Vi möter tendensen på olika håll. Kyrkan som är till för de redan invigda, för det fina folket. Denna bild förstärks på olika sätt. Genom ärkebiskopen, som ständigt frotterar sig med kungaparet och ser ut att trivas utmärkt med detta, omgiven av fina damer med hatt och allvarliga herrar.
Samtidigt finns det alltså en tendens från vissa håll inom kyrkan att sticka upp fingret och se vart vinden blåser.
Men när människor tycker att de är för dåliga för att vara med i kyrkliga sammanhang då är något definitivt fel på kyrkan.
Numera kan vi tydligt se hur det "fina" folket brister. Media har börjat avslöja sprickorna. Kungen skapar skandaler genom historier med kaffeflickor. Prinsessornas fästmän är ute och snurrar med andra kvinnor. Kronprinsessans födelsedagar firas på Solliden med artister av värsta schlagersort.
Var finns den förlorade stilen?
I det som de kyrkliga dignitärerna försöker klamra sig fast i, den yttre bilden full av löjliggörande skavanker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar