jag träffade när jag jobbade i Växjö stift; Dag S., Sven Lenhoff, biskop Sven Lindegård, som dog i en trafikolycka tillsammans med vår ordförande biskop Jan Arvid Hellström. Och så Olle Lindquist, biskop David Lindquists son, som var rektor på Växjö stifts andra folkhögskola, S:t Sigfrid, när jag var rektor på Oskarshamns folkhögskola. Han var trevlig! Och så de välkända platserna Växjö, Kalmar och Mönsterås. Men vilken miljö!
Vad visste jag när jag sökte och accepterade tjänsten som rektor i detta stift? Ingenting så klart!
Men vad som slog mig var att dessa händelser i tid ju faktiskt gick in på den tid jag var anställd, från 1993. Kusligt!
Frågan är om jag hade tagit tjänsten om jag hade vetat vad jag hamnade i. En i mina ögon fullständigt omöjlig och förskräcklig miljö. Det var nog så också att det fanns en ovilja mot mig i min egenskap av kvinna, trots att jag inte var präst. Skolan hade startats av en högkyrklig prost, och det fanns flera präster av varierande slag i styrelsen. Och så fanns det en grundarens gosse kvar i styrelsen. Ja, ja... Man gör sina erfarenheter.
För mig fanns det flera välbekanta ansikten i filmen, människor som jag träffade när jag jobbade i Växjö stift; Dag S., Sven Lenhoff, biskop Sven Lindegård, som dog i en trafikolycka tillsammans med vår ordförande biskop Jan Arvid Hellström. Och så Olle Lindquist, biskop David Lindquists son, som var rektor på Växjö stifts andra folkhögskola, S:t Sigfrid, när jag var rektor på Oskarshamns folkhögskola. Han var trevlig! Och så de välkända platserna Växjö, Kalmar och Mönsterås. Men vilken miljö!
Vad visste jag när jag sökte och accepterade tjänsten som rektor i detta stift? Ingenting så klart!
Men vad som slog mig var att dessa händelser i tid ju faktiskt gick in på den tid jag var anställd, från 1993. Kusligt!
Frågan är om jag hade tagit tjänsten om jag hade vetat vad jag hamnade i. En i mina ögon fullständigt omöjlig och förskräcklig miljö. Det var nog så också att det fanns en ovilja mot mig i min egenskap av kvinna, trots att jag inte var präst. Skolan hade startats av en högkyrklig prost, och det fanns flera präster av varierande slag i styrelsen. Och så fanns det en grundarens gosse kvar i styrelsen. Ja, ja... Man gör sina erfarenheter.
Inget återvändande nu i vart fall
Det gick inte att kombinera ett medlemskap i En Levande kyrka och ett medlemskap i Socialdemokraterna. Detta trots att En Levande kyrka inte är knuten till KD rent formellt.
Så var det med den saken. Det blir alltså inget rött återvändande för min del just nu i vart fall.
Så var det med den saken. Det blir alltså inget rött återvändande för min del just nu i vart fall.
Kristus eller Egot?
Ibland när jag läser saker som skrivs i så kallade kristna sammanhang undrar jag
Vad handlar detta egentligen om? Kristus eller deras eget stora Ego?
Vad handlar detta egentligen om? Kristus eller deras eget stora Ego?
Är katter viktigare än människor?
Idag informeras vi om vad som gäller för katter i det här landet. De ska ha tillsyn två gånger om dagen och får inte lämnas ensamma ett helt dygn.
Tänk om det hade varit lika viktigt med gamla människor!
Tänk om det hade varit lika viktigt med gamla människor!
Är de totalt omdömeslösa?
Det är onekligen intressant att läsa kommentarerna på Bloggardag. Själva inläggen är oftast så långa att jag har svårt att komma igenom dem.
Är det verkligen möjligt att så pass många så totalt har tappat omdömet om vad som är lämpligt för en präst att säga/skriva offentligt att de kan hylla den tillrättavisade som en hjälte?
Då är det ju inte klokt, i vart fall inte om de själva hör till Svenska kyrkan! Omdömeslöst så det visslar om det!
I de där kommentarsfälten ligger man alltid färdig att sätta tänderna i någon och bedriva en sorts mobbning av denne. Samma sak som på biskop Åke Bonniers blogg. Jag försöker därför hålla mig undan för det mesta.
Det finns fler som har slutat kommentera där av den anledningen.
Just nu driver man på mot Bengt Olof Dike och en signatur Anna.
De häcklas och hånas så gott det går.
Ja, detta är så smutsigt och snuskigt så det är helt otroligt om detta ska få stå för något som har med Svenska kyrkan att göra!
Men, som jag skrev igår, så kommer nog det mesta från lite småsenila, äldre gubbs. De flesta anonyma.
Samtidigt är det nog så att de allra flesta människor, både i och utanför kyrkan, inte tycker att det är en dag för tidigt att en gräns för förre ölandskomministerns skriverier dras. Oavsett saken som sådan. Det handlar om hur man uttrycker sig.
Är det verkligen möjligt att så pass många så totalt har tappat omdömet om vad som är lämpligt för en präst att säga/skriva offentligt att de kan hylla den tillrättavisade som en hjälte?
Då är det ju inte klokt, i vart fall inte om de själva hör till Svenska kyrkan! Omdömeslöst så det visslar om det!
I de där kommentarsfälten ligger man alltid färdig att sätta tänderna i någon och bedriva en sorts mobbning av denne. Samma sak som på biskop Åke Bonniers blogg. Jag försöker därför hålla mig undan för det mesta.
Det finns fler som har slutat kommentera där av den anledningen.
Just nu driver man på mot Bengt Olof Dike och en signatur Anna.
De häcklas och hånas så gott det går.
Ja, detta är så smutsigt och snuskigt så det är helt otroligt om detta ska få stå för något som har med Svenska kyrkan att göra!
Men, som jag skrev igår, så kommer nog det mesta från lite småsenila, äldre gubbs. De flesta anonyma.
Samtidigt är det nog så att de allra flesta människor, både i och utanför kyrkan, inte tycker att det är en dag för tidigt att en gräns för förre ölandskomministerns skriverier dras. Oavsett saken som sådan. Det handlar om hur man uttrycker sig.
Nämndemännen ska granskas
Nu menar regeringen att man måste granska nämndemännen och att det ska bli lättare att avsätta olämpliga nämndemän.
Detta borde vara självklart.
Vi kan väl inte ha människor i våra domstolar som själva har begått brott och gjort konkurser. Hur mycket egen identifikation lägger dessa in i domarna?
Det är bra om man skärper kraven!
Detta borde vara självklart.
Vi kan väl inte ha människor i våra domstolar som själva har begått brott och gjort konkurser. Hur mycket egen identifikation lägger dessa in i domarna?
Det är bra om man skärper kraven!
onsdag 12 februari 2014
Seniliteten smyger sig på...
Det sägs att det är extra viktigt med åldern i Sverige. I nyhetsrapporteringen anges ofta människors ålder. Numera är det ju svårt att tänka sig hur det hade varit utan detta fenomen.
Ibland skulle man till och med önska att det stod ett litet komma och åldern angiven efter debattörer på bloggarna! Det hade nog varit ganska festligt på vissa håll, där man kan befara att det är fleråriga pensionärer som deltar i brist på annat. Och gaggar samma saker om och om och om igen.
När folk blir upprörda efter en till synes synnerligen befogad tillrättavisning, så vet man ju inte om harangerna som följer beror på en sorts läggning mot rättshaveri eller på en begynnande gaggighet på grund av åldern.
Ja, jag vet att jag inte är någon ungdom själv. Men jag tror att män och kvinnor åldras olika. Kvinnor har ju knappast något behov av ett substitut för en sviktande manlighet i ett ständigt rinnande, överlägset ordsvall i försök att uppnå en sorts manligt överläge.
Det är roande att se vad som sker!
Ibland skulle man till och med önska att det stod ett litet komma och åldern angiven efter debattörer på bloggarna! Det hade nog varit ganska festligt på vissa håll, där man kan befara att det är fleråriga pensionärer som deltar i brist på annat. Och gaggar samma saker om och om och om igen.
När folk blir upprörda efter en till synes synnerligen befogad tillrättavisning, så vet man ju inte om harangerna som följer beror på en sorts läggning mot rättshaveri eller på en begynnande gaggighet på grund av åldern.
Ja, jag vet att jag inte är någon ungdom själv. Men jag tror att män och kvinnor åldras olika. Kvinnor har ju knappast något behov av ett substitut för en sviktande manlighet i ett ständigt rinnande, överlägset ordsvall i försök att uppnå en sorts manligt överläge.
Det är roande att se vad som sker!
tisdag 11 februari 2014
Om jag visste vad jag ville...
Just nu vet jag ingenting om någonting känns det som. Och så är jag så oändligt trött, så jag orkar ingenting. Hoppas att jag inte är sjuk!
Jag har meddelat En levande kyrka att jag inte kan vara kvar i styrelsen efter årsmötet. Sammanträdena är i Skåne, och det är för drygt att köra dit. Hade ett mycket trevligt och positivt samtal med ordföranden idag.
Var är jag politiskt? En gång lämnade jag S för att jag tyckte att det var lågt i tak. Då hade jag inte varit medlem i KD! Det hjälper ju inte med ett bra program om man känner sig bunden till händer och fötter där och blir försiktig med att yttra sig.
Dessutom förstår jag inte hur styrelseledamöterna kan vara utbytbara mellan KD och SD som de är i Ronneby. Inte bara till SD utan också från.
Det gör mig ytterst fundersam. Ömsar alla skinn och åsikter så där eller ser man ingen större skillnad? Samtidigt vet jag ju att det inte är så på andra håll i Blekinge. Där är man försiktig och observant.
Kan jag vrida klockan tio år tillbaka och återgå till ett socialistiskt parti? Och kan jag vara kvar som medlem i En levande kyrka då?
Det finns en del frågetecken för mig att klara ut innan jag tar nästa steg.
Jag har meddelat En levande kyrka att jag inte kan vara kvar i styrelsen efter årsmötet. Sammanträdena är i Skåne, och det är för drygt att köra dit. Hade ett mycket trevligt och positivt samtal med ordföranden idag.
Var är jag politiskt? En gång lämnade jag S för att jag tyckte att det var lågt i tak. Då hade jag inte varit medlem i KD! Det hjälper ju inte med ett bra program om man känner sig bunden till händer och fötter där och blir försiktig med att yttra sig.
Dessutom förstår jag inte hur styrelseledamöterna kan vara utbytbara mellan KD och SD som de är i Ronneby. Inte bara till SD utan också från.
Det gör mig ytterst fundersam. Ömsar alla skinn och åsikter så där eller ser man ingen större skillnad? Samtidigt vet jag ju att det inte är så på andra håll i Blekinge. Där är man försiktig och observant.
Kan jag vrida klockan tio år tillbaka och återgå till ett socialistiskt parti? Och kan jag vara kvar som medlem i En levande kyrka då?
Det finns en del frågetecken för mig att klara ut innan jag tar nästa steg.
Då vaknar (mobbnings)andarna
Man får se det med överseende och med vetskap om att de inte har något inflytande längre i kyrkan, de som helt vilda genast kastar sig fram, när någon kritiserar någon annan, och ska med i drevet.
Det är som om de ligger och lurpassar för att kunna sätta tänderna i ett byte.
Ja, att sådant inte är värdigt en kyrka behöver väl inte sägas. Det är inte värdigt någonstans, men allra minst där.
En del människor har totalt tappat omdömet om vad man kan och inte kan säga eller göra som kyrklig företrädare.
Det är som om de ligger och lurpassar för att kunna sätta tänderna i ett byte.
Ja, att sådant inte är värdigt en kyrka behöver väl inte sägas. Det är inte värdigt någonstans, men allra minst där.
En del människor har totalt tappat omdömet om vad man kan och inte kan säga eller göra som kyrklig företrädare.
Mitt röda hjärta blev aldrig blått
Ja, som rubriken säger är det nog.
28 år inom Socialdemokraterna sätter sina spår. Det har inte tio år inom borgerligheten kunnat utplåna.
Vi är många som byter partier hit och dit idag. Men det är kanske inte så konstigt när ideologierna på många håll verkar döda.
Den gången jag lämnade S tyckte jag att det var lågt i tak.
Då visste jag inte hur det var på andra håll!
28 år inom Socialdemokraterna sätter sina spår. Det har inte tio år inom borgerligheten kunnat utplåna.
Vi är många som byter partier hit och dit idag. Men det är kanske inte så konstigt när ideologierna på många håll verkar döda.
Den gången jag lämnade S tyckte jag att det var lågt i tak.
Då visste jag inte hur det var på andra håll!
Att lägga locket på
Dag S. har fått en erinran från Domkapitlet i Växjö för sina utfall och misstänkliggöranden mot den nyvalda, tillkommande ärkebiskopen. Detta tycker inte jag är konstigt, för det sätt som han har ifrågasatt henne på är definitivt inte lämpligt, inte för en präst inom Svenska kyrkan och inte för någon annan heller. Det är en sak. Men med en åsnas envishet insisterar han på att han tror att det finns saker som mörkas i hennes bakgrund.
Detta tycker jag att han i så fall borde försöka undersöka eller få undersökt. Det är naturligtvis väldigt irriterande för någon om man tror att man ser sanningar som inte andra ser.
Det är inte lätt att vara whistle-blower! Det har nog alla vi som har försökt oss på den rollen fått erfara. Även om många har tyckt som vi innan vi kritiserade något, så finns det en stark tendens till att folk backar när det väl gäller.
Jag försökte få uppmärksamheten på den mobbning som förekom på de högstadieskolor där jag jobbade. Kanske gick jag också fel tillväga då. Jag vet inte, men jag fick två varningar för mitt agerande. De rörde mig knappast i ryggen.
Någon tyckte att jag skulle sätta dem inom glas och ram.
Det kanske jag gör en dag- om jag hittar dem, för jag vet faktiskt inte var de finns.
Jag såg det hela som ett sätt att få tyst på mig.
Och så fortsatte mobbningen...
Igår tänkte jag på de anställda i ledningsställning som på ett eller annat sätt blev utmanövrerade. Var inte detta ett tecken så gott som något på att något inte stod rätt till?
Men sådant begriper inte kommunalpolitikerna! De kan alldeles uppenbart inte identifiera mobbningstendenser på arbetsplatser, trots den utbildning de säger sig få.
Detta tycker jag att han i så fall borde försöka undersöka eller få undersökt. Det är naturligtvis väldigt irriterande för någon om man tror att man ser sanningar som inte andra ser.
Det är inte lätt att vara whistle-blower! Det har nog alla vi som har försökt oss på den rollen fått erfara. Även om många har tyckt som vi innan vi kritiserade något, så finns det en stark tendens till att folk backar när det väl gäller.
Jag försökte få uppmärksamheten på den mobbning som förekom på de högstadieskolor där jag jobbade. Kanske gick jag också fel tillväga då. Jag vet inte, men jag fick två varningar för mitt agerande. De rörde mig knappast i ryggen.
Någon tyckte att jag skulle sätta dem inom glas och ram.
Det kanske jag gör en dag- om jag hittar dem, för jag vet faktiskt inte var de finns.
Jag såg det hela som ett sätt att få tyst på mig.
Och så fortsatte mobbningen...
Igår tänkte jag på de anställda i ledningsställning som på ett eller annat sätt blev utmanövrerade. Var inte detta ett tecken så gott som något på att något inte stod rätt till?
Men sådant begriper inte kommunalpolitikerna! De kan alldeles uppenbart inte identifiera mobbningstendenser på arbetsplatser, trots den utbildning de säger sig få.
måndag 10 februari 2014
Skillnad på folk och folk för domstolarna?
Den kvinnliga polisen som bussade sin hund på en berusad man och slog honom med batongen riskerar tydligen sitt jobb nu.
Det tycker jag i och för sig är rätt.
Men vad hände med polisen som sköt ihjäl pensionären i Husby?
Det tycker jag i och för sig är rätt.
Men vad hände med polisen som sköt ihjäl pensionären i Husby?
Jag vaknade med ett ryck från eftermiddagsslummern...
för det hade varit en våldsam dröm.
En stor och vild tocke for runt sitt hus med ett brev i ena handen och en stor näsduk i den andra. Tydligen var han både förkyld och upprörd.
- Jag har fått en erinran, skrek han, en erinran, hörde ni, en erinran...
Och om jag hade hört talas om tockar som fått hjärtinfarkt hade jag nog befarat att han skulle få en sådan.
- Men de ska få se... fortsatte han medan han sprang runt vildare och vildare, jag vet nog... jag ska ANMÄLA DEM! Hörde ni ANMÄLA DEM!
Sedan stannade han upp och gick med bestämda steg in i sitt hus och där såg jag hur han satt vid sitt skrivbord och skrev...
Efter en stund kom han ut och ställde sig på trappan och visade stolt upp ett brev och skulle just säga något, men då vaknade jag...
Oj, oj, så synd, för så spännande detta var...
En stor och vild tocke for runt sitt hus med ett brev i ena handen och en stor näsduk i den andra. Tydligen var han både förkyld och upprörd.
- Jag har fått en erinran, skrek han, en erinran, hörde ni, en erinran...
Och om jag hade hört talas om tockar som fått hjärtinfarkt hade jag nog befarat att han skulle få en sådan.
- Men de ska få se... fortsatte han medan han sprang runt vildare och vildare, jag vet nog... jag ska ANMÄLA DEM! Hörde ni ANMÄLA DEM!
Sedan stannade han upp och gick med bestämda steg in i sitt hus och där såg jag hur han satt vid sitt skrivbord och skrev...
Efter en stund kom han ut och ställde sig på trappan och visade stolt upp ett brev och skulle just säga något, men då vaknade jag...
Oj, oj, så synd, för så spännande detta var...
En jobbig känslighet
Sedan några år har jag mycket svårt för att se vissa saker som de grymheter som utspelas framför oss på TV.
Idag har jag varit mycket upprörd över en bild- som nu verkar borta- på nyheterna, där barn stod och tittade på hur de, enligt uppgift, obducerade den giraffunge som avlivades, till vilda protester, på Zoo i Köpenhamn. Något barn hade satt upp halskragen och händerna för ansiktet för att slippa se det hela.
Hur kan man invitera till något sådant?
Man slaktar väl inte grisar och kor som underhållning för barn?
Dessutom är det stor skillnad på djur som föds upp för att bli mat och en giraffunge som finns på Zoo tillsammans med sin mamma.
Ja, de kan gott mordhota fängelsedirektören i detta fall, tycker jag. Åtminstone som en protest!
Kanske är det mest vår okänslighet inför djur som upprör mig.
Men jag blir också illa berörd över saker som jag själv har gjort eller sagt och som människor har gjort och sagt till mig. Det är väl helt otroligt vad ord kan fastna i oss, ja faktiskt hela livet.
Vi borde alltid tänka på det! Uttalade ord försvinner kanske aldrig från någons minne!
Idag har jag varit mycket upprörd över en bild- som nu verkar borta- på nyheterna, där barn stod och tittade på hur de, enligt uppgift, obducerade den giraffunge som avlivades, till vilda protester, på Zoo i Köpenhamn. Något barn hade satt upp halskragen och händerna för ansiktet för att slippa se det hela.
Hur kan man invitera till något sådant?
Man slaktar väl inte grisar och kor som underhållning för barn?
Dessutom är det stor skillnad på djur som föds upp för att bli mat och en giraffunge som finns på Zoo tillsammans med sin mamma.
Ja, de kan gott mordhota fängelsedirektören i detta fall, tycker jag. Åtminstone som en protest!
Kanske är det mest vår okänslighet inför djur som upprör mig.
Men jag blir också illa berörd över saker som jag själv har gjort eller sagt och som människor har gjort och sagt till mig. Det är väl helt otroligt vad ord kan fastna i oss, ja faktiskt hela livet.
Vi borde alltid tänka på det! Uttalade ord försvinner kanske aldrig från någons minne!
söndag 9 februari 2014
Att se potentialen
Idag var det ju Jan Björklunds tur att sitta mitt emot terapeuten.
Han gav väl också ett mycket sympatiskt intryck. Det var nästan så att jag funderade på att gå tillbaka till Folkpartiet. Bara inte vissa kvinnliga företrädare på EU-nivå hade framstått som så militanta!
Jan Björklund beskrev hur stor betydelse hans lärare hade haft, och hur de hade lyft honom. Ja, rollen som lärare är tacksam när man upplever att man kan få någon att växa eller få någon intresserad av något nytt. Man ser potentialen hos någon, som ännu inte har nått dit.
I lärarrollen är detta en fördel. Värre är det om man gör det i andra sammanhang, där man inte kan påverka. Om man träffar på människor som man känner bär något inom sig som är hämmat och borde befrias. Kanske är jag själv också sådan, jag känner mig i vart fall sådan ibland.
En gång för många år sedan blev jag mycket förvånad. Jag hade jobbat med en person ganska länge, men aldrig träffat den äkta hälften. Så såg jag dem tillsammans och min omedelbara känsla var att detta inte var möjligt, det passade inte alls in på min bild av personen ifråga.
Men det är inte alla som inser detta själva! Och vem har rätt egentligen? Den där potentialen mår kanske bäst av att slumra! Vederbörande har kanske en helt annan bild av sig själv än den man själv har fått av henne/honom.
Han gav väl också ett mycket sympatiskt intryck. Det var nästan så att jag funderade på att gå tillbaka till Folkpartiet. Bara inte vissa kvinnliga företrädare på EU-nivå hade framstått som så militanta!
Jan Björklund beskrev hur stor betydelse hans lärare hade haft, och hur de hade lyft honom. Ja, rollen som lärare är tacksam när man upplever att man kan få någon att växa eller få någon intresserad av något nytt. Man ser potentialen hos någon, som ännu inte har nått dit.
I lärarrollen är detta en fördel. Värre är det om man gör det i andra sammanhang, där man inte kan påverka. Om man träffar på människor som man känner bär något inom sig som är hämmat och borde befrias. Kanske är jag själv också sådan, jag känner mig i vart fall sådan ibland.
En gång för många år sedan blev jag mycket förvånad. Jag hade jobbat med en person ganska länge, men aldrig träffat den äkta hälften. Så såg jag dem tillsammans och min omedelbara känsla var att detta inte var möjligt, det passade inte alls in på min bild av personen ifråga.
Men det är inte alla som inser detta själva! Och vem har rätt egentligen? Den där potentialen mår kanske bäst av att slumra! Vederbörande har kanske en helt annan bild av sig själv än den man själv har fått av henne/honom.
Låsning
Orkar inte gå ner i kyrkan. Det ger ingen trevlig eftersmak att ha suttit några enstaka personer i en stor basilika, ursprungligen byggd för 1 200 personer, fast numera med reducerat antal bänkar. När det har varit stora föreställningar som den nicaraguanska bondemässan eller liknande har det varit fullt där. Men en vanlig söndag ger snarare en känsla av övergivenhet än tröst efteråt. När kyrkan renoverades hölls gudstjänsterna i församlingshemmet, och då var det mycket folk där och mysigt kyrkkaffe efteråt. Gudstjänsterna borde kanske hållas där i stället!
Men jag ser TV-gudstjänsterna än så länge.
Satt där i morse och funderade på hur jag egentligen mådde och kände mig. Låst. Instängd. Orörlig. Håglös.
Nästa steg är naturligtvis att fråga sig vad man gör åt detta.
Det är frågan!
Oj, nu skiner solen! Bäst att skynda ut de minuterna det varar! Jag får fundera medan jag promenerar!
Men jag ser TV-gudstjänsterna än så länge.
Satt där i morse och funderade på hur jag egentligen mådde och kände mig. Låst. Instängd. Orörlig. Håglös.
Nästa steg är naturligtvis att fråga sig vad man gör åt detta.
Det är frågan!
Oj, nu skiner solen! Bäst att skynda ut de minuterna det varar! Jag får fundera medan jag promenerar!
lördag 8 februari 2014
Där borta ligger en tidning på golvet...
...jag ska ta upp den i morgon!
Har du också känt dig sådan någon gång? Totalt orkeslös och uppgiven? Som om du hade kvarnstenar runt halsen och inte kunde påverka någonting i ditt liv.
Då bokar jag av och ställer in, stannar hemma och känner mig sjuk. Idag har jag varit snuvig och suttit med rinnande näsa i stället för att sitta på ett trevligt guidemöte.
Jag undrar om Gud ser mig just nu?
Har du också känt dig sådan någon gång? Totalt orkeslös och uppgiven? Som om du hade kvarnstenar runt halsen och inte kunde påverka någonting i ditt liv.
Då bokar jag av och ställer in, stannar hemma och känner mig sjuk. Idag har jag varit snuvig och suttit med rinnande näsa i stället för att sitta på ett trevligt guidemöte.
Jag undrar om Gud ser mig just nu?
fredag 7 februari 2014
Gud måste vara en självklar del av livet
Teologiska diskussioner och debatter om tro är inget som intresserar eller fascinerar mig. Dels har jag svårt för att följa med i dem och dels är min gudstro helt annorlunda.
Den bygger närmast på en förnimmelse av något jag inte förstår, men som jag upplever finns. En kraft i tillvaron som också emellanåt bryter in på ett alldeles påtagligt sätt i ens liv. Men jag har också, som jag har skrivit flera gånger, en straffande Gud. Honom har jag med mig sedan barnsben. Gud låter inte saker passera hur som helst.
Men inte skulle jag kunna fundera över om Maria och Josef hade sex efter Jesu födelse! Det inser jag är helt absurt att tro att man vet. Jungfrufödseln är en förutsättning för att Jesus var Guds son för mig. Inget speciellt att fundera över det heller. Det är så många konstigheter i världen som jag inte begriper, så varför skulle jag begripa just det?
När jag har varit i katolska länder har jag ofta fascinerats över hur människor på ett naturligt sätt har besökt sin kyrka, tänt ett ljus och bett en bön. Jo, det har jag också gjort här, och det görs ju också, men det är ju inte så vanligt. Tvärtom är många kyrkor låsta och tillbommade för att man ska akta dyrgriparna i dem!
Jag behöver inte stå på huvudet i texter och bolla min tro mot andra och testa av vem som har mest rätt.
Tron är för mig tillit. Den bär jag med mig i mitt inre, och den har faktiskt inte andra människor med att göra!
Den bygger närmast på en förnimmelse av något jag inte förstår, men som jag upplever finns. En kraft i tillvaron som också emellanåt bryter in på ett alldeles påtagligt sätt i ens liv. Men jag har också, som jag har skrivit flera gånger, en straffande Gud. Honom har jag med mig sedan barnsben. Gud låter inte saker passera hur som helst.
Men inte skulle jag kunna fundera över om Maria och Josef hade sex efter Jesu födelse! Det inser jag är helt absurt att tro att man vet. Jungfrufödseln är en förutsättning för att Jesus var Guds son för mig. Inget speciellt att fundera över det heller. Det är så många konstigheter i världen som jag inte begriper, så varför skulle jag begripa just det?
När jag har varit i katolska länder har jag ofta fascinerats över hur människor på ett naturligt sätt har besökt sin kyrka, tänt ett ljus och bett en bön. Jo, det har jag också gjort här, och det görs ju också, men det är ju inte så vanligt. Tvärtom är många kyrkor låsta och tillbommade för att man ska akta dyrgriparna i dem!
Jag behöver inte stå på huvudet i texter och bolla min tro mot andra och testa av vem som har mest rätt.
Tron är för mig tillit. Den bär jag med mig i mitt inre, och den har faktiskt inte andra människor med att göra!
torsdag 6 februari 2014
Får man göra vad som helst med barns kroppar utan straff?
Uppgifterna idag att man har börjat operera barn under arton år för att snöra ihop magsäcken på dem för att de ska gå ner i vikt har gjort mig mycket upprörd.
Hur kan någon få göra ett sådant ingrepp på någon som inte är myndig? Barnen själva kan väl inte förstå konsekvenserna av detta!
Här borde både läkare och föräldrar ställas till rättsligt ansvar, anser jag!
Hur kan någon få göra ett sådant ingrepp på någon som inte är myndig? Barnen själva kan väl inte förstå konsekvenserna av detta!
Här borde både läkare och föräldrar ställas till rättsligt ansvar, anser jag!
Vad hade vänster- och miljöpartister sagt om svenskar tältade i stadsparkerna?
I mina ögon är vänsterpartisternas sätt att framställa sig som om de vore de ende som hade omsorg om andra ytterst irriterande.
Jag skriver detta efter Debatt på TV.
Till och med Folkpartiets EU- minister tyckte ju, liksom Richard Jomshof, att Rumänien måste ta sitt ansvar för sina medborgare.
Men om vi nu skulle testa lite gränser.
Vad händer om bostadslösa studenter i Lund eller i Stockholm slår upp läger i stadsparkerna och sprider burkar och kastruller omkring sig?
Vad säger vänsterpartister och miljöpartister då?
Jag skriver detta efter Debatt på TV.
Till och med Folkpartiets EU- minister tyckte ju, liksom Richard Jomshof, att Rumänien måste ta sitt ansvar för sina medborgare.
Men om vi nu skulle testa lite gränser.
Vad händer om bostadslösa studenter i Lund eller i Stockholm slår upp läger i stadsparkerna och sprider burkar och kastruller omkring sig?
Vad säger vänsterpartister och miljöpartister då?
Bedragare, akta dig!, så skyddar du dig, så undviker du, farliga fetter...
Vad är det för ett samhälle vi lever i? Eller man kanske ska fråga vad Sveriges reportrar har sitt sikte inställt på.
Hela tiden varnas vi för bedragare, för farlig mat, för övervikt, för ohälsa, för inbrottstjuvar, ficktjuvar, telefonförsäljare etcetera.
Det verkar som om hela samhället är i moralisk upplösning!
Och vårt mål i livet måste vara att se till att skydda oss från alla faror, verkliga och inbillade.
Idag kan vi läsa att man nu börjar magsäcksoperera tonåringar under arton år. Med risk för att ge dem livslånga matsmältningsbesvär? Innan de är myndiga! Varför?
De lever i stor fara, sägs det, med sin övervikt.
Är det säkert? Är det inte snarare så att de stackarna ska låta operera sig för att de mobbas AV ANDRA! Ändra då attityden till hur människor ser ut i stället.
Det är inte alls garanterat att du får fysiska besvär av övervikt. Själv har jag haft perfekta värden trots en kraftig övervikt och trots min ålder. Ja, nu har jag ju visserligen varit smal förr i tiden...
Jag tänker ibland på en situation, där jag satt med några kolleger, ett par år yngre än jag, som varnade för hög vikt. De var själva smala, mycket rynkiga och hade högt blodtryck och diabetes. Själv hade jag perfekta värden- men övervikt- och dessutom var jag inte rynkig!
Det handlar alltså om attityder!
Men visst är det tungt och svårt att röra sig med hög vikt. Fast det HAR ett klart samband med vad man stoppar i sig och hur kroppen ser ut!
Detta går inte att trolla bort för att det finns operationer.
Hela tiden varnas vi för bedragare, för farlig mat, för övervikt, för ohälsa, för inbrottstjuvar, ficktjuvar, telefonförsäljare etcetera.
Det verkar som om hela samhället är i moralisk upplösning!
Och vårt mål i livet måste vara att se till att skydda oss från alla faror, verkliga och inbillade.
Idag kan vi läsa att man nu börjar magsäcksoperera tonåringar under arton år. Med risk för att ge dem livslånga matsmältningsbesvär? Innan de är myndiga! Varför?
De lever i stor fara, sägs det, med sin övervikt.
Är det säkert? Är det inte snarare så att de stackarna ska låta operera sig för att de mobbas AV ANDRA! Ändra då attityden till hur människor ser ut i stället.
Det är inte alls garanterat att du får fysiska besvär av övervikt. Själv har jag haft perfekta värden trots en kraftig övervikt och trots min ålder. Ja, nu har jag ju visserligen varit smal förr i tiden...
Jag tänker ibland på en situation, där jag satt med några kolleger, ett par år yngre än jag, som varnade för hög vikt. De var själva smala, mycket rynkiga och hade högt blodtryck och diabetes. Själv hade jag perfekta värden- men övervikt- och dessutom var jag inte rynkig!
Det handlar alltså om attityder!
Men visst är det tungt och svårt att röra sig med hög vikt. Fast det HAR ett klart samband med vad man stoppar i sig och hur kroppen ser ut!
Detta går inte att trolla bort för att det finns operationer.
onsdag 5 februari 2014
Fem år på Facebook!
Jag har just sett facebook - sammanställningen med tillbakablick över mina fem år på fb.
Egentligen borde jag nog mest (eller enbart) uttrycka mig i bilder och inte i ord, för det är i bilderna jag får fram tillvarons skönhet, kan jag konstatera. I mina ord visas ofta andra av tillvarons krafter! Fast knappast i mina dikter, men de finns ju inte här eller i debattartiklarna.
Egentligen borde jag nog mest (eller enbart) uttrycka mig i bilder och inte i ord, för det är i bilderna jag får fram tillvarons skönhet, kan jag konstatera. I mina ord visas ofta andra av tillvarons krafter! Fast knappast i mina dikter, men de finns ju inte här eller i debattartiklarna.
Hur kunde jag vara så dum att acceptera detta?
Det är farligt att ha tid. Speciellt om man har levt i ett högt uppdrivet tempo tidigare i livet så kan pensionärstiden bli lite av en chock när man inte längre kan låta bli att tänka och fundera över hur livet varit.
En sak som förvånar mig mycket i mitt eget liv är hur korkad jag var som accepterade saker, som jag inte borde ha accepterat, under mycket lång tid.
Min enda förklaring är att jag egentligen- fast jag helst vill slippa se detta- har ett starkt hierarkiskt tänkande med över- och underordning, där vissa människor har rätten att åka i gräddfil genom den roll och de positioner de har.
Ibland har jag fått nog och slagit bakut, men de fall där jag borde ha satt stopp är många, många fler.
Min generation har många gånger vuxit upp med en självklar uppfattning att det finns de som står över andra.
Givetvis bör man till exempel inte fördra att folk bara struntar i att svara en. Jag tänkte på detta när Stefan Löfven berättade hur de borgerliga partiföreträdarna, frånsett Fredrik Reinfeldt, inte ens hade svarat honom på hans invitation till ett möte med dem.
Inom Svenska kyrkan är fenomenet vanligt. Det kan många av oss vittna om. Vad är det som gör att vissa människor där, tar det som givet att de kan uppträda förnedrande mot andra människor på det sättet?
En sak som förvånar mig mycket i mitt eget liv är hur korkad jag var som accepterade saker, som jag inte borde ha accepterat, under mycket lång tid.
Min enda förklaring är att jag egentligen- fast jag helst vill slippa se detta- har ett starkt hierarkiskt tänkande med över- och underordning, där vissa människor har rätten att åka i gräddfil genom den roll och de positioner de har.
Ibland har jag fått nog och slagit bakut, men de fall där jag borde ha satt stopp är många, många fler.
Min generation har många gånger vuxit upp med en självklar uppfattning att det finns de som står över andra.
Givetvis bör man till exempel inte fördra att folk bara struntar i att svara en. Jag tänkte på detta när Stefan Löfven berättade hur de borgerliga partiföreträdarna, frånsett Fredrik Reinfeldt, inte ens hade svarat honom på hans invitation till ett möte med dem.
Inom Svenska kyrkan är fenomenet vanligt. Det kan många av oss vittna om. Vad är det som gör att vissa människor där, tar det som givet att de kan uppträda förnedrande mot andra människor på det sättet?
tisdag 4 februari 2014
Den som skulle kastas
För några dagar sedan berättade jag om att jag just skulle kasta en amaryllis, som jag trodde var utblommad, när jag upptäckte en knopp på den.
Nu blommar den!
Nu blommar den!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)